Jag får så ångest! Dorado är så otroligt duktig på att äta, tycker att jag inte gör annat än drar ner på fodret hela tiden. Är livrädd för att han ska bli sjuk. När jag skulle rida i går såg han ut som en spärrballong. Fattar inte vad hästen lever på. Luft? Blir arg på mig själv, försökte försvara mig med att det kommer smygande, att jag inte märkt något. Det är en lögn, jag umgås med min häst varje dag. Jag har sett vart det är på iväg. Det är så nonchalant av mig. Nu står jag där med skägget i brevlådan och en fet häst. En häst som inte bara har hömage, han är överviktig. Jag visste precis hur lättfödd han är. Ska inte ens försöka försvara mig själv.

Släppte honom på ridbanan och vi lekte tillsammans. Han är så rolig. Han lyssnar hela tiden. Om jag säger galopp så galopperar han tills jag säger någonting annat. När jag säger nu går vi in Dorado, så kommer han fram till mig och följer efter mig till grinden. Det är kul att han blivit så "lydig". Min förra häst, Casper var också så här. Men när jag tänker efter så är nog Dorado strået vassare. När jag ska ta in honom från hagen så tar jag på honom grimman, öppnar grinden, säger att han ska vänta och går sedan iväg för att hämta Speedy som oftast går in tillsammans med oss. Dorado står där och väntar tills jag säger att han ska gå. Han skulle aldrig drömma om att gå ut från boxen när dörren står öppen om han inte fått order att göra det. Han hänger inte med när de andra river staketet och smiter. Han står kvar i hagen, för det är ingen som sagt att han får gå ut. Hehe, lite kul är han.

När vi kom in i stallet efter att ha lekt på ridbanan i nästan 45 minuter så borstade jag av lite löshår. Japp, du läste rätt. Min häst fäller hår, det bara rasar och det har knappt börjat. När jag lade på honom täckena lyfte han upp sitt huvud på min axel och bara stod där och kramades. Mysigare kan det knappast bli.