I morse när jag gick ut var jag den första som plumsat runt i all nysnö som kommit under natten. Det är skönt att vara först ute. Nemo trampade glatt på, jag var inte lika glad. Var trött och ville helst krypa ner i sängen igen. Jag visste att det skulle bli en lång dag. Bussen till Stockholm skulle gå klockan 7. Hela personalstyrkan åkte iväg för en studiedag.

När jag skulle gå ut till bilen klickade det som vanligt till i persiennen hos tanten på första våningen. Jag tittade automatiskt upp mot hennes fönster. Hon stod som vanligt där och vinkade till mig. Hon gör alltid det när jag går till jobbet på morgonen. Lite gulligt, men samtidigt så undrar jag varför hon gör det? Gör hon så till alla eller är det bara till mig? Har svårt att tro att hon behandlar alkisen på våning två på samma sätt.

En av de föreläsningarna som jag var på idag inleddes med att föreläsaren frågade: Vad får man om man korsar en läkare och en lärare? En massa blodprov! Drog en lättnadens suck över att det tog slut mellan Måns och mig. Fy, det är ju inte nå trevligt alls med blodprov, har tagit alltför många sådana i mina dagar.

Väl hemma igen från hufvudstaden så hämtade jag Nemo som spenderat sin dag på öppna förskolan (det är vad jag kallar Milla och Peters lägenhet). Han stod vid dörren och väntade, Emilia hade grinat ett tag så Nemo var redo att gå hem.

Vi åkte direkt iväg ut till stallet. Jag mockade, blandade mat och tog ut Dorado på en tur i skogen. Det var härligt att komma ut och göra någonting annat än att bara vara social. Kan vara så otroligt skönt att komma ut sent och "slippa" prata med alla. Ibland är det så skönt att bara vara med Dorado och ge honom all uppmärksamhet. Det förtjänar han verkligen.

När jag skulle åka hem tittade jag på min hästtransport. Den var helt översnöad. Gick in och hämtade en sopborste för att skrapa av det värsta. Hehe, tog mig inte ens fram till vagnen. Måste skotta runt den, men det gör jag till i helgen.