Nu är klockan åtta. Jag har fixat med massor av saker. Mest stolt är jag över att jag trots strålande sol drog på mig målarkläderna och bestämde mig för att påbörja målningen av väggarna i vardagsrummet. Har kommit genom halva. Det känns som en lottovinst. Det ska bli så skönt när det är klart. Ser verkligen fram emot att äntligen få allt på plats men mest av allt ser jag fram emot att få göra den målning av Libero, Cielo och Emme som jag bestämt ska pryda hela den ena väggen. Hoppas verkligen att den blir precis så som jag målat upp den i mitt huvud. Funderar även på att göra två målningar till men jag har inte bestämt mig ännu. Det måste vara en av de bästa sakerna med att bo i hus, man han måla precis vad man känner för på sina EGNA väggar. Inte behöver man bry sig om att återställa vid ev. flytt heller.

För att komma ut och få lite friskluft bestämde jag mig för att prova pappas nya grästrimmer. Vilken bra grej. Jag gasade och gasade och vips så blev det så snyggt på gården. Nu har jag dock gräs och målarfärg precis överallt så en skrubbning skulle vara på sin plats ;)

I morse hörde jag på radio. Tobbe var med. Han berättade om frihetsdressyr och jag kände mig lite inspirerad. Jobbade en hel del med detta med i ridhuset när Cielo och jag bodde i Västerås. Måste ta upp det igen när vi får klart vår nya ridbana.

?It was in America that horses first roamed. A million years before the birth of man, they grazed the vast plains of wiry grass and crossed to other continents over bridges of rock soon severed by retreating ice. They first knew man as the hunted knows the hunter, for long before he saw them as a means to killing other beasts, man killed them for their meat.

Paintings on the walls of caves showed how. Lions and bears would turn and fight and that was the moment men speared them. But the horse was a creature of flight not fight and, with a simple deadly logic, the hunter used flight to destroy it. Whole herds were driven hurtling headlong to their deaths from the tops of cliffs. Deposits of their broken bones bore testimony. And though later he came pretending friendship, the alliance with man would ever be but fragile, for the fear he'd struck into their hearts was too deep to be dislodged.

Since that neolithic moment when first a horse was haltered, there were those among men who understood this.

They could see into the creature's soul and soothe the wounds they found there. Often they were seen as witches and perhaps they were. Some wrought their magic with the bleached bones of toads, plucked from moonlit streams. Others, it was said, could with but a glance root the hooves of a working team to the earth they plowed. There were gypsies and showmen, shamans and charlatans. And those who truly had the gift were wont to guard it wisely, for it was said that he who drove the devil out, might also drive him in. The owner of a horse you calmed might shake your hand then dance around the flames while they burned you in the village square.

For secrets uttered softly into pricked and troubles ears, these men were known as Whisperers.?

-Nicholas Evans-The Horsewhisperer

I går träffade jag en kusin som jag inte träffat sedan jag var liten. Hon bor i Stockholm men är mycket äldre än mig så den naturliga kontakten har inte funnits. Att träffa henne nu när jag är äldre, var helt annat. Det var en supertrevlig kväll hemma hos min faster. Vi åt och fikade medan min andra kusin slavade ute på ängen för att slå gräs till mina hästar ;) Nä, han slavade inte. Ansåg bara att de skulle få lite annat än hö.

Dagen har rullat igång. Pojkarna var lika trötta idag trots att jag lät dem sova till kvart över sju. Det var ingen i mitt stall som var det minsta sugen på att gå ut. Förstår inte hur jag vant dem? Helt snurrigt. Libero vätskar lite från skapet men verkar inte ha ont och han är helt normal i temp. Det är nog bra att han får vara ute och röra på sig några timmar i alla fall.

Mina nya brillor.

Ögonen värker, hostar som attan och febern är ett faktum. Det är samma varje år. Det kommer krypandes två dagar efter skolavslutningen. Det måste vara av allt kramande. Betyder med andra ord att jag aldrig kramas annars. Är väldigt bakteriekänslig när det väl kommer till att ha kontakt med andra människor.

Har spenderat många, många timmar i sängen sedan i torsdags. Helt slut. Pojkarna verkar tycka det är skönt med en paus från mig. De tycker nog att jag aktiverar dem lite väl mycket ;)

I går ringde min pappa. Jag var tvungen att flytta på traktorn så att grävskopan skulle ta sig till ridbanan. Att jag aldrig kört traktor förut bör tilläggas. Jag vred om nyckeln, lyfte skopan, hittade växelspaken och fick i backen. Backade hela vägen förbi stallet och upp på gården. Där parkerade jag snyggt bredvid hästtransporten. Fick ner skopan och stängde av vidundret. Hoppade ut, smällde igen dörren och studerade min parkering. Man kan lugnt tro att jag inte gjort annat än kört traktor hela livet. Då kom lyckoruset. Som jag tjatat och gnällt på alla i min omgivning om att de ska lära mig att köra traktor. Ha! Jag behövde ingen som lärde mig. Jag kunde ju helt själv!

