Cyklade till stallet i går. Det var soligt och fint. När jag cyklade hem så kände jag mig plötsligt inte lika pigg längre. Svor över min dåliga kondition. Käkade och lade mig på soffan. Det tog inte lång tid innan jag kände att jag inte mådde bra alls.

När jag kratsade ur hovarna på Cielo i går var det en sten som tryckt sig in under strålen. Fick bort den men strålen såg inte så fin ut. När jag tog ut honom i ridhuset på kvällen så markerade han i vissa steg i traven. Får se hur det artar sig. Hoppas han bara sträckt sig lite. Vill inte ha fler hovbölder!

Oktober. I oktober fyller tre av de personer som betyder mest för mig år. Min pappa fyller 60 i morgon, min mamma fyller nästa söndag och Emme fyller på lördagen. Men det är inte bara därför jag finner ro i oktober. Oktober är en rosa månad. Det är denna månad på året då bröstcancer uppmärksammas. Jag önskar och hoppas att alla där ute gör sitt bästa för att stödja forskningen om bröstcancer. För alla har vi säkert någon i vår närhet och omgivning som drabbats. Jag har många bara i min krets.

Det finns ingenting som betyder så mycket för mig som de runt omkring mig. Allt jag önskar är att de i inte ska måsta ta en paus för att kämpa för sitt liv. Jag vill att alla ska få samma möjlighet som jag. Att vara frisk och få leva sitt liv som det var tänkt att det skulle levas.

Det finns ingenting som betyder så mycket för mig som att kunna åka till Cielo precis när jag känner för det. Trycka min näsa i hans tjocka man och känna hans unika doft. Jag gör vad som helst för min häst och för att få träffa honom varje dag. Jag är lyckligt lottad och jag hoppas att du förstår att du också är det. Våga lev ditt liv, det är så mycket viktigare än man tror. Skippa alla måsten denna månad, gör det du känner för. Och tänk på de som kämpar för sitt liv, lev lite för dem också. Skänk även en tanke till de som kämpade men inte överlevde.

Finns det någon mer underbar morgon är lördag morgon? Vaknade tidigt, käkade och gick ut med Nemo på en ordentlig promenad. Åkte iväg till gymmet som öppnade klockan tio. Nu är jag hemma och det känns skönt att jag hunnit så mycket på så lite tid. Körde ett lugnt pass. 15 minuter rodd, 35 min powerwalk, spinning 30 minuter, fria vikter, rygg och lite benpress bara för att jobba igång ischiasnerven. Tog dock bara 65 kg, i repetitioner om 10x3 för att inte reta igång den onda nerven.

Vår nya skrittmaskin börjar att ta form. Den blir mäktig. Tycker den påminner om en sådan där gammal karusell. Ni vet, en sådan man rider på hästar i :)

Hängde på till förskolan för att plocka upp Emme. När jag kom hem tog jag med mig lilla Nemo och styrde Mavericken mot stallet. Cielo lyfte huvudet när jag ropade på honom. Hans vita stjärn tittade fram och den verkligen lös. Såg på en gång att han fortsätter sin trend. Lerinpackning från öronen och hela vägen ner till hovarna. När jag kom nära såg jag att det runnit en hel del från vänster öga. Försökte lokalisera ifall någonting var fel. Det blåste rejält ute på ängen och han brukar reagera på blåst. Hoppas att han inte åkt på en ögoninflammation. Rengjorde och drog på lite vaselin. Vaselin är bra. Det gör att huden inte tar skada ifall det rinner exempelvis sårvätska från ett sår.

När jag kom hem fixade vi lite här och åkte sedan vidare för att ha ännu mer fredagsmys. Emme bjöd på kinamat, chips och dricka. Fick även se lite av filmen "Hitta Nemo". Efter det hade hon vattenfärgsmålning, pärla halsband och baka med play-doo på schemat. Det var intensivt och Nemo har nu slocknat. Han snarkar högljutt i min famn och mina ögonlock är bly. Det doftar akrylfärg i min lägenhet. Jag var bara tvungen att måla lite :0)

Bilderna visar den bajskorv som jag bakat. Skulle vara en bulle men publiken avgjorde vad det var. Bakade även en häst. Den gick dock av när Emme galopperade med den och blev då en snygg byxa i stället.

Ja, tänk att någon så liten som Emme kan säga så mycket. Jag skulle hämta henne på förskolan idag. Hon hade väntat hela dagen och talat om för alla att hennes moster Nina skulle hämta henne. När jag äntligen kom så sken hon som en sol. Hon hoppade glatt upp på bänken så jag kunde knyta skorna. När jag håller på som bäst med knytningen så stryker hon mig över håret och säger:
- Du har varit så länge på jobbet. Jag har längtat efter dig, hela dagen.
Jag svarar självklart att jag längtat efter henne också. Då håller hon upp tre av sina små fingrar och säger:
- Du har hämtat mig på dagis tre gånger.
Hon har koll. Tror det kan vara fler gånger, men den här terminen är det nog tre gånger. Vi klädde snabbt på oss och trampade hem till Nemo. Vi pratade i munnen på varandra hela vägen. Det är nämligen så att både Emme och jag har talets gåva. Eftersom klockan slagit tre var hela vägen hem till mig fylld av ungdomar från skolan. De hälsade glatt och Emme hälsade tillbaka och konstaterade att hon kände dem, hon kom bara inte ihåg vad pojken eller flickan hette. När jag talade om namnen så konstaterade hon bara att så var det ju. Då kan man inte annat än le.

Tänk att någon som snart fyller tre kan tycka så mycket om mig. Undra vad jag gjort för att förtjäna det?