Kom ihåg att ringa 099-20603 och rösta på Rolf-Göran så ridsporten kan sno åt sig Jerringpriset :)

Jag bara måste få skryta på min vän Kristina Rosendahl. Hon har spelat in låten "Gone forever". Jag tycker att det finns en norrländsk mystik över hennes version. Kan se fjällen när jag hör henne sjunga. Gå in på denna länk och lyssna på hennes bidrag. Rösta så hon kan vinna tävlingen!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2983&artikel=4799983

Alla underbara och driftiga vänner gör mig varm i hjärtat och jag hoppas att även jag finner denna kreativitet de närmaste dagarna. Känner att jag behöver måla några timmar för att komma vidare i mitt liv. Hittar bara ingen inspiration för vad jag ska måla. Det enda jag känner i kroppen är att jag behöver få ut det onda.

Jag var och handlade. Köpte chips, popcorn, godis, glass och munkar. Jag tänkte gräva i mig alltihopa och ömka mig lite. Det hade ju ingen betydelse ifall jag skulle svalt allt på en gång eftersom jag förmodligen kommer att träna som en gnu hela veckan när jag är ledig, allt för att kunna tänka på någonting annat. Kommer garanterat att göra av med varenda kalori jag trycker i mig. Inte för att jag bryr mig. När jag väl stod där och packade upp allt skräp så insåg jag att detta inte är jag. Satte undan allt och lyfte upp min Nemo. Kramade honom och startade vattenkokaren för att fixa en kopp te. Nu har jag för 111 gången denna dag landat ändan i soffan.

Att det är ett nytt år med nya utmaningar är jag nu väl medveten om. Efter förra årets tunga bakslag så känns det som att det bara kan bli bättre. Att ta bort Dorado kändes fruktansvärt. Men vad mycket jag har lärt mig i och med det. Jag kurerade mig själv och kom snabbt på föttrena och köpte mig en ny stjärna. Nu går jag bara och väntar på att lilla Cielo ska bli redo att komma till mig.

Jag har värsta huvudvärken idag. Har varit lite dåligt med sömn de senaste nätterna. Nemo har varit lite olycklig i och med kastrationen men nu verkar det som att han är tillbaka i sitt rätta jag igen. Pigg och glad.

Jag inledde det nya året med att ta tag i någonting som jag var tungen att ta tag i. Jag pratade ut med min kärlek och vi bestämde oss för att det inte kändes rätt. Det har känts konstigt sedan jag kom hem från Norrland. Vi kommer att gå skilda vägar och jag vet att det känns mest tungt för mig eftersom jag är den som fallit dit hårdast. Men efter många timmars grubblande så har jag också insett att det blir bäst så här. Tungt och tråkigt men livet går vidare. Tänker inte ventilera mer känslor eller tankar än så här. Vill bara konstatera.

Gott nytt år på er mina vänner!