Besökte banken idag. Med värderingen på gården i handen satte jag mig bredvid den bankman som jag blivit tilldelad. Han kliade sig i huvudet och höjde ögonbrynen när han läste mina papper. Han var tyst, bläddrade och letade. Han började plötsligt prata om hur exotiskt det verkar vara, han ställde 10 000 frågor, kollade pantbrev och min kreditvärdighet. Allt var i sin ordning, jag har dessutom saker värt många pengar om jag inte sköter mig. Det var bara ett problem. Jag ska låna för liten summa pengar! Hur är det ens möjligt? Han skulle kalla till ett bolånemöte och diskutera min situation. Detta var en för honom ny situation, man kan inte köpa så här billiga gårdar i södern. Jag blev stum och frågade försiktigt varför man inte får låna den summan? Det var bankens policy. Jag tog tillbaka mina papper och sade att jag kollar med en annan bank. Han ville dock inte det eftersom jag är nyckelkund hos denna bank. Låter fint. Han skulle återkomma senast tisdag nästa vecka. Blir bara så frustrerad. Allt tar sådan tid! Jag vill att allt bara ska bli klart! Jag vill känna att allt är löst. Jag vill ge pappa klartecken att fixa stallet så jag vågar säga upp Cielos stallplats och få ytterligare en häst i min ägo.

Somnade supertidigt i går. Vaknade före hela kvarteret i morse. Hade öppning och när jag kommer till jobbet möttes jag av ett meddelande. Jag kunde inte hålla mig. Pennan bara gled över pappret och vips så hade jag skrivit ett svar. Personen som skrivit meddelandet kommer inte bli gladare men jag känner att jag tillåter mig själv att småle. Jag fnissade glatt för mig själv kl.6.30 Det lyfte min dag iaf :0) Så det kanske sitter på sin plats att jag ska säga tack!

Det är en riktigt egoboost att umgås med Emme. Jag har både idag och i förrgår hämtat henne på förskolan. Hoppas på att det blir i morgon också. Det är så roligt att hon blir så glad av att se mig. Hon talar om för alla att jag är hennes moster och att det är jag som kommer för att hämta henne. När jag kom idag sken hon som en sol och tog min hand för att visa både det ena och det andra. När vi tittat klart klädde vi på oss och jag stuvade ner henne i vagnen (går snabbast då).

På vägen hem möter vi flera av min elever som slutat för dagen. De hälsar glatt och kastar några ord. Emme vänder sig mot mig med rynkade ögonbryn:
-Nina, jag tycker inte om barnen på ditt jobb.
-Men vad menar du? Jag tycker de är supersnälla som hälsar och pratar.
-Du är MIN moster.
-Men du kan ju dela med dig. Du är ju på förskolan på dagarna och då behöver ju jag också få leka lite.
-Du behöver duscha idag.
-Varför? Luktar jag illa?
-Nej, men jag vill att du ska ha lockigt hår. Det blir så när du tvättat det. Jag tycker att ditt hår är fult idag!
-Oj, det var ärligt. Jag får väl duscha idag då.

Tvära kast men ärligt, så ärligt. Gillar det.