Distriktsveterinären ringde just. Proverna visade ingenting. Hon hade varit i kontakt med Strömsholm. De var alla glada att de just sparat mig 2000 kr per dag i fem dagar. Jag känner mig inte lika glad. Det är inte pengarna det handlar om. Min häst står fortfarande här och är halt. Jag är tillbaka på noll. Fan vad less jag blir. Vill nog åka hem nu. Kan inte rida och jag ser att Dorado är tagen. Han har dessutom börjat att svälla i båda bakbenen.

Jag ska köpa en lusitano nästa gång. Är så jävla less på att bara betala veterinärräkningar och inte ens få sitta på min egen häst. Känns hemskt i hjärtat att säga men jag har trots allt köpt min häst för att använda den till annat än att titta på den. Jag är väldigt förvånad över att en häst som är sex år gammal (ung) inte orkar bli riden. Att han blir halt och ramlar när man sätter sig på honom. Jag kan med gott samvete säga att jag inte ridit sönder hästen, har behandlat honom som sockervadd. I mina ögon så är min häst som en miljon, han är världens snällaste och bästa, han var allt jag önskade mig i en häst men det hjälper inte nu för jag vill rida.

Nu börjar det äntligen att hända lite. Fick mitt efterlängtade samtal från Strömsholm nu på kvällsidan. Dorado skall behandlas för fästingburna sjukdomar även om inte proverna visar någonting. Eftersom proverna bara ger utslag i akuta skeden så vill de ha honom behandlad och klar för detta innan han kommer hem igen. Då skall han in till Strömsholm och där ska det göra balans- och rörelsetest. Han kommer även att få genomgå en röntgen av halskotpelaren. Detta verkar dock vara avancerat, han skulle sövas tyckte jag hon sa. Det skulle sprutas in kontrastvätska för att de skulle kunna se vart det skulle kunna vara förträningar. Nu är bollen verkligen i rullning och det känns skönt att Dorado kommer få den hjälp han förtjänar. Känns skönt att bli tagen på allvar.

Äntligen börjar det hända lite saker. Ringde Distriktsveterinärerna. De var ut i morse och tog borrelia och ehrlichiaprover på Dorado. Det känns bra att det händer någonting i alla fall. Tog i går kontakt med en kiropraktiker, hon var dock inte så pigg på att göra någonting innan det är taget en röntgen på halskotpelaren. Förstår henne. Med de skumma symptomen som Dorado faktiskt har så skulle inte jag heller vilja börja klämma på honom. Ringde Strömsholm i går morse för att få hjälp med vad jag ska göra nu, de skulle återkomma. Väntar ännu.

Har analyserat och tänkt igenom hur Dorado visar vad det är som är fel. Sammanfattar lite av vad jag kommit fram till så jag har det kvar. Vill ha det på pränt.

• Halt i båda bak, en hälta som är behandlad. Återkommer.
• Dålig energi och har väldigt svagt påskjut bak. Verkar vara rörelsen uppåt framåt som är svårast.
• Har tappat framåtbjudningen.
• Snubblar (både med och utan ryttare).
• Ramlar.
• När man leder honom så ser man tydligt att han inte tar steget med frambenen "klart", gräver ner tån i marken.
• Svårt att ställa sig vänster, förböjer sig i höger.
• Känns som att han har nackspärr ibland.
• Hård i munnen, biter tag i bettet.
• Har varit het/överilad, vill nu inte öka tempot.
• Innan jag nu ställde av honom så var han lugn och avslappnad i ridningen. Arbetade med ryggen. Då slog hältan till igen.
• Reagerar när man trycker honom ovanför frambenet på vänster sida.
• Sväller ordentligt varje natt på vänster bakben.
• Växlar konstant bakben att vila på när han står på box.

Lördag 10 juli

Snubblar upprepade gånger i hagen. Började även snubbla när jag red. Länger inte steget, trampar av för snabbt. Varningsklockorna ringer, vet att någonting är på gång när han snubblar.

Tisdag 13 juli

Ramlade handlöst i backen när jag red.

Onsdag 14 juli

Halt på båda bak.

Det finns sådana underbara människor där ute. Människor som bryr sig om andra och gör sitt yttersta för att hjälpa till.

Jag ser på min häst att han är ledsen. Han bara vilar hela tiden. Växlar bakben att vila på. Lägger sig ner och sover. Han får komma in tidigare på eftermiddagarna från hagen för att han ska kunna komma in och vila i lugn och ro. Bort från bromsar, mygg och knott.

Jag funderar och funderar. Tittar, iakttar och ventilerar. Jag läser och försöker ta reda på saker. Alla mina tankar snurrar och det känns som att jag vill göra allt, måste lägga upp en plan. Måste veta vart jag ska börja. Ska börja med blodprov för att se att han inte har någonting fästingburet. Vinglar och snubblar, kan vara någonting sådant.

Masserade igenom honom i morse. Kunde inte få in handen bakom bogbladet. Han var superhård på båda sidorna men mest på höger. Han hade dessutom rejält ont och blev riktigt irriterad när jag tryckte på en punkt en bit ovanför frambenet. Känner att jag behöver ta hjälp av någon som