Fodrade pojkarna, tryckte i mig Alvedon och kröp tillbaka ner i sängen. I morse när jag skulle ta ut pojkarna så var lilla C precis lika sliten som jag. Nu när jag ser bilderna så står även Libero och gäspar. Ja, vad säger man? Vi var ett slitet gäng denna morgon.

Hej min förra ägare!
Jag har äntligen hittat meningen med livet! Jag trivs fantastiskt bra här på landet. Här ser de min kompetens och tar verkligen tillvara på den. Jag kämpar och sliter varje helg men det känns bra. Jag klagar aldrig trots att min nya ägare (som verkar vara lite bakom) tvingar mig genom gräs som egentligen skulle behövt slås med lie! Jag slurpar bara lite extra bensin. Hon fyller så glatt på med nytt och ler när hon säger till mig att jag är en törstig kille.

Livet i stan var helt okej men det är nu jag verkligen får pröva mina vingar. Jag får sträcka ut över vidderna med gräs och känna vinden susa genom hjulen. Hälsa familjen och tacka dem för att jag fick möjligheten att prova någonting nytt.

Med vänliga hälsningar/Din vän för evigt. Gräsklipparen

Full fart. Mamma och pappa kom på förmiddagen. Jag fick hjälp med att ta ut pojkarna. Denna gång var det betydligt mycket lugnare. Mamma hjälpte mig att stänga grinden till Liberos hage och då var allt frid och fröjd.

Pappa fixade nere på ridbanan. Röjde och tog bort de träd som skulle kunna tänkas vara i vägen. Min kusin kom för att titta vart det skulle dikas och hur mycket han skulle skala av för att vi ska kunna lägga på underlaget. Pappa tog bort ytterligare några överflödiga träd. Det kanske känns som att jag ofta pratar om dessa träd. Jo, det är nämligen så att jag har träd i överflöd på min mark. Gick denna kväll och tittade på mitt skogsskifte. Drog en lång suck. Även denna del behöver gallras. Det är sjuk mycket skog, eller som jag säger, pinnar. Min far har konstaterat gång på gång att jag är den enda hemmansägaren som klagar på träden i skogen. Men det är för att jag vill inte ha skog, det är bara en massa jobb. Jag kan inte se pengarna i dessa pinnar. Tycker att de mest är i vägen och skymmer sikten. Börjar sakta men säkert förstå att det inte är så konstigt att de i byn tycker att jag är snurrig när jag dikterar om att den där dungen ska bort och de här träden är felplacerade.

Jag har även slipat väggarna i vardagsrummet och pappa har spacklat ännu en gång. Skulle behöva slipa klart och måla men den aktiviteten känns oerhört tråkig ;)

Drog iväg till Kalix för att käka pizza. Passade på att handla och när jag kom hem tog jag ett ordentligt stallhäng med pojkarna. Jag borstade, flätade och pussade på mina pojkar. Jag kan fortfarande inte förstå hur lyckligt lottad jag är som får omges av dessa skönheter varje dag. När jag flätat manen på Libero så gjorde det nästan ont i hjärtat när jag ännu en gång slogs av hans skönhet. Det är måste vara som Lizas Alexander säger. Han är nog en enhörning som jag hittat i de norrländska skogarna. Jag trodde aldrig att jag skulle ha en så vacker varelse i mitt stall.

Köpte två par. Är så tråkigt att alltid ha samma.

Peak Performance

Och ett par Salming. Känns som ett bra komplement till mina Qvicksilver. Ville ha Roxy, men de passade väldigt illa i årets kollektion. Får vänta in höstens brillor ;)

Vaknade med huvudvärk. Trampade ner till stallet. Gjorde hästarna iordning för att gå ut. Tempade Libero och sprayade på honom massor med myggmedel. Tog med mig honom ut till hagarna. Han gick snällt bredvid mig. Nästan framme blev han orolig. Jag lyckades inte komma åt att stänga grinden och lyckades inte heller lugna hästen. Jag bestämde mig för att gå in med honom igen och ta ut Cielo i stället. Väl inne såg jag att han blödde från skapet. Han hade lyckats riva upp ett stygn. Mamma ringde veterinären medan jag fixade med hästarna. Släppte ut Cielo, men han bara sprang när han förstod att Libero blir kvar inne. Fick snällt gå och hämta in honom igen. Att det lossnat ett stygn var inte någon fara men jag ska ha koll på honom.

Jag mockade och fyllde mer hö i näten. Fyllde nytt vatten och borstade av dem. Libero blev helt lugn när han fick komma in igen. Det är skönt att vara inom stallets väggar. Där är man trygg.