Hade packat in grejorna i transporten kvällen innan så det bara var att lasta hästen och åka. Kan verka så enkelt, men det är det inte. Eftersom det nu är min blogg och mitt liv det handlar om så ska jag tala om för dig hur det ser ut i mitt liv. Jag har sällan bråttom och jag är dålig på att skynda mig. Jag började borsta Dorado, linda benen, tvätta bort en bajsfläck, kolla igenom att allt var med (trots att jag redan gjort det minst 10 gånger dagen innan), mocka ur boxen, tvätta vattenhinken, sopa bort lite damm och spindelnät från väggarna. Ja, du börjar säkert förstå att tiden tickade på utan att jag egentligen märkte det. Det var meningen att jag skulle lämna Talvsta gård klockan 6.30 Klarade det nästan. Lastade Dorado 6.30 och fortsatte sedan att springa runt i stallet och fixa lite grejor. När jag väl var klar och skulle stänga luckan så hade Dorado bajsat och ätit halva hönätet så jag fick mocka och sedan fylla på lite mer hö.

Strax innan sju stängde jag igen transporten och hoppade in i bilen. Svängde sakta ut från gården, det känns alltid lite vemodigt att åka. Gick inte in till Ulrika och sa hej då, tycker det är jobbigt att säga det. Det är ju inte egentligen "hej då", det är mer "på återseende". Vill inte ens tänka på vad jobbigt det ska bli att säga hej då till Ann när jag ska åka tillbaka hem till Västerås igen. Det är alltid superjobbigt. Brukar få riktigt ont i bröstet då.

När vi väl var iväg så rullade det bara på. Kändes som att det gick superfort att komma till Hälsingland. Hela resan bara flöt på helt fantastiskt bra, var ingen trafik och ibland kändes det nästan lite ensamt efter vägen. Det var perfekt väder att köra också, det var mulet och pendlade mellan 17 och 20 grader hela vägen upp. Vårt första stopp blev som vanligt i Iggesund. Efter Iggesund så fortsätter alltid samma procedur, alla pauser som blir efter vägen blir alltid på samma ställen. Det bara faller sig så.

Passaten var riktigt duktig, den bara drog och drog. Min stora fasa under resans gång är först den läskiga Höga kusten-bron och sedan Skulebacken. När jag väl skulle passera bron så blåste det ingenting så jag behövde inte oroa mig, tog bara ner farten lite och passerade utan problem. Skulebacken är lång, så otroligt lång. Förra året när jag körde Audin så kröp vi upp på ettan innan backen var slut. Jag var också helt slut då. Kändes som att vi stod stilla. I år gick det dock betydligt bättre. Passaten tog Skulebacken på fyrans växel, den varken stånkade eller protesterade.

Dorado är en dröm att åka med. Han står helt stilla, lutar sig tillbaka och tar det bara allmänt lugnt. Han äter, dricker och bajsar helt normalt, precis som att han aldrig gjort annat än åkt hästtransport i hela sitt liv. TACK, ännu en gång till Sara Rudqvist på Pepino PRE för denna fantastiska häst! Bättre än så här kan det inte bli. Är så otroligt nöjd. Tror inte jag kan säga det nog många gånger.

När vi tagit oss upp på krönet av Skulebacken så var det inte långt kvar tills jag skulle möta upp mamma och pappa. Planen var att pappa skulle ta över mitt ekipage och köra Dorado resten av vägen. Det var otroligt skönt att få lite sällskap och hjälp att köra. Inte för att jag inte skulle orkat hela vägen men det är kul att ha någon att prata med. När jag åker ensammen så går tiden ändå ganska snabbt, jag tuggar godis, dricker dricka, spelar superhög musik och sjunger högt för mig själv. Jag gillar att vara ute och åka bil, speciellt när jag har så himla bra resesällskap. Han är där även om han inte sitter i bilen med mig.

Var framme i Kalix redan klockan nio, hela resan gick snabbt trots långa pauser. Det var samma förra året, jag har alltid så tur. Det var ingen trafik då heller. Dorado tittade ut genom fronturlasten. Klev glatt ur vagnen och in i sin box. Han hälsade på Lillebror, kollade om det fanns någon mat och lade sig sedan och rullade i spånet. Varv på varv snurrade han. Jag lindade av benlindorna, vattnade och matade honom. Det var en glad och pigg liten häst jag nattade den kvällen. Tror han kommer ihåg att det finns gott gräs här. Känns som att han längtar tills det blir morgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...