Ingen vill mötas av en halt häst när man kommer ner till hagen. Det var vad som mötte mig idag, det var det första jag såg när jag lokaliserat min häst. Min lilla ögonsten var halt på höger bak. Jag kände att det på en gång gjorde ont i magen. Ökade steget och snabbt var grimman på. Cielo var inte alls villig att komma med mig. Han stannade, stretade och till och med bet mig i jackan flera gånger. Det brukar han aldrig göra. Jag fick ut honom ur hagen och skyndade mig att försöka få en uppfattning av skadans omfattning. Såg på en gång att det var ett ordentligt sår och benet var svullet. Släppte ut grimskaftet för att kunna komma närmare och titta. Så fort jag tog i benet sparkade han och kastade han sig runt för att komma ifrån mig. Ögonen rullade och jag kände att detta löser jag inte på egen hand. Började att dra honom med mig upp till stallet. Han vägrade att röra på sig. Jag tog upp telefonen och ringde A, han hade jouren. Han svarade inte. Jag ringde igen och fick då tag på honom. Han kunde inte hjälpa mig särskilt mycket över telefonen så vi kom överens om att jag skulle ta Cielo upp till stallet och höra av mig när jag rengjort såret. Med min upprörda hingst i den ena handen och telefonen i den andra kände jag hur ont i hjärtat jag hade. Jag vill inte att han någonsin ska måsta ha ont...någonstans. Lilla Cielo orkade inte stå stilla, han sprättade med benen och kastade med huvudet för att få mig att ta honom tillbaka till flocken. Helt plötsligt kunde han gå helt normalt. Vet inte om det var adrenalinet eller bara tanken på att måsta lämna flocken som hjälpte honom.

Snälla underbara Anne hjälpte mig att hålla i min upprörda och rädda hingstpojke när jag kom med honom till stallet. Väl inne lugnade han sig snabbt. Jag rengjorde såret. Det var ganska djupt och ungefär fem cm långt. Det var raka kanter men ingen idé att sy då de var torra. Såret sitter bra till, det har tagit mitt på så det är inte nära några mjukdelar. Kom åt ordentligt för att göra rent och Cielo stod snällt och stilla med Anne. Hon är så lugn. Det är skönt. När jag rengjort såret tog jag tillbaka Cielo till hagen. Han gick normalt och jag ringde för att tala om för A att han inte behövde komma, att jag kom åt att rengöra på egen hand och att det inte är någon idé att dra igen såret. Det blir nog bra att ha öppet eftersom det vätskar lite. Jag bara hoppas att jag tog rätt beslut och att han inte behöver penicillin. Det är jobbigt att stå för besluten. Jag brukar inte vara så här osäker. Ett litet sår och en svullnad är ju ingenting. Jag får lita på att personalen ringer mig om det blir värre. Det är ändå jobbigt. Jag har ett otroligt kontrollbehov och kommer förmodligen hinna dit en gång till i kväll samt innan jag börjar jobba i morgon. Tror inte på att han mår bra om jag inte sett det med egna ögon.

Some people care too much. I think it is called love./Winnie-the-Pooh

Har så jävla ont i ansiktet. I går kväll när jag satte mig i soffan så såg jag inte Nemo. Han hade gosat in sig mellan kuddarna och jag råkade knuffa till honom med armen. Det var det enda som behövdes för att väcka den lilla björn som somnat i min soffa. Han är som en kobra när han attackerar. Det bara small till så hade han bitit mig i ansiktet. Jag blev skitförbannad och han intog vardagsrumsmattan resten av kvällen. Nu börjar det att kännas och har jag skitont i näsan, det känns som att jag fått en smocka. Tog hårdare än jag först trodde.

En rolig sak som hänt idag är att jag skulle läsa bloggarna på bloggtoppen och där fanns min blogg med :) Töntigt och en parantes, men det betyder att fler än min mamma läser det jag skriver.

Har varit på gymmet. Det vara ett riktigt skönt pass och jag känner att kroppen är stark igen. Det har gått fort att komma tillbaka denna gång. Ett välbehövligt pass. Blev ingen simning. Är så kallt ute att jag är rädd för att kyla ner mig för mycket. Då tinar jag inte upp på hela vintern ;)

Åkte direkt efter gymmet iväg och fixade ett nytt pannband till Cielos grimma. Älska bling.

