Nemo sprang efter min far hela kvällen i går och hjälpte honom att packa. Han talade om för King vem som ska få komma med ut i skogen. Han var så säker på att det var han. Så mycket som han tränat på att söka och att skälla älg så borde han, enligt mig, fått en chans. Men klockan slog fyra och ytterdörren stängdes. Kvar i huset blev Nemo. Pappa åkte och en ledsen hund väckte mig. Jag har fått trösta honom hela morgonen. När jag skulle åka till jobbet så låg han på huvudkudden i pappas säng. Han sneglade på mig med sina ledsna ögon. Stackars Nemo, han var så säker på att han skulle klara uppgiften och han fick inte ens en chans.