Besökte banken idag. Med värderingen på gården i handen satte jag mig bredvid den bankman som jag blivit tilldelad. Han kliade sig i huvudet och höjde ögonbrynen när han läste mina papper. Han var tyst, bläddrade och letade. Han började plötsligt prata om hur exotiskt det verkar vara, han ställde 10 000 frågor, kollade pantbrev och min kreditvärdighet. Allt var i sin ordning, jag har dessutom saker värt många pengar om jag inte sköter mig. Det var bara ett problem. Jag ska låna för liten summa pengar! Hur är det ens möjligt? Han skulle kalla till ett bolånemöte och diskutera min situation. Detta var en för honom ny situation, man kan inte köpa så här billiga gårdar i södern. Jag blev stum och frågade försiktigt varför man inte får låna den summan? Det var bankens policy. Jag tog tillbaka mina papper och sade att jag kollar med en annan bank. Han ville dock inte det eftersom jag är nyckelkund hos denna bank. Låter fint. Han skulle återkomma senast tisdag nästa vecka. Blir bara så frustrerad. Allt tar sådan tid! Jag vill att allt bara ska bli klart! Jag vill känna att allt är löst. Jag vill ge pappa klartecken att fixa stallet så jag vågar säga upp Cielos stallplats och få ytterligare en häst i min ägo.

Somnade supertidigt i går. Vaknade före hela kvarteret i morse. Hade öppning och när jag kommer till jobbet möttes jag av ett meddelande. Jag kunde inte hålla mig. Pennan bara gled över pappret och vips så hade jag skrivit ett svar. Personen som skrivit meddelandet kommer inte bli gladare men jag känner att jag tillåter mig själv att småle. Jag fnissade glatt för mig själv kl.6.30 Det lyfte min dag iaf :0) Så det kanske sitter på sin plats att jag ska säga tack!

Det är en riktigt egoboost att umgås med Emme. Jag har både idag och i förrgår hämtat henne på förskolan. Hoppas på att det blir i morgon också. Det är så roligt att hon blir så glad av att se mig. Hon talar om för alla att jag är hennes moster och att det är jag som kommer för att hämta henne. När jag kom idag sken hon som en sol och tog min hand för att visa både det ena och det andra. När vi tittat klart klädde vi på oss och jag stuvade ner henne i vagnen (går snabbast då).

På vägen hem möter vi flera av min elever som slutat för dagen. De hälsar glatt och kastar några ord. Emme vänder sig mot mig med rynkade ögonbryn:
-Nina, jag tycker inte om barnen på ditt jobb.
-Men vad menar du? Jag tycker de är supersnälla som hälsar och pratar.
-Du är MIN moster.
-Men du kan ju dela med dig. Du är ju på förskolan på dagarna och då behöver ju jag också få leka lite.
-Du behöver duscha idag.
-Varför? Luktar jag illa?
-Nej, men jag vill att du ska ha lockigt hår. Det blir så när du tvättat det. Jag tycker att ditt hår är fult idag!
-Oj, det var ärligt. Jag får väl duscha idag då.

Tvära kast men ärligt, så ärligt. Gillar det.

Har i flera veckor funderat på det här med boxinredning. Det finns mycket att välja på även om många inredningar faller bort på en gång. Från att ena dagen ha bestämt sig till att nästa dag helt bytt spår. Blir helt snurrig. Jag vill ha boxar som är stängda men att övre delen på boxen går att öppna. Jag vill ha vanliga dörrar med gångjärn, inte sådana som man skjuter åt sidan. Sedan är det materialfrågan. Det finns sten, tegel, plast, trä, teak you name it! Jag gillar tegel, sedan har jag hittat ett galler på Qvesarum som jag gillar. Samtidigt som jag kanske vill ha lekasten och måla vitt. Då kan jag brunlasera dörrarna och få en spansk touch på alltihopa. Ja, ja. Tror jag tar ett bad.

