Många är åsikterna kring en människa i ledarposition. Att vara politiker i vårt samhälle är inget undantag. Han/hon kommer att bli kritiserad, påhoppad och förtalad. Jag har idag sett sista delen av dokumentären om Olof Palme. Jag avgudar människor med skinn på näsan och som har kloka tankar och visioner som denne vågar framföra och genomföra.

I dagens avsnitt höll Anna Lindh ett tal på Olof Palmes begravning. Det berörde mig starkt med tanke på att hon lovade att driva Palmes tankar, visioner och ideologier vidare. Hon hann aldrig bli vår statsminister, vilket jag är säker på att just hon hade kunnat lyckas med. I stället gick hon samma öde till mötes som den man hon sett så mycket upp till.

Jag hade önskat att serien haft fler delar. De skulle lagt till tre delar som journalister och dokumentärfilmare från utlandet gjort för att ge en bredare syn av Palmes betydelse för utrikespolitiken.

Innan han blev statsminister var han utbildningsminister. Där levererade han en skolreform som dagens skola skulle behöva ta del av i större utsträckning. Denna presenterades i avsnitt två. I det programmet pratade han om hur han ville göra om skolan och framför allt förskolan. Han ville inte att skolan skulle göra barnen till individualister. Det skulle inte vara ditt barn eller mitt. Det skulle vara allas barn. De skulle fostras in i det sociala samspelet. Han ville forma barnen till att kunna växa genom gruppens stöd. Forma dem att våga tro på sig själva. Våga prata och uttrycka sig. Kunna det sociala samspelet.

Jag blir helt varm och önskar att samhället skulle våga driva detta till sin spets. Detta känns för mig som en hållbar ideologi. Det gör att man bygger samhällets grundstenar underifrån och då räddar landet på så många andra punkter. Palme vågade tala om vad han tyckte om Sverige och invandringen. Vad han själv tyckte att Sverige stod för och hur det var att komma som invandrare till Sverige. Han förmedlade och fördjupade sig i utrikespolitiska frågor. Detta fick han mycket kritik för eftersom Sverige är/var ett neutralt land. Men han ville göra världen till ett bättre ställe för de barn som skulle växa upp här.

Jag vet att det finns skolor som jobbar/jobbat har/haft visioner som liknar Palmes vision. De släpper iväg underbara ungdomar som vågar stå på egna ben och som vågar ta egna beslut. De vågar prata för sig och visa vad de är i skolan för. Jag vågar tro på att politikerna tillsammans med skolan vågar driva denna fråga vidare någon gång i framtiden. Jag vet att det går och jag hoppas att omvärlden vågar ställa andra krav än antal rätt på de nationella proven. Individen ska lära sig annat än resultat i skolan.

Alla måste tro på någonting och jag tror på att ha politiker med skinn på näsan, som vågar stå på sig och som inte alltid måste vara populära i alla lägen. Det viktiga är att folket vågar tro och vågar låta de genomtänkta och vettiga visionerna ta plats i vårt samhälle för att göra det mer hållbart.

Det var nära att han missade tolvslaget. Vaknade i sista minuten :) Mätt av att studera all den goda maten så slocknade han och vägrade att stiga upp när jag försökte skaka liv i honom. Raketerna smattrade och small och rislamporna svävade upp mot himlen men han orkade inte fira in det nya året. Han vaknade inte förrän det var fullt "krig" ute.