Har varit avskuren från omvärlden sedan jag kom från stallet i går eftermiddag. Min telefon bara dog och jag passade på att ha en detox. Jag är väldigt telefonberoende och jag är väl medveten om det. Så fort jag råkas glömma detta så finns min älskade pappa eller min kära syster där för att påpeka det åt mig. När jag vaknade i morse så knöt det sig i magen när det gick upp för mig att jag inte kunde stryka mitt finger över skärmen och ta del av omvärlden. Förstå hur illa det är. Paniken finns där konstant och en dator kan inte hjälpa mig det minsta. Min telefon är ovärderlig för mig. Jag håller på att återskapa allting med hjälp av iTunes och hoppas på att kunna rädda så mycket som möjligt. Förmodligen är den tom när den väl startar. Jag är just nu mest orolig för alla de bilder och filmer jag hade på Dorado, de bilderna skulle göra ont att mista. Vi får se när jag är tillbaka och vad som då finns kvar av mitt liv när jag väl är up and running.

Nu ska jag ta ut Nemo och sedan blir det träning. Efter det måste jag iväg och köpa ett pannband till Cielos nya huvudlag. Köpte en supergullig utställningsgrimma men pannbandet var för litet. Ska åka iväg och köpa ett skitsnyggt blingbling. Älskar blingbling. Jag ogillade verkligen bling innan jag köpte Dorado. Det var tacky taste enligt mig. Jag var en riktig dressyrryttare. Allt läder skulle vara svart. Tränset kunde på sin höjd ha vitt innerfoder men det var allt. När jag fick Dorado insåg jag hur väl det klär en spansk skönhet med lite mer vågade grejor. Allt blev bling eller spanska färgerna rött och gult. Hur snyggt som helst. Jag insåg då hur kul det är med färg.

JIPPI! Min telefon är igång och allt, jag menar allt! Är kvar. Älska iPhone!

Idag fick jag byta ut mina jeans mot fleecelångkalsonger och tjocka överdragsbyxor när jag åkte iväg till stallet. Det är bara att inse att den vår som jag trodde var på väg förra helgen snabbt bytts ut till hemsk och kall vinter. Hade hoppats på att slippa detta i år. Det är precis som mamma säger:

-Vintern kommer varje år. Hon är så klok ;) Ska börja lyssna på min mamma. Efter 32 år, bättre sent än aldrig. Längtar dock till detta:

Har precis avnjutit en underbart god middag. Jag älskar sallad. I kväll slog det mig att jag en gång hade ett par superfina salladsbestik. Letade efter dem för att sedan komma på att de försvann för sju år sedan då jag och min dåvarande sambo flyttade isär. Typiskt. De hade kommit mer till användning här hos mig. Han åt aldrig sallad, han åt bara oxfilé och potatisgratäng...typ.

Jag slutade tidigt, riktigt tidigt. Tog en promenad med Nemo. En väldigt kort sådan eftersom han fryser minst dubbelt så mycket som det jag gör. I morse så kissade han allt på en gång, inget skvättande här och där. Han gick ytterligare tre meter och bajsade. Sedan vände han och gick in igen. Han är ett unikum denna hund. Han är inte som andra hundar.

Strax efter tre i eftermiddag trampade jag in på Color för att klippa mig. Det gick snabbt, Ida är flink. Hon vet att jag inte har tid att sitta där hela dagen ;) När jag var på väg därifrån så pratade jag på med Ida medan jag betalade. Jag sa hej då och började klä på mig. Det satt två kvinnor och väntade på att det skulle bli deras tur. Jag tog på mig min tjocka Canada goose och konstaterade att den var kall från det att jag var ute nyss. Ena kvinnan tittade på mig och log. Sedan frågade hon mig om det är jag som jobbar på Rotundaskolan. "Jo", konstaterade jag snabbt. "Hur vet du det?" Det visade sig att hon är chef på en av förskolorna som Pysslingen driver här i stan. Hon log igen och sa lugnt: Jag förstod att det var du, jag tog det på dialekten. Klockrent! Det är tufft, stentufft! Vilken kvinna! Hon visste vem jag var bara av att jag öppnade munnen! Guldstjärna i kanten till henne :)