För några dagar sedan gick mina glasögon sönder. Har inte hunnit ta mig iväg till optikern, eller det har inte varit prioriterat eftersom jag bara petat i linserna i stället. Har dock både i går och idag haft ordentlig huvudvärk och efter kvällsduschen har det inte längre varit aktuellt att ha i linserna. Nu i kväll klickade jag in på nätet och beställde mig ett par QuickSilver. Blir är säkert skitfula men duger här hemma. Vad ska man göra när man inte kan spendera sin lediga tid hos optikern?

Förändringens vindar blåser. Jag har bestämt mig. Jag kommer att flytta norrut. Jag har fått ett jobb med en fantastiskt bra lön och känner mig väldigt taggad inför en omvälvande förändring i min tillvaro. Har sagt upp mig på jobbet, lägenheten är uppsagd och besiktad och morfars gård blev värderad förra veckan. Idag kom värderingen från mäklaren och nu ska jag komma överens med mina släktingar samt banken om pengar. När det är löst ska stallet beställas och även en ny häst ska ramla in i min ägo. Jag känner att jag funnit min lycka. Jag känner mig väldigt lugn inför min förändring trots att hela mitt liv får en helomvändning. Det känns spännande med ett nytt äventyr och en dröm går i uppfyllelse när jag äntligen kan ha två hästar och att jag dessutom kan ha dem hemma, i mitt helt egna stall. Mitt stall, där jag bestämmer allt. Där kan jag putsa och feja, sopa och hålla precis så rent och snyggt som jag vill ha i stallet. Jag behöver aldrig städa efter någon annan igen och jag kan gå ut och stryka hästman och mule precis när jag vill.

Men det viktigaste av allt är att min morfars gård stannar i släkten och jag kommer varje dag att känna hans närhet trots att han lämnat detta liv. Jag saknar honom och det blir lite plåster på såren att få gå vidare med en dröm som jag så länge haft men varit alldeles för feg och oförberedd för att uppnå.

Jag steg upp tidigt och medan många andra vände sig och drog täcket tightare om sig så gick jag på en promenad med Nemo. Efter det åkte jag ut till stallet för att tömköra både Cielo och Wythia. Cielo har verkligen taggad men efter ett varv i ridhuset blev han trött i huvudet och fokuserade. Wythia som vi började tömköra för två veckor skötte sig exemplariskt. Jag blir så stolt när jag ser hennes framsteg.

När jag mockat, fixat mat och släppt ut båda hästarna så åkte jag hem för att byta om och tillsammans med Emme och Milla dra några vändor i pulkabacken.

Sedan åkte jag och handlade, skulle köpa fiskpinnar men kom ut med massor av bra och ha saker. Glömde fiskpinnarna.

Gjorde mig sedan iordning för att åka till Liza för att fira hennes födelsedag. På vägen hem gick jag förbi Ica och köpte de berömda fiskpinnarna. Nu är jag inte sugen på dem längre.

Ska ta med Nemo på en långpromenad och njuta av de sista timmarna denna söndag. Nästa vecka kommer det att hända massor med bra, roliga och spännande saker. Allt börjar i morgon, då ska jag berätta vad jag går och håller så hemligt.

Hämtade in lilla C nu på kvällen. Han kom glatt fram och stoppade ner huvudet i grimman. När vi kom upp på stallplanen så stod en snäll pappa och rengjorde sitt fina Umesläp. Han hade varit iväg med sin dotter på tävling, vilket hade gått riktigt bra. Jag frågade ifall Cielo fick titta på vagnen. Det gick bra. Han tyckte att jag skulle gå in med honom. Det gjorde jag. Jag gick först och Cielo gjorde som han alltid gör. Han följde tätt bakom. Väl på plats inne i transporten så spanade han in lyan. Han tyckte att den var riktigt fin, det tyckte jag också. Ett Umesläp ligger just nu högt på min lista över saker att köpa. På den listan finns även att köpa en häst, ett hus samt att bygga ett stall.

Jag rengjorde och tjärade alla fyra hovarna. Vi myste och borstade. Ställde in honom i boxen där han glatt tuggade på det hö som jag lastat in. Stannade kvar ett tag. Klappade och kliade. Det är så roligt att vara med lilla C. Han verkar dessutom inte tycka det är fy skam att hänga med mig heller.