FB svämmade i går över av kommentarer om hur trevligt det var att gå ut med sina kollegor. Jag log för mig själv och unnade alla människor i min krets att få lufta sig lite. Plötsligt dök det upp en bild. På bilden var det nio personer. Av dessa nio personer var det sju som fokuserade på sin telefon i stället för att fokusera på sitt sällskap. Då kände jag plötsligt att jag inte alls unnade dem en kväll ute. De kan lika gärna sitta hemma och mögla. Fy, vilka tråkiga människor. Otroligt provocerande.

Jag har också varit sådan. Till den dagen jag flyttade hit. Har tänkt om. Mest för att min telefon inte fungerade till en början. Fick en detox och lever nu det riktiga livet i stället. Att lägga in statusuppdateringar på FB verkar i dagens verklighet vara viktigare än att faktiskt ta ett andetag, se sig omkring och njuta av alla de människor som finns runt omkring en. Vad vill jag ha sagt egentligen?

Lev i verkligheten, livet på nätet ger ingen närhet och spontanitet. Det är bara ett sätt att hålla kontakt med de som man inte träffar så ofta. Gå ut och träffa dina vänner, prata med dem.

Förut, när jag hyrde in mina hästar, tyckte jag att det tog så lång tid för mig att göra stallet. Jag skulle bli så effektiv när jag fick med mig hästarna och kunde ha dem på gården hemma. Nu tar det ännu mer tid ;) Det är så hänt att gå in och käka eller surfa eller bara chilla. Helt plötsligt tar allt dubbelt så länge. Det är tur att jag har två hästar. Då kan jag skylla på att två innebär dubbelt så mycket arbete och dubbelt så lång tid. Helt plötsligt tar det lika länge att ta hand om hästarna som det gör att jobba heltid. Tänk vad chill.

Mätt och belåten tittar jag ut genom mitt köksfönster. Måste nog trampa ut och mocka Cielos hage.

Efter gruvan var det dags att besöka Nya Raketskolan. Sveriges modernaste skola. Fantastisk skola! Vi blev väl mottagna och fick en ordentlig rundtur. Vi fick se allt. Lägger in bilder på klassrum, utsikt, träslöjd, bildsal, syslöjd, labbsal och gympasal.

Skolan är byggd på behörigt avstånd från gruvan men man kan tydligt se den genom de gigantiska, runda och helt fantastiska fönstrena.

På väg hem började jag känna mig konstig. Som att jag var trängd på något skumt sätt. Väl hemma borrade jag in min näsa i Liberos panna. Då kändes det bättre men på kvällen kunde jag inte sova. Känslan kom tillbaka och sakta men säkert gick det upp för mig att jag blivit lappsjuk. Jag fixar helt enkelt inte att bara se skog och skog.

Vi var på skolresa till Kiruna i går. En riktigt givande resa. Gruvan var verkligen sevärd! Har fortfarande svårt att smälta det jag fått ta del av. Att åka med buss rätt in i mörkret. Efter 3,5 km var vi på 540 meters djup. Besöksnivån. Den nya nivån i gruvan är 1375 meter ner. Det kändes dock inte som att vi var så långt ner som 540 meter. Det var verkligen en stad under staden. Ett tag till i alla fall, eftersom staden snart befinner sig nere i gruvan. Innan 2033 ska allt vara flyttat. Vi fick förklarat för oss hur allt är tänkt och hur långt de kommit i sina tankar om flytten. Förut tyckte jag att det lät helt befängt att flytta en hel stad men nu har jag större förståelse för projektet. Det är hutlösa pengar som rullar in i detta företag. Under ett dygn har de fått fram malm för att bygga sex Eiffeltorn! Efterfrågan på malm från LKAB är stor, så stor. Gruvan är med andra ord norra Sveriges mjölkko. Detta företag använder sina pengar klokt, fortsätter hela tiden att modernisera och utveckla sitt företag. Det är väldigt driftigt. Många företag har mycket att lära här.

Ringde pappa för att meddela att underlaget till ridbanan anlänt. Han laddar nu och till helgen beräknar han vara i full gång med byggnationerna ;)

I morgon bär det av till Kiruna. Vi ska på skolresa. De yngre barnen ska och leka på Gruvtrollet och ungdomarna ska få en rundtur i gruvan. Jag känner mig väldigt upplagd inför morgondagen. Vi kommer även att få en guidad tur på Raketskolan. Det känns som att detta blir en spännande utflykt.

Ska packa ihop lite prylar, men först lite kvällsfika :)