Väl ute hos Cielo så hade det börjat att skymma. Jag packade ihop grejorna och gick ner till hagen. Han stod som vanligt och åt. Det var idag inget problem att få på grimman, han stoppade helt själv ner huvudet i den. Blev helt varm i hjärtat. Han kom med mig och jag gav honom lite godis. Hade ännu en gång provat att dela små bitar av morötter. Han vägrar att äta morötter. De smakar skit om man frågar min lilla hingstpojke. De smakade skit även idag. Fick ge upp, gav bort min morotspåse till bättre behövande. Jag kunde dessutom både idag och i går lyfta alla fyra hovarna utan att han provade att lägga sig ner :) Stolt!

När vi var ute på promenad i onsdags så var han helt galen. Jag hade med mig sällskap av en av de andra pojkarna och hans matte, från Cielos flock. Han ville ändå inte lämna sina kompisar och visade mig hela registret. Det flög hovar både fram och bak. Tänderna försökte att hugga tag i min arm och han tryckte sig mot mig så jag tappade balansen. Jag blev tillslut galen och sade åt honom på skarpen. I går när vi tog en promenad så var det nästan med hjärtat i halsgropen som jag trampade iväg från hagen. Han hängde snällt på och när vi kom upp på stallplanen så fick vi påhälsning av en av tjejerna från stallet där jag hade Dorado. Vi stod och pratade och Cielo stod snällt på sidan om mig och väntade på att vi skulle prata klart. När vi gjort det så trampade han på eget bevåg iväg ner mot det stora ridhuset. Det var som att han helt plötsligt insett vilken stor anläggning det är och hur mycket spännande saker man kan utforska. Vi tog en sväng. Han gick snällt och lydigt bredvid mig. Han lyssnade när jag pratade med honom. När jag sedan släppte tillbaka honom i hagen så kom den lilla mulen mot min kind. Han blåste på mig och gick sedan till sina kompisar. Blir bara mer och mer såld på denna underbara lilla varelse.

Idag tog vi en promenad upp till stallet där Dorado stod. Det var läskigt men han följde snällt med mig. Han var rädd men han gjorde det ändå. Han är så modig. Väl inne i stallet stod han lugnt och stilla trots att det var skottkärror och människor i farten. Han tittade på allt och verkligen bara älskade att få vara med. Jag kunde se hur han njöt av uppmärksamheten. När vi sedan gick tillbaka till flocken ökade han steget lite men inte mer än att jag också behövde trampa på lite snabbare. När vi nästan var framme kastade han med huvudet och sprättade lite med frambenen. Jag sa åt honom på en gång och han förstod direkt att han inte fick göra så. Förstå att mitt hjärta nästan spricker av kärlek till min älskade lilla vän. Han är verkligen min ögonsten och han är min alldeles egen! Blir glad i hela kroppen av min underbara Cielo!

Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet,
Plötsligt frågar Nasse:
"Puh, vi har fått två händer för att hålla. Två ben för att gå.
Två ögon för att se. Två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan,
som vi själva måste hitta..." ♥

Två män i Norrland sitter och pimplar och filosoferar på riktiga mäns vis och dricker öl. Efter att ha suttit stilla i några timmar så säger Jan till Tommy:

-Hörrudu Tommy, jag tror att jag vill skiljas från frugan. Hon ha int´ prata med mig på två månader!

Tommy funderar, och dricker sakta ur sin Norrlands Guld innan han långsamt svarar:

-Näe, det tyck´ ja att du noga skall tänk igenom. För såna kärringar ä svåra att hitta....

Emme är två år och hennes högsta önskan just nu är att få rida på Dorado igen. Hon berättar ofta om när hon red på honom. Vi har försökt förklara att Dorado är i himlen. Hon har bildat sig en egen bild av honom i denna himmel. Förmodligen inspirerad av en av mina skisser som är just Dorado. Skissen heter Good bye och föreställer Dorado med vingar. Emme har förstått att i himlen har han vingar. Hon har nu uttryckt att hon tycker att han ska sluta flyga i himlen. Hon vill att han ska komma tillbaka hit till oss så hon kan rida på honom. Tänk om det vore så enkelt :)