Det känns som en tung morgon. I går fick vi veta att Milla inte svarat på medicinerna så nu blir det operation i alla fall. Känns som en käftsmäll. Blir så ledsen för henne. Hon vill verkligen inte. Önskar att det fanns någonting jag kunde säga eller göra för att få henne att må bättre.

Längtar tills i eftermiddag då jag ska ta hand om Emme, hon får en att glömma all skit runt i kring. Hon är så go.

Nu är det dax att bege sig till jobbet. Känns skönt med ett avbrott från allt jobbigt, undervisar engelska hela dagen. Hoppas trots allt att det blir en bra dag.