Vilken härlig dag! Det har varit riktigt skönt ute. Passade på att ta en tur i skogen. Fick dock skritta över ängarna, plumsa fram i nästan en meter snö. Måste säga att Dorado är otroligt bra på att färdas i snön. Tänkte först bara rida efter vägen, tyvärr måste man gå tillbaka samma väg om man inte svänger av mot skogen. Kände inte riktigt för det efter att jag blev tvungen att skritta under ett träd som hängde över vägen. Fick massor med snö i nacken trots att jag försökte krypa ihop. Som ni ser är glipan inte särskilt mycket att hurra över.

Tog lite bilder på transporten igår. Det hann dock bli mörkt innan jag skottat fram den så jag kunde inte ta någon efterbild, fick ta den idag i stället.

Före

Efter

Måste säga att jag är måttligt stolt över mitt arbete. Skottade fram vagnen trots att jag hade ischias. Idag gav jag mig på att jag skulle träna bort ischiasen en gång för alla. Kastade i mig en Voltaren och begav mig till gymmet. Tränade trots att det gjorde, på ren svenska, ont som fan. När jag sedan skulle gå hem igen så kunde jag knappt röra mig framåt. Nu sitter jag här i soffan, har fått i mig lite smärtstillande. Nu kanske jag i alla fall kan få sova i natt.

Tog lite bilder på Dorado i hagen. Han stod och pratade med Diesel. Diesel är Dorados son, enligt Dorado själv alltså. Första sommaren hos Anders och Ulrika så gick Dorado med Baila och hennes föl. Fölet var Diesel. Dorado fostrade honom och tog faderskapet på största allvar. De är idag väldigt goda vänner.

När jag sedan tog in Dorado så ville Speedy också komma in, så jag tog med dem båda två. Dorado och Speedy är kompisar.

Ligger på soffan, är helt slut. Har skottat fram hästtransporten. Jag behöver inte gå på gymmet idag. Är en skön känsla att ha gjort någonting riktigt tungt, maten smakar så mycket bättre då :) Laddar upp före och efter bilder i morgon.

Annie, här kommer två bilder på Dorado. Dessa bilder har Sara tagit när Dorado kom till henne i Skåne. Jag hade redan köpt honom när dessa bilder anlände. Jag köpte honom osedd. Visste helt enkelt att denna häst bara måste jag ha. Den första bilden bara älskar jag.

I morse när jag gick ut var jag den första som plumsat runt i all nysnö som kommit under natten. Det är skönt att vara först ute. Nemo trampade glatt på, jag var inte lika glad. Var trött och ville helst krypa ner i sängen igen. Jag visste att det skulle bli en lång dag. Bussen till Stockholm skulle gå klockan 7. Hela personalstyrkan åkte iväg för en studiedag.

När jag skulle gå ut till bilen klickade det som vanligt till i persiennen hos tanten på första våningen. Jag tittade automatiskt upp mot hennes fönster. Hon stod som vanligt där och vinkade till mig. Hon gör alltid det när jag går till jobbet på morgonen. Lite gulligt, men samtidigt så undrar jag varför hon gör det? Gör hon så till alla eller är det bara till mig? Har svårt att tro att hon behandlar alkisen på våning två på samma sätt.

En av de föreläsningarna som jag var på idag inleddes med att föreläsaren frågade: Vad får man om man korsar en läkare och en lärare? En massa blodprov! Drog en lättnadens suck över att det tog slut mellan Måns och mig. Fy, det är ju inte nå trevligt alls med blodprov, har tagit alltför många sådana i mina dagar.

Väl hemma igen från hufvudstaden så hämtade jag Nemo som spenderat sin dag på öppna förskolan (det är vad jag kallar Milla och Peters lägenhet). Han stod vid dörren och väntade, Emilia hade grinat ett tag så Nemo var redo att gå hem.

Vi åkte direkt iväg ut till stallet. Jag mockade, blandade mat och tog ut Dorado på en tur i skogen. Det var härligt att komma ut och göra någonting annat än att bara vara social. Kan vara så otroligt skönt att komma ut sent och "slippa" prata med alla. Ibland är det så skönt att bara vara med Dorado och ge honom all uppmärksamhet. Det förtjänar han verkligen.

När jag skulle åka hem tittade jag på min hästtransport. Den var helt översnöad. Gick in och hämtade en sopborste för att skrapa av det värsta. Hehe, tog mig inte ens fram till vagnen. Måste skotta runt den, men det gör jag till i helgen.

Jag älskar att gå på Granngården. Även om jag bara ska handla müsli. Att handla på Granngården här i Västerås känns dock inte så superkul.

När jag precis hade fått hem Dorado så hade jag fått ett presentkort av mina föräldrar. För detta presentkort åkte jag glad i hågen iväg till Granngården för att handla ett Amigotäcke. När jag kommer till kassan så sträcker jag fram mitt presentkort. Gubben i kassan tar emot det, tittar på det och säger att det inte gäller. Jag blir helt förskräckt. Klart det gäller. Gubben menar på att det inte gäller efterom det inte är någon signatur på kortet. Jag står på mig och när han knappar in koden i kassan så kommer det upp att presentkortet är köpt på Granngården i Kalix. Då kläcker han ur sig en av de vidrigare sakerna jag hört om oss norrlänningar sedan jag flyttade hit till Västerås. Han säger: "Nog måste man väl lära sig att skriva fast man är lapp". Jag bara tittar på honom och frågar vad fan det är han står och säger? Milla och Peter är med mig, vi tror knappt våra öron. Jag vet inte hur de kände sig, men jag blev i alla fall riktigt kränkt. Förstod inte riktigt vart han ville komma med att säga så. Menar han att samerna inte är skrivkunniga? Varför skulle de inte kunna skriva? Hur kan man ens tro att det är ok att säga någonting sådant?

