Helt underbart väder. Har ridit med ridbyxor och väst. Dorado kändes uppmjukad efter gårdagens spurtfärd. Måste säga att han är startsnabb min häst, helt sjukt startsnabb. Det är härligt med sol, men samtidigt läskigt. Dorado ser spöken, hela tiden. Jag håller på att bli galen på honom. Han brukar aldrig vara rädd eller skygga för någonting. Nu, plötsligt är det hemska skuggor överallt i skogen.

Har haft en tuff vecka. Milla är ännu inlagd på lassa och fyra månader gamla Emilia har spenderat en hel del tid med moster Nina. Att spendera tid med en så liten är ingen lätt match. Det är blöjbytet som är det mest krisartade momentet. Det har inte varit lätt. Har dock haft otrolig tur att hon inte har bajsat åt mig en enda gång. För bajs, det fixar jag inte. Har dock haft två missöden med blöjbytet. En gång när jag tog på blöjan och lyfte upp ungen så ramlade blöjan av. Har nu kommit på att man måste dra på byxorna och sedan lyfta upp henne, då hålls blöjan på plats :) Misstag nummer två var att hon kissade på mig. Tog av blöjan, böjde mig ner för att kasta den i soporna. Då känner jag hur jag blir blöt i nacken! Ungen pissade mig i nacken! Vad gör man då? Det var bara börja torka.

När jag sedan skulle göra välling så satt hon i babysittern och skrek och skrek och skrek. Jag försökte lugna henne samtligt som jag skulle skaka flaskan för att blanda vällingen. När jag vänder mig om så har jag skakat välling över hela diskbänken, för jag har inte stängt flaskan ordentligt. Barnet skriker och jag börjar att torka som besatt. Bara att börja om hela proceduren. Att däremot vara ute och knuffa barnvagnen är jag en hejjare på. Jag, Emilia och Nemo har hunnit besöka smådjurskliniken för att köpa mat till Nemo, vi har besökt Glada hästen i spiltan samt Granngården. Bra, va! Två flugor i en smäll. Både Emme och moster Nina är båda både nöjda och glada. Har efter veckan som gått konstaterat att det är ingen dans på rosor att vara småbarnsförälder. Men när babyn väl sover och man har en stund för sig själv, ja då är det allt underbart att vara i denna situation. För det är först då, i denna stund som man verkligen vet att uppskatta vad denna egentid innebär. Vid närmare eftertanke så kan vara bra för mig att veta hur andra har det så jag lär mig att uppskatta mitt och det jag har. Jag tror nog att jag är, vid en närmare eftertanke, en otroligt egoistisk person som gnäller så fort det inte finns nog med Nina-tid för Nina. Jag har dock turen att jag bara behöver hjälpa till någon timme varje dag, för lilla Emilia har ju en pappa också. Jag måste säga att han gör ett riktigt hästjobb för jag har under veckan somnat på soffan, klockan nio på kvällen, helt utpumpad. Idag, för första gången, på jag vet inte riktigt när så var jag tvungen att sova en stund på soffan mitt på dagen eftersom jag var så trött.

Detta var gobitar från min vecka. Som ni nu förstår så har det varit lite stressigt så jag har inte ens hunnit blogga :)

Eftermiddagssol över sommarhagarna. De ser inte särskilt somriga ut...