I går var första gången på väldigt länge som jag grät. Jag hade så ont i ryggen att jag inte kunde styra eller växla bilen utan att skrika av smärta. När jag äntligen var hemma från stallet så strömmade tårarna nerför kinderna och jag var helt slut. Efter att jag procklat mig ut ur bilen så fick jag hjälp med att få upp porten till huset där jag bor, att sedan gå alla trapporna upp till tredje våningen var ren pina. Blir så otroligt arg för att någonting så bagatellartat som ont i ryggen ska stoppa mig från att rida eller ha en normal fritid.

Vet att ryggont är någonting som var och varannan människa får gå igenom någon gång under sin livstid. Jag räknar tyvärr inte mig själv till en av dem i den skaran. Trodde det var tåga i oss norrlänningar, har just bevisat motsatsen. Runt klockan sju på kvällen varje dag smäller det till. Från av att bara ha känt av värken under dagen och varit i stort sätt fullt rörlig till att bli helt låst. Blir så förbannad av att måsta hålla tider och veta att till sju måste jag vara hemma annars tar jag mig inte hem eftersom jag inte ens klarar av att köra bil då.

Jag hatar dessa väderomslag. Om det ska vara kallt så får det väl ändå se till att vara det! Detta pendlande mellan varmt och kallt gör mig galen. Märker tydligt att jag blir värre när vädret pendlar. Spottar galla för att jag är arg. Blir snart bättre :)

Bilder man blir varm och glad av.