Jag blev, eller vi blev alla tre så paff att vi inte kom på att säga någonting till vårt försvar. Inte heller kollade vi vad gubben i kassan hette. Det var även en gammal tant med honom i kassan och hon var precis lika otrevlig. Man blir bara så ställd av att bli bemött på ett sådant sätt.

Det är nu två år sedan detta hände men fortfarande när jag kliver in på Granngården i Västerås så känns det lika olustigt varje gång. Idag hade jag dock tur, det var en supertrevlig kille i kassan.

Vill innan mitt inlägg avslutas passa på att säga att jag inte brukar kalla farbröder för gubbar. Det är bara så att denna man, enligt mig, han på något sätt förtjänar att bli kallad för gubbe.

Det var helt underbart att vara i stallet idag. Att själv kunna ta sin egen bil och åka ut till stallet. Inte behöva stressa eller skynda sig på något sätt. Jag har äntligen fått min bil. Har haft en premiärtur ut till stallet för att visa den vilken väg den kommer köra varje dag under en lång tid framöver. Den verkade nöjd. Pigg och glad.

Dorado var också glad. Han njöt lika mycket som jag av att vara ute i snön. Jag tror att han gillar snö. Vi red på ridbanan. Den är nästan helt igensnöad. Staketet är inte lika högt som det brukar vara, kan jag säga. I Norrland så skottar vi oftast ridbanan några gånger per vinter. Här i södern verkar det inte vara någon som riktigt provat på det. Jag får känslan av att de är lite paralyserade av all snö.

Dorado frustade glatt under mig och jag kände riktigt hur han tog i. Han gjorde sitt bästa hela tiden och det kändes knappt att jag inte ridit alltför myclet de senaste två och en halv veckorna. Han arbetade på som att vi varit ute varje dag. Vad säger man? PRE?

Nu ska jag krypa ner i soffan och förkovra mig i Marks bok.

Jag var på Coop och handlade lite Bullens pilsnerkorv när jag hittade boken "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood. Jag älskar Mark! När jag var yngre så hade Mark ett eget program på tv som hette "Mark och Pepsodent". Pepsodent var en liten vit kanin som var helt otroligt söt. Tror bestämt att Mark var min första riktiga kärlek. När jag sedan blev lite äldre så förstod jag att jag inte hade någon direkt chans att få min kärlek besvarad. Jag har dock hittat ett sätt att få fortsätta leva med honom. Jag köper hans böcker. På så sätt får jag ta del av hans liv. Synd bara att Mark inte läser min blogg och får möjligheten att ta del av mitt liv på samma sätt. Han skulle säkert tycka att jag var en toppentjej.

Har lyckats köpa alla fyra böcker som Mark skrivit och jag rekommenderar dem till alla de underbara människor som vill läsa en bok med ett leende på läpparna. "Gamla tanter lägger inte ägg", "Gud som haver barnen kär har du någon ull", "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" och nu den senaste "Hjärtat får inga rynkor". Även om du kanske inte tagit del av dessa böcker så vill jag säga att hela min kväll är nu i alla fall räddad.

Mark har i ett av sina kapitel skrivit:

"Visste ni att samerna har 45 ord för 'snö'. Visste ni att jag skiter i vart och ett av dem. För mig räcker det bra med ett. 'Snöhelvete' täcker alla nyanser av eländet, från den knarrigaste skare man skär sig på till den slaskigaste brunsörja som stänker kring bildäcket."

Lilla Mark, du har helt missförstått det här med snö. Du har aldrig fått lära dig hur underbart det är med snö. Tänk på hur vackert det är i Mumindalen när det vita snötäcket lagt sig över dalen. Tänk vad roligt alla barnen tycker att det är med snö. Det är självklart att det ska vara snö när det är vinter.

Jag tror helt enkelt att Mark hade en dålig dag när han skrev detta kapitel i sin bok. Han kanske var tvungen att skotta massvis med snö, halkade och ramlade när han skuttade ut, fick en snöboll i nacken, var tvungen att pulsa genom flera decimeter snö på oplogade vägar på väg till jobbet eller han kanske helt enkelt hade klätt sig för dåligt. För det vet väl alla att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder." Tänk på det Mark. Klä dig ordentligt så kommer du börja uppskatta vintern och kanske till och med lära dig några av de ord som samerna använder för att beskriva snö i olika tillstånd. Då skulle du kunna säga att du inte vill gå ut eftersom det är ruhtta. Det betyder isskorpa som skär i benen. Du kommer även veta att du ska gå långt in på trottoaren när det är njáhtso. Det är blötsnö och det är med andra ord den snö som blir brun och stänker mot oss när bilarna kör nära trottoaren. Om du någon gång beger dig ut över en snötäckt äng tänk då på att inte göra som Ronja Rövardotter och fastna med foten i snön. Den snön kallar samerna för dihpput. Se så mycket roligare det är med snö nu bara av att lära sig några få ord som lättar upp den negativa stämningen så många verkar byggt upp kring ordet snö under årets underbara vinter.