Min dag började med att jag vaknade av att telefonen ringde. Det första jag tänkte var att det hänt någonting med Cielo. Det knöt sig i magen inom loppet av en tiondels sekund. När jag såg att det var mamma som ringde slappnade jag genast av. Min mamma är van vid att jag stiger upp tidigt så det är aldrig några problem att ringa till mig tidigt på dygnet :) Hon ville meddela att hon var ute med hundarna och att hon gick förbi min kompis företag. De hade haft inbrott. Jag lade på luren och fick i min tur ringa och väcka hela hennes familj. Hon skrattade lite åt ironin om att nyheterna kommer hela vägen från Västerås. Vi pratade ett tag. Blir alltid så glad när jag pratat med henne. Hon är verkligen en god vän och jag saknar henne. Berättade om Cielo och om hur nöjd jag är. Jag kröp även till korset och talade om för henne att han bitit mig i ändan :) Tänkte bara berätta det till vissa utvalda. Hon var en av dem men nu när jag ändå är igång så berättar jag det till er alla också. Han är en riktig buspojke. Jag skulle kolla ett sår som han fått på benet. När jag böjde mig ner och började peta i såret så gjorde det ont. Han lyfte på benet och jag sa till honom att han gjorde fel. Då tog det inte länge till jag kände de små sylvassa tänderna borra sig fast i min högra skinka. Vad säger man? Jag tiggde om det. Stod dessutom med rumpan i vädret, så vad tar man tag i när det gör ont?

Var ut och gullade med honom på förmiddagen idag. Han var helt lycklig. Jag hade varit till Granngården och köpt två nya grimmor, en storlek ponny och en storlek cob. Ponnygrimman satt perfekt, lite stor men den gick lätt att få på. Jag tog på honom den och tog ut honom från hagen. Har i flera dagar glatt konstaterat för mig själv att han har den perfekta färgen. Man kan inte se pissfläckarna. Stöv syns dock väldigt bra. Jag har alltid haft skimlar och min tanke var att köpa ytterligare en, till jag såg Cielo. Vilken färg han får i slutändan vet jag dock inte. En sak vet jag däremot och det är att jag kommer inte att gråta ifall han behåller sin vackra svarta färg. Den är väldigt praktisk. Han har dessutom den mest fantastiskt mjuka, tjocka och långa man jag stött på hos en så ung häst. Jag har bara kunnat drömma om att min lilla häst, som bara är åtta månader gammal, skulle få en sådan. Han är busig och tuff, med andra ord, i mina ögon helt perfekt. Jag älskar min lilla häst och jag ser på honom att han tycker om mig med.

                                 Det var verkligen meningen att det skulle bli vi.