Precis så här mallig blir man

När man gjort det här!

Helt utan ledare. Han tyckte att det var superkonstigt när mamma släppte grimskaftet och han skulle gå helt själv. Han tvekade och stannade med jämna mellanrum i två varv. Sedan kom han på att man får godis efter ett varv och skyndade på steget lite.

Jag är uppvuxen med älgjakt. Jag har till och med deltagit vid ett antal tillfällen när jag var yngre. Jag har alltid varit som ett plåster på min far och när han skulle jaga så gnällde jag till den dagen jag äntligen fick komma med. Det var dock en riktig besvikelse. (Ungefär samma känsla som pappa förmodligen hade när vi var på älgsafari i Västerås. Han hade aldrig, i hela sitt liv sett så små älgar). Att vara på älgjakt var kallt, långtråkigt och inte fick man prata heller. Det föll mig inte riktigt i smaken.

När jag gick ut med Nemo i morse så kom lemmeltåget. Kallar dem det. Älgjägarna. De färdas alltid på led, ungefär som när man åker i liktåg. Men stämningen är inte riktigt densamma. De ser så stolta ut när de kör efter ledarbilen som transporterar liket på tracken. I morse kom de med en stackare på släp.

När vi kom tillbaka från vår promenad så stod det en älg på marken bakom min hästhage. Hagen är dock tom, tur det. Hästarna går på andra sidan. Nemo fick syn på den och sprang mot den. Han fick den att rusa. Typiskt. Hade varit roligt med en egen älg. Hade bara behövt öppna hagen så hade den varit på min mark. Den älgen har cirklat här i natt. När jag kom från Kalix i går kväll så stod hästarna och fnös. Jag såg ingenting eftersom det var mörkt. Men förstod att det var vilt, eftersom de reagerade så starkt. I morse hittade dock Nemo färska spår. Han grävde och grävde. Men hittade ingen älg. Till vi kom hem på gården förstås. Tror älgen kände att här bor en vegetarian. Det betyder frizon.