Såg en annons på PRE hemsidan. En häst som heter Brillante F är till salu. Han verkar otroligt fin. Skulle vilja rida in den hästen. Han är liten men naggande god. Verkar vara en ärlig häst. Vissa hästar bara har någonting som jag blir helt såld på. Så har det varit med alla mina hästar. Jag har bara bestämt mig på en gång och sedan köpt dem. Önskar att jag hade pengarna, då skulle jag köpt honom på en gång.

Jag vill helst vara den som rider in min egen häst. Känns bäst så :) Att börja forma den redan från början. Casper var lätt som en plätt att rida in. Casper var en sådan som gjorde vad som helst för mig, det kändes som det i alla fall. Han kunde dock få sina ryck så jag åkte av MÅNGA gånger. På den tiden var jag mer smidig så det gjorde inte så mycket om jag for i backen då och då ;) Nu är jag mer stel *haha*. En gång när jag red ut med Casper, det var mitt i vintern och hade snöat och drivit otroligt mycket snö över ängarna. Jag visste att det skulle finnas ett riktigt krondike som var flera meter djupt mitt mellan två ängar. Kunde bara inte riktigt se vart det var. Tog en chansning och valde att plumsa i snön över ängen i alla fall. När vi kommit halvvägs blev Casper rädd för en fågel som flög upp bredvid oss. Jag var avslappnad och hade långa tyglar. Hade med andra ord inte en chans. Han kastade sig över ängen och jag visste att diket närmade sig, kunde bara inte se vart det var. Hela ängen var helt slät. Casper var stor och stark så han plöjde fram i den lätta snön. Plötsligt rycktes hästen undan från under mig och allt blev svart. Jag kunde inte andas. Var helt säker på att jag skulle bli dränkt i snön. Kände hästen försvinna, visste inte vart han var. Paniken började infinna sig. Jag for bara längre och längre ner i snön och hur mycket jag än rörde på mig så fick jag inte fotfäste någonstans. Plötsligt kände jag hur det drog i min arm. Snabbare än jag anat så kom mitt huvud ovanför all snö. Det visade sig att Casper på något konstigt sätt tagit sig upp på helt egen hand. Mina fingrar som krampaktigt vägrade att släppa tygeln gjorde att han kunde dra upp mig ur diket. Han var och är min hjälte.

När jag skulle rida in Dorado fick jag tänka om för han var lite mer känslig men det gick vägen i alla fall och efter ett antal avåkningar så var han också fit for fight. Casper var jag aldrig rädd för att rida på. Dorado skrämde mig lite en gång. Det var när jag skulle hoppa upp. Hade ridit honom i tre månader och jag hade hoppat upp på honom i mer än en månad utan att någon höll i. Dorado var alltid så exalterad förut just i det momentet. Han var otroligt ivrig och ville bara komma iväg. Denna gång kastade han sig iväg som skjuten ur en kanon. Han är otroligt startsnabb min lilla häst. Jag var inte alls beredd trots att jag alltid var på min vakt. Det måste man vara med unghästar. Jag hann inte få benet över ryggen på honom utan försökte klänga mig fast i sadeln. Helt menlöst eftersom farten bara ökade. Tillslut orkade jag inte hålla mig fast längre och kände som i slowmotion hur jag tappade greppet. Jag slog i backen med ryggen före och att jag fastnat med foten i stigbygeln hörde inte alls till planen. Jag försökte dra mig upp för att lirka loss foten. Lyckades till slut. Då hade jag släpats efter hästen rätt långt efter en väg som bestod av bara smågrus. Blödde på ryggen, armarna och ridbyxorna var rätt så slitna, hjälmen var sprucken och jag var ganska tagen. Jag var dock mest mån om att inte skrämma Dorado. Hoppade upp igen med hjälp som höll i denna gång. Det hjälpte inte. Han kastade sig iväg igen och sprang åt andra hållet. Den gången hade jag dock hunnit sätta mig tillrätta och kunde styra upp situationen.

Efter detta så var vi båda två lite skakiga ett tag efteråt när det var dax att hoppa upp. Det är tur att allt sådant är som bortblåst nu. Nu står han lugnt och stilla medan jag hoppar upp men det har krävts en helt del träning och tonvis med tålamod.

Kolla länken för att se Brillante F, den lilla stjärnan.

http://www.swedishprehorses.se/tillsalu/brillanteF.html 

 

kryddan

21 mars 2010 20:53

Även en känslig PRE tål att lära sig att stå still på Montys sätt. Efter den där gången när jag åkte av så har lektion nr 1 varit att STÅ STILL tills jag säger att du får gå. Innan dess så var jag hopplöst slarvig, Rompe t e x galopperade iväg så fort jag satte foten i stigbygeln. Men då var jag mycket vigare och kunde slänga mig upp i farten. Numera så ger jag en liten godis när jag jag har satt mig tillrätta i sadeln och hästarna står som statyer och väntar på sin godis. Alla PRE som vi har haft har varit väldigt ivriga med att komma iväg när man skall sitta upp, men dom MÅSTE stå still tills dom får gå.
Kram, Kryddis

 

Nina

21 mars 2010 21:11

Jag har alltid varit superhård med att mina hästar ska stå stilla. Med Dorado är det babysteps till resultat. Tålamodskrävande men man känner sig mäkta stolt när resultatet väl kommer. Tipset med godiset var bra. Då kommer jag dessutom kunna träna honom i att det är ok att jag lutar mig framåt. Han blir aningen hispig om jag har övningar för mig i sadeln. Det är inte förrän för någon vecka sedan som jag vågade luta mig åt sidan för att spänna sadelgjorden när jag satt på. Hade glömt och stod plötsligt ute i skogen utan att ha spänt åt gjorden. Slarvigt av mig men jag hade bråttom ut. Tog mod till mig och vi lyckades tillsammans att ta oss förbi det hindret med :) Hehe, snart kan vi börja med gymkhana!

 

Ann-Britt

22 mars 2010 12:39

Fy Fabian vilka incidenter. Du måste ha ett helt lager med skyddsänglar!

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...