Jag vaknade inte förrän 9.30 i morse. Det var helt underbart att sova så länge, det hör verkligen inte till vanligheterna. Jag tog en lång promenad med Nemo och ringde sedan Milla för att boka in ett besök. Vi bestämde oss för att möta upp på Björnön för att åka pulka, grilla och busa med Emme. Emme ropade i bakgrunden "Nu åker vi till Isbjörnen!". Hon har fått för sig att Björnön heter Isbjörnen. När hon väl var på plats så sa hon att hon inte vill klappa björnarna, hon hade ångrat sig :/ Det är inte lätt att vara liten. Förstår henne, jag skulle inte heller klappa björnarna om det fanns några sådana på Björnön. Verkar livsfarligt.

Nemo var minst lika exalterad som Emme. Han jagade snöbollar, pulkan och käkade allt som kunde ätas. Han älskar att grilla med familjen Norlin/Waara, det betyder att det grillas någonting i köttväg. Vi äter inte kött i vår familj, familjen Waara/Nemo.

Nemo helt galen på parkeringen

Emmes fina snöbubbe

Nemo med sin bästa kompis Peter

Kasta! Men kasta då!

Korv och hamburgare är serverat

Bästa Emilia och Nemo

Jag älskar när jag kan ta det lugnt hela helgen. Bara lulla på och göra det som faller mig in. I går hade jag fullt upp från det att jag steg upp till det att jag däckade på kvällen. Å, vilken underbar lördag det var :-)

Jag steg upp tidigt och tog en lång promenad med Nemo för att styra upp alla aktiviteter i huvudet. Åkte sedan iväg till stallet. Cielo och jag hade det bara mysigt och han vilade sitt huvud mot min axel. Han blåste mig i örat och höll sin lilla mule mot min kind. Det är inte som att man vill störa honom då. Min telefon ringde och jag blev så glad av att höra att det var min morbror i andra änden. Saknar honom massor. Vi var så tighta när jag var yngre. Han flyttade iväg till Skåne med sin familj och det blir inte att vi träffas alltför ofta. Vi bestämde att jag skulle komma ner och hälsa på dem i slutet av mars början av april. Känner att jag blir glad bara jag tänker på det. Jag älskar att löra Mavericken och ner till Skåne har vi aldrig varit :) Vi brukar bara åka uppåt landet. Nu ska han få se lite nya vidder. Cielo tycker att telefonen är superintressant och han kommer garanterat att sätta sina små tänder i den någon dag ;) Men det gör ingenting, den är försäkrad.

När jag kom från stallet var det snabbdusch som gällde. Hann inte fixa håret så jag tryckte på mig en mössa :) Mötte upp Sofia och lilla söta Hilmer på stan. Vi fikade. Massor och länge. Jag älskar att hänga med Sofia, vi har alltid så mysigt tillsammans. Vi planerade och pratade. Vi bestämde att vi ska åka iväg till Barcelona tillsammans. Nu känner jag att det ska bli superkul. Nina är en sådan som alltid reser själv. Mest för att slippa anpassa mig. Men Sofia har jag rest med två gånger förut och det fungerar alltid utmärkt. Hon vet hur jag fungerar och kan läsa av när jag blir trängd. Har däremot aldrig behövt känna det när jag är med henne. Vi har bara roligt :) Det blir resa nummer två den blir i maj/juni. Vi har inte bestämt ännu.

Vi fikade klart och tog sedan en ordentlig shoppingtur. Jag har shoppat mycket på senaste känner jag. Men det gör ingenting, har ju pengarna så varför inte bränna dem på sådant som jag vill ha :)

Dagens inköp. En rosa lunchbox med tillhörande påse att frakta lunchen i. Jag är verkligen ingen rosa person men Sofia plockar fram det tjejiga i mig ;) Ett rosa sadelöverdrag till min cykelsadel. Kan behöva det nästa fredag då vi ska på fest. Men om jag tänker efter så är det nog säkrast att lämna cykeln hemma. Tre tröjor och ett supergulligt bälte.

När jag kom hem från stan så var det bara att kasta på sig kläderna och rasta Nemo. Sedan bar det iväg till Enköping. Där mötte jag upp min kompis Roger. Vi har varit kompisar i evigheter men har inte träffats sedan vi var hemma i Kalix i somras. Han bor i Stockholm så vi möttes upp efter vägen, därför blev det Enköping. Vi hade bestämt oss för att käka pizza men när vi väl var på plats hittade vi ett mer högklassigt ställe. Roger fick några fina köttbitar och jag fick en underbar vegetarisk rätt. Vi åt och hade det jättetrevligt. När jag kom hem var jag helt slut och däckade på soffan.

