Det är söndag förmiddag. Solen skiner och jag har gjort stallet klart för snart en timme sedan. Här är fortfarande lugnt och tyst, kan tänka mig att detsamma är det i Västerås denna bakfyllans dag. Söndag förmiddag, Power Meet-helgen. Läs mer om denna helg på Johans blogg http://www.godisgris.se/2010/07/11/power-meet-2010/ Han är på plats och kan rapportera, det kan inte jag.

Jag försov mig i morse. Det var jag som skulle ta ut hästarna. Alla hundarna sov så jag väckte Nemo och rastade honom lite snabbt innan jag åkte. Halv åtta rullade jag in på stallplanen. Fodrade hästarna och passade på att fylla vatten i hagarna medan de åt. De hade ätit klart lagom tills jag var klar så jag började att leda ut dem en efter en. Det var lugnt och tyst på Skräddarbacken idag. Kändes som att jag var den enda som var vaken. Mina trötta ögon värkte och jag kände att jag egentligen bara ville lägga mig ner i gräset och sova.

Tog ut Dorado på töm. Han var superduktig. Red på vinbärsodlingarna i går. Han gick fortfarande som en prins. Undra hur länge det håller i sig. Hoppas länge, länge. Skulle vara så kul, vill däremot inte ens tänka på hur hemskt det skulle kännas om allting bara rycktes ifrån mig.

Halvdan som äger stallet kom in och pratade lite när jag kom in i stallet igen efter vår tömkörningstur. Jag släpade på alla grejor eftersom jag släppt ut Dorado direkt efter att vi tömkört klart. Halvdan hade slagit lite gräs till Dorado. Underbar klöver. Satte in det i boxen som en trevlig överraskning till honom. Han är så snäll, eller det är de allesammans som bor på Skräddarbacken. Första dagen när jag kom så säger en av farbröderna som bor på backen (Skräddarbacken är som Bullerbyn),

- Nämen är det inte prinsessan med den vita hästen! Är du äntligen hemma nu.

En av de andra sa att:

- Nu är Nina här, nu är det äntligen sommar.

Är det inte gulligt så säg. Måste säga att jag blir lite glad av att få höra att jag i alla fall varit lite saknad ;)

Ha en toppendag mina vänner!

...som jag bara älskar min häst. Han var helt fantastisk att rida idag, vet inte om ordet fantastisk ens klarar av att beskriva den insats han gjorde. Han kändes inte alls trist och stum som när jag red på träningen i onsdags. Idag var han som min drömhäst. Han gick lugnt, han var harmonisk, vågade ta för sig utan att hetsa. Han kändes som en båge, jag kunde verkligen känna hur hela hästen var där, på plats under mig. Jag kunde sitta ner och arbeta honom och få en sådan kontakt som jag bara kunnat drömma om. Känslan jag hade idag när jag satt där är en känsla jag inte haft på flera år, har inte haft den känslan sedan Casper. Det var som att allt bara ramlade på plats. Jag tog kommandot och Dorado bara följde mig. Känner mig helt lyrisk. När jag cyklade hem från stallet så tänkte jag på att denna känsla måste jag behålla i kroppen och vårda, för evigt. Det är inte säkert att jag kommer uppleva den igen med lilla Dorado. Jag hoppas och jag kommer sträva efter att få göra det, men det är knappt så jag vågar tro på att dagens ridpass är sant. Det är typiskt att man inte har någon med sig en sådan här gång, någon som kan ta bilder så man kan visa sig själv och påminna sig om den kvällen då allt var perfekt. 

Efter att vi intagit lite mat så fortsätter vår upptäcksresa. Vi börjar bestigningen av den helt sjukt branta backen upp till Parc Guell. Först fick vi gå, när vi sedan kom till de brantaste delarna så var det rulltrappa. Superlyxigt :D

Vi började med att beundra utsikten som var helt fantastisk. Nästan i mitten av bilden kan ni se Sagrada Familia, den stora katedralen där vi tog gruppfoto i Barcelona del 1.

Efter att vi beundrat utsikten så började vi strosa runt i parken och titta på de helt fantastiska byggnaderna och all konst.

Vi tog en gruppbild vid önskebrunnen. Den var hur djup som helst och jag ska erkänna att jag var lite rädd för att luta mig bakåt. Sofia fotar så hon är inte med på bilderna.

Paus på en bänk i parken. Många pauser blev det, solen gassade.      

Vi gick tillbaka in mot stan och slog oss ner på ett litet "fik", Nina och hennes vänner ville släcka törsten. Men innan vi kom dit så pausade vi på Hardrock.

På tunnelbanan tillbaka till hotellet var det bara glada miner och vi försökte komma ihåg allt vi gjort och upplevt under dagen. Mina fötter var trötta, de hade fått sig ett litet plåster i förebyggande syfte eftersom jag blivit lite röd under bandet på flipflopen.

Vi var tillbaka vid hotellet sent på kvällen. Magen kurrade och vi bestämde oss för att käka lite. Kastade in grejorna på hotellrummet och slöt upp för att fylla våra magar. Efter maten tog vi en kvällspromenad på stranden och sent den kvällen så somnade vi mätta, belåtna och lyckliga :D

Pustar ut här jag ligger/sitter i sängen med min älskade laptop i famnen. Nemo snusar vid min sida. Idag var det dax att ta in hö. Vi har skottat så svetten lackade. Jag kom inte dit förrän halv sex men det är ändå några timmars arbete, typ 5 timmar. Jag är helt slut. Har precis duschat. Vi hann tyvärr inte klart. Vi har bara tagit in från den ena ängen ännu. Det blev helt sjukt mycket hö i år. Nu står fläktarna och brummar för att driva ut fukten ur gräset, hela stallet luktar nyskördat hö. Det är sommar!

