Oj, vad roligt det blev att rida med hoppsadel helt plötsligt!

Eftersom datorn spelade mig ett spratt så försvann den viktigaste delen av mitt inlägg i går. Den delen som handlade om själva ridpasset. Tar det igen.

Jag lastade ut Libero ur transporten. Han var helt lugn och klev försiktigt ut på rampen. Han gick snällt bredvid mig in i stallet. Där ställde jag in honom i en box och han fick utforska. Hela tiden var han helt lugn. Jag bar in grejorna och tog sedan ut honom på stallgången. Han väntade snällt medan jag tog på honom alla grejor. Vi gick ut i ridhuset och jag skrittade fram honom länge. Det var helt tyst på anläggningen. Jag har verkligen fått bästa ridtiden. Longerade honom ett tag och när Maria kom så tog hon också honom några varv. Han är fin min lilla pojke. När hon tittat på honom så fick jag hoppa upp. Vi skrittade några varv och sedan föreslog hon att vi skulle trava. Jag var inte sen att hänga på. Jippi! Han travade med mig på ryggen! Stod först i lätt sits, sedan kunde jag rida lätt. Han travade på utan att protestera! 

Vi arbetade honom i båda varven och avslutade med några varv utan ryttare. Han var svettig men oj, vad han strålade. Libero verkligen älskar att jobba. Ja, jag strålade nog precis lika mycket. Mest lycklig är jag över att han är samma lugna Libero som hemma. Han är inte längre rädd, orolig eller stressad över att åka bort.