Jag har inte hunnit blogga sedan i torsdags. I min värld är inte det särskilt länge sedan men en av mina bloggläsare hade skrivit ett inlägg där hon kommenderade mig att blogga så nu gör jag det :) Jag kan i perioder försvinna från min blogg i flera dagar. Det är oftast dessa dagar som jag skulle behövt blogga om, för det är dessa dagar det händer så mycket roliga saker i mitt liv. I fredags hade jag och Cielo en riktig mysfredag. Vi borstade, kratsade hovarna, rengjorde såret och tog sedan en promenad för att titta på omgivningarna. Han tycker att det är superroligt. Förut tyckte han att det var så läskigt att lämna sina kompisar. Nu är det bara spännande. Han börjar att förstå hur stor världen utanför den lilla flocken är.

När jag kom från stallet bytte jag kläder och begav mig iväg till gymmet. Kände mig otroligt pigg trots att jag varit sjuk i två dagar. Kändes som att jag inte kunde träna mig trött :) Efter gymmet åkte jag iväg till Ica Maxi och handlade. Det tog tid trots att det var sent och nästintill folktomt. Orsaken till att det tog sådan tid var för att det var jag och alla jag känner som var där och handlade. Kanske inte alla, men några. Jag är inte den typen som hälsar och sedan passerar. Nej, jag konvercerar med alla jag träffar. Det var därför det tog sådan tid :)

Jag är en sådan om gärna ser det positiva i min tillvaro. Det tyckte min syster var otroligt irriterande när vi var små. Hon brukade skrika åt mig "Måste du alltid se allt från den positiva sidan, äckliga unge!" Kan tänka mig att jag var rätt så enerverande. I dag har det bara varit positiva saker som hänt i min tillvaro. Detta är en av dem:

Jag har äntligen fått upp mitt staffli. Hade köpt ett som jag lämnade tillbaka idag. Var riktigt missnöjd med det. Nu är jag däremot mer än nöjd. Jag har skruvat ihop det helt själv och jag har följt bruksanvisningen. Det hör inte till vanligheterna. Allra mest nöjd är jag för att jag nu kan måla även större tavlor här hemma i min lägenhet. Det känns upplyftande :) Ni kan ju gissa vad jag ska göra i helgen förutom att fika med Sofia och Hilmer samt käka lunch med min kompis Rogge :D

Jag blir bara mer och mer fäst vid min lilla Cielo. Han är alldeles underbar!

Jag gick till jobbet i går. När jag satte mig ner vid mitt bord kände jag snabbt att detta känns inte helt rätt. Jag var helt genomblöt av svett och nästintill svimfärdig. Packade ihop och gick hem igen. Kröp ner under täcket och sov till långt inpå eftermiddagen. Var helt färdig. Vaknade och strosade runt lite i lägenheten men var tvungen att inta soffan för jag orkade knappt färdas från köket till vardagsrummet. Har hört att det ska vara bra att käka glass när man har feber. Drog i mig ett paket av min favoritglass GB Nogger. Började må illa för att det var så sött. Somnade på soffan, vaknade mot kvällskvisten. Tog med mig Nemo på en kvällspromenad. Flåsade och svettades som att jag avverkat ett ordentligt gympass. Väl inne somnade jag igen.

I morse vaknade jag med värsta huvudvärken. Febern hade dock gett med sig och jag studsade glatt iväg till stallet. Jag blev på en gång mycket friskare när jag fick mysa med min lilla hingstpojke. Han är värd sin vikt i guld. Tog ut honom från hagen och borstade honom där. Kändes bäst, orkade inte gå in eftersom jag inte behövde använda mer än en windstopper trots de nio minusgraderna. Hade värmen i gång för ovanlighetens skull. Borstade och kratsade hovarna så svetten lackade. Tog dock med honom till stallet eftersom jag upptäckte att såret på benet såg skumt ut. Klöste bort skorpan och rengjorde. Det är inte djupt längre men det har förmodligen kommit bakterier i det. Nu är det rent i alla fall och jag tog med honom ut igen. När jag skulle gå från hagen var jag så trött att jag snubblade på mina egna fötter. Cielo tittade fundersamt på mig, precis som att han visste att jag inte är riktigt som jag ska vara. Hur trött jag än må varit så rörde det mig inte i ryggen för jag kunde idag utan att blinka eller oroa mig knäppa fast min lilla häst när jag skulle rengöra såret. Jag har inte vågat göra det förut. Har försökt hålla honom eller jagat fatt på någon som hållit i honom åt mig. Han är så lätt att ha och göra med min Cielo. Blir så stolt över att han uppför sig som en prins.

Nu känner jag mig betydligt piggare, har vilat en hel del och tänker återgå till jobbet i morgon. Då är det fredag och efter det bara en arbetsvecka kvar innan en veckas härligt sportlov :) Jag ska vara ledig hela veckan. Det känns inte fy skam!

Jag försov mig i morse och när jag kom till jobbet så satt hela teamet på plats och väntade på mig. Pinsamt. Hela dagen har varit upp och ner. Sover fortfarande skitdåligt och jag drömmer mardrömmar varje natt. Tänkte att jag skulle åka och simma några längder efter stallet. Men jag orkade bara inte. Är riktigt trött, huvudet bankar och jag har feber. Känns som att jag har blivit överkörd av en buss :) Jag skulle verkligen behövt en kram av någon idag.

När jag kom ut till stallet kände jag mig helt förvirrad. Gick in i stallet men visste inte riktigt varför. Stod och stirrade på Dorados gamla box och det gick inte riktigt upp för mig att jag inte har någon häst i den boxen. När jag vaknade upp ur mitt förvirrade tillstånd så trampade jag iväg till Cielo. Han var så gullig i dag. Det känns bara lite jobbigt i hjärtat, ett år har gått så fort och när jag satt i bilen på väg hem så verkligen brände tårarna bakom ögonlocken. Det är idag, men för ett år sedan som jag tog mitt beslut. Jag pratade med veterinären och vi beslutade tillsammans att Dorado skulle få somna in.

http://dorado.bloggplatsen.se/2011/02/14/4613919-paborjar-sista-kapitlet/

Det känns som att jag kommer ihåg allting alldeles för tydligt. Jag kommer framför allt ihåg hur ensam jag kände mig i allt elände. Minnet av när jag satt helt paralyserad på köksgolvet med försäkringspapprena i handen är fortfarande väldigt starkt. Jag kommer ihåg hur jag läste och läste men kunde inte riktigt förstå. Jag satt med telefonen i handen och försökte att ringa min mamma men jag kunde inte. Jag bara grät och grät.

Nu är det snart den 25 februari och jag ska bita ihop och hoppas på att tiden går snabbt.

Jag får alltid otroliga sommarkänslor av att solen skiner. Det nästan rycker i benen och jag bara längtar tills det äntligen är longboardsäsong igen!

Longboard och lata dagar i hängmattan...

Ja, tänk så underbart det är med sommar. Se på midnattsolen, bada, åka vattenskoter, dricka öl, grilla, se på de vackra fjärilarna, äta på balkongen, åka norrut med fullpackad hästtransport, äta glass tills man nästan smäller av, odla på balkongen, cykla, åka ut med båten, fiska, resa med sina vänner, se nya saker, njuta av alla färger, flipflopbränna, träffa vänner, äta god mat, springa ett varv runt en sommaräng och självklart ännu mera longboard...Eller det är en liten del av min sommar. Hur ser din sommar ut? Fixa ditt sommarinlägg och skicka mig din länk :)

Det finns ingenting så tacksamt som att få se de tindrande ögonen hos ett barn som för första gången får se den tavla som jag målat. Jag levererade idag min målning och det värmde mitt hjärta när pojken i fråga refererade till sin kompis att "hon har målat den helt själv". Det är bara barn som kan få det att låta så fantastiskt, som att jag gjort någonting unikt :) Jag skulle ljuga om jag sa att det inte boostar mitt ego. Just denna pojke värmer alltid mitt hjärta, han är så sprudlande glad och det kändes riktigt bra att få ge honom någonting tillbaka.

När jag var på väg hem igen så fick jag en idé över hur tavlan som jag skulle måla i förmån för Barncancerfonden ska se ut. Det är bara ett frö ännu men hur själva målningen ska se ut har jag helt klart för mig. Ska skissa upp den. Tillbaka till skissbordet. Önskar att det vore sommar och varmt så jag kunde sitta ute. Brukar sitta på balkongen och teckna hela nätterna. Jag är en av de som sover väldigt lite under sommarhalvåret. Men jag är inte trött för det. Jag fyller mina timmar med att göra sådant som ger min själ det den behöver.