Såg en annons på PRE hemsidan. En häst som heter Brillante F är till salu. Han verkar otroligt fin. Skulle vilja rida in den hästen. Han är liten men naggande god. Verkar vara en ärlig häst. Vissa hästar bara har någonting som jag blir helt såld på. Så har det varit med alla mina hästar. Jag har bara bestämt mig på en gång och sedan köpt dem. Önskar att jag hade pengarna, då skulle jag köpt honom på en gång.

Jag vill helst vara den som rider in min egen häst. Känns bäst så :) Att börja forma den redan från början. Casper var lätt som en plätt att rida in. Casper var en sådan som gjorde vad som helst för mig, det kändes som det i alla fall. Han kunde dock få sina ryck så jag åkte av MÅNGA gånger. På den tiden var jag mer smidig så det gjorde inte så mycket om jag for i backen då och då ;) Nu är jag mer stel *haha*. En gång när jag red ut med Casper, det var mitt i vintern och hade snöat och drivit otroligt mycket snö över ängarna. Jag visste att det skulle finnas ett riktigt krondike som var flera meter djupt mitt mellan två ängar. Kunde bara inte riktigt se vart det var. Tog en chansning och valde att plumsa i snön över ängen i alla fall. När vi kommit halvvägs blev Casper rädd för en fågel som flög upp bredvid oss. Jag var avslappnad och hade långa tyglar. Hade med andra ord inte en chans. Han kastade sig över ängen och jag visste att diket närmade sig, kunde bara inte se vart det var. Hela ängen var helt slät. Casper var stor och stark så han plöjde fram i den lätta snön. Plötsligt rycktes hästen undan från under mig och allt blev svart. Jag kunde inte andas. Var helt säker på att jag skulle bli dränkt i snön. Kände hästen försvinna, visste inte vart han var. Paniken började infinna sig. Jag for bara längre och längre ner i snön och hur mycket jag än rörde på mig så fick jag inte fotfäste någonstans. Plötsligt kände jag hur det drog i min arm. Snabbare än jag anat så kom mitt huvud ovanför all snö. Det visade sig att Casper på något konstigt sätt tagit sig upp på helt egen hand. Mina fingrar som krampaktigt vägrade att släppa tygeln gjorde att han kunde dra upp mig ur diket. Han var och är min hjälte.

När jag skulle rida in Dorado fick jag tänka om för han var lite mer känslig men det gick vägen i alla fall och efter ett antal avåkningar så var han också fit for fight. Casper var jag aldrig rädd för att rida på. Dorado skrämde mig lite en gång. Det var när jag skulle hoppa upp. Hade ridit honom i tre månader och jag hade hoppat upp på honom i mer än en månad utan att någon höll i. Dorado var alltid så exalterad förut just i det momentet. Han var otroligt ivrig och ville bara komma iväg. Denna gång kastade han sig iväg som skjuten ur en kanon. Han är otroligt startsnabb min lilla häst. Jag var inte alls beredd trots att jag alltid var på min vakt. Det måste man vara med unghästar. Jag hann inte få benet över ryggen på honom utan försökte klänga mig fast i sadeln. Helt menlöst eftersom farten bara ökade. Tillslut orkade jag inte hålla mig fast längre och kände som i slowmotion hur jag tappade greppet. Jag slog i backen med ryggen före och att jag fastnat med foten i stigbygeln hörde inte alls till planen. Jag försökte dra mig upp för att lirka loss foten. Lyckades till slut. Då hade jag släpats efter hästen rätt långt efter en väg som bestod av bara smågrus. Blödde på ryggen, armarna och ridbyxorna var rätt så slitna, hjälmen var sprucken och jag var ganska tagen. Jag var dock mest mån om att inte skrämma Dorado. Hoppade upp igen med hjälp som höll i denna gång. Det hjälpte inte. Han kastade sig iväg igen och sprang åt andra hållet. Den gången hade jag dock hunnit sätta mig tillrätta och kunde styra upp situationen.

Efter detta så var vi båda två lite skakiga ett tag efteråt när det var dax att hoppa upp. Det är tur att allt sådant är som bortblåst nu. Nu står han lugnt och stilla medan jag hoppar upp men det har krävts en helt del träning och tonvis med tålamod.

Kolla länken för att se Brillante F, den lilla stjärnan.

http://www.swedishprehorses.se/tillsalu/brillanteF.html 

...idag är det bäcksvart igen. Snön vräker ner och jag var dyngsur och sur när jag kom in från min ridtur. Dorado kändes taggad för första gången på flera veckor. Han är den enda som piggnar till av snö. Dessa snömängder var största anledningen till att jag flyttade från de norra breddgraderna. Med en sådan här vinter så kan jag lika gärna flytta hem igen. Har ju ingen betydelse vart man bor, det är lika mycket snö överallt.

Jo, du läste rätt. Jag har ledsnat på skiten! Vill kunna rida ordentilgt. Jag vill få loss min hästtransport från snödrivan och rida i ridhus. Jag gillar inte att bli blöt. Jag vill ha tak över huvudet, gärna lite värme och lampor i taket. Är det för mycket att begära?

Grannen red över gården idag. Jag passade på att fråga om Lotta, tränaren som kom till oss vid ett antal tillfällen i höstas. Frågade vart hon håller till. Hon håller lite lektioner på Nääs. Skulle få hennes nummer. Tänker åka dit när jag får loss transporjäveln från den där förbannade snödrivan. Det sägs vara en riktigt fin anläggning, har aldrig varit dit själv. De ska till och med ha en skrittmaskin. Inte för att jag riktigt förstått vad man ska med en sådan till? Kanske om man vill ha hästen framskrittad ordentigt, då kan man mocka samtidigt :) Snacka om effektivt. Två tråkiga saker i en smäll *hehe*.

Har varit effektiv idag. Har gjort stallet, tvättat, diskat, plockat iordning och dammsugit. Nu ska jag strax iväg till lassa för att hälsa på systeryster. Sedan blir det barnvaktspass till genomförkylda Emme.

Dorado försöker få en titt på den nya hästen. Verkar som att linorna är för korta :) Typiskt.

Vackra Dorado!