Sov gott!

Vet att det nu börjar bli ett tag sedan vi var iväg till Barcelona. Har dock inte återkopplat till resan ännu trots att jag lovat. Tänkte passa på att göra det nu. Kommer inte att skriva om alla dagar utan jag börjar med att skriva om saker som hände genom att dela upp dem i olika delar. Jag lovar dock att återkomma vid ett flertal senare tillfällen med del två osv. 

Dagen startade tidigt. Vi begav oss ut i spöregnet till tunnelbanan där vi löste tunnelbanekort och förberedde oss för vårt äventyr. Vi var tre tjejer och två killar som höll ihop och reste tillsammans. Här läser killarna kartan...

...och vi tjejer ägnar oss åt roligare saker.

Vi gick och gick och gick. Till slut var vi dyngsura (men fortfarande glada) och bestämde oss för att ta en fika.

Emma och jag

Johan

Uffe  

Och Sofia

Regnet fortsatte att ösa ner. Vi styrde kosan mot Picassomuseet. Vi hittade tyvärr aldrig slutet på den kön så vi fortsatte vår vandring mot Sagrada Familia.

Vi orkade dock inte gå mer innan vi fått lite mat i magen så vi bestämde oss för att dyka in på ett ställe där jag fick smaka den mest fantastiska mat jag någonsin smakat. Det var buffé, vegetarisk buffé. Så här glad blir man då!

När vi ätit klart och var redo att bege oss ut igen så hade himlen spruckit upp och vi fick ta våra första solskensbilder. Halleluja! Sedan blev det bara solskensbilder resten av semestern.

Vi besökte La Rambla, Parc Guell, Montjuic och åkte till lite olika delar av staden med vårt tunnelbanekort. Vi såg så mycket och gjorde så mycket men till det återkommer jag någon annan gång.

Här har regnat hela förmiddagen men lagom till jag hade duschat Dorado klart så sprack det upp och solen visade sig igen. Vi har varit iväg och tränat för Andreas Hesse. Han inledde vårt träningspass med att förklara att min häst är fet. Jag blev förbannad. Hej, hej, kul att träffa dig också. Har inte sett min tränare på fem år, är det verkligen så man då inleder ett återseende? Han menade väl, men har alltid haft tendens att uttrycka sig lite fel. Dorado är inte superfet, han är på en ständig diet och när betessäsongen är här så blir jag alltid helt knäckt. Men det är ingenting jag behöver förklara för er, ni som brukar var in här och läsa vet redan vilken panik jag har omkring att min lilla hästs övervikt.

Trots att jag ingick i försvarsställning som inledning av passet och inte alls kunde fokusera till en början så gjorde i alla fall Dorado det han skulle, som vanligt. Han är riktigt fin och han kämpar och sliter. Han är inte lika springig längre. Men trots det så känns det jobbigt för jag känner att han inte är samma häst. Sitter fortfarande och hoppas på att han bara är oriden och inte nog stark, att han måste lära sig att bära upp sig på ett nytt sätt nu när han börjar våga gå i ett annat tempo. Att han vågar lita på att han orkar bära sig själv utan att det gör ont. Andreas var dock nöjd. Han tyckte att jag har en superfin häst. Det tycker ju jag med, är bara lite orolig för att han inte ska få tillbaka det fina steg som han faktiskt haft.

Där satt den.

Känner att dagens pass gav mig den inspiration som jag saknat och att jag nu har någonting att träna vidare på. Jag är mest nöjd över att jag äntligen fick till skänkervikningarna över diagonalen. Har haft det riktigt jobbigt med att få till dem. Nu sitter de och jag har fått hjälp med att få veta vad det är jag gör för fel. Jag är för avancerad. Har fått sänka mig ett snäpp och nu känner jag att både Dorado och jag har mer koll på vad som ska göras. Vi fick även träna takt och tempo i låg form. Dorado har som jag skrivit tidigare, lätt för att överila. Idag har vi tränat halvhalter, halvhalter, halvhalter, halvhalter och ännu fler halvhalter. Vi har även fått träna oss i att använda yttertygeln på rätt sätt    Vi fick även som avslutning arbeta med att bli höga i formen, att klättra i uppförsbacke. Det var ett tag sedan. Har bara ridit lång och låg i flera månader. Vi fick även som avslutning trava i öppna och att i öppnan våga söka sig neråt. Summan av kardemumman så löste allting sig och blev någonting riktigt bra trots en lite tuff start på dagens träningspass.

Kort och gott så kan jag nog sammanfatta att vi tränat lite styrdans. Någon för och någon följer. Idag var det jag som förde, Dorado gjorde verkligen sitt jobb och följde på ett exemplariskt sätt.

Jag körde ett pass yoga, ett pass gym och så red jag. Poff, så var det onda i ryggen borta! Är det inte helt fantastiskt när det blir så?

I morgon är det träning för Hesse. Hoppas Dorado orkar. Måste säga att vi ska ta det lugnt, är rädd om min lilla sockertopp ;D

Kommer med mer nyheter efter träningen!