Rekommenderar detta företag till alla som vill transportera sin häst. Jag använde dem när jag tog upp hästarna till norr. Det var ordning och reda. Var riktigt imponerad av hur väl de tog hand om mina hingstpojkar och lyssnade på hur jag vill ha det med mina hästar. De var VÄLDIGT tillmötesgående.

Det är så roligt att jobba. Det var så länge sedan jag fick veta att jag faktiskt är bra på det jag gör. Nu får jag massor av positiv feedback för mitt slit. Det är underbart. Både föräldrar och ungdomar är så otroligt nöjda. Vet att jag låter oempatisk men när man i så många år vet att man gjort rätt och ändå bara får veta allt man gör fel, så suger man in allt det positiva. Det är värt de tidiga morgnarna och den långa vägen att åka.

Jag känner mig taggad till tusen och blir så glad över att jag valde så rätt. Jag sökte sex olika jobb och fick dem alla. Att jag lyckades välja så rätt och att jag skapat mig själv en tillvaro som är guld, gör att jag klappar mig själv på axeln varje morgon när väckarklockan ringer. Det är inte jobbigt att stiga upp klockan fem för att gå ut i stallet och det är inte ens jobbigt att ta dusterna med lilla C. Varje gång får jag ett resultat. Om inte direkt så stryker jag bara Libero i pannan och alla problem är ur världen. Tänk att någon välsignat mig med allt detta och som grädden på moset har jag fått två riktiga juveler i mitt stall som MIN pappa byggt med sina egna händer. Tänk vad stolt jag är över min far. Att han, tillsammans med min mamma, skapat denna tillvaro till mig. Jag måste ha de bästa föräldrarna jag kunnat få. När jag dessutom blev sen från jobbet idag så behövde jag vara skicka ett meddelande så var de på plats och fixade med hästarna. Tänk om alla kunde ha det så bra som jag har det. Det enda som saknas här är lilla Emme. Min guldklimp. Jag skypade med henne förra veckan. Hon skulle ta det blåa flygplanet och komma på besök. Hon skulle komma på fredag, men fredagen kom och fredagen gick, ingen Emme kom. Hon sade förstås inte vilken fredag hon skulle komma och snart är det fredag igen. Saknar den lilla sötnosen. Saknar att höra när hon förklarar mina misstag och donderar med mig. Det är liksom ingen som bestämmer över mig längre och för mycket frihet kan bli tufft ibland ;)

Ibland blir Cielo som en ponny. Han blev det i morse. Tjurig och vägrade. Han skulle minsann inte gå ut. Jag försökte med allt men han skulle inte sätta sin fot i hagen denna morgon. Jag fick snällt kolla klockan och konstatera att jag inte har tid att ge honom mer än en timme. Jag tar dusten i eftermiddag i stället, för ut det ska han. Han är en riktigt innekille. Han vill bara stå i sin box och lukta på sitt hö. Förstår honom på sätt och vis. Han har liksom gjort sin tid ute för några år när han gått på lösdriften   

När jag skulle åka till jobbet så gick jag in i stallet för att kolla till honom. Han låg och sov. Då gjorde det ont i mammahjärtat. Min lilla C var trött och jag började att bråka med honom det första jag gjorde i morse. Inte konstigt att han blev tvär. I eftermiddag ska jag vara mer tillmötesgående. Får testa med att ta ut Libero först, då kanske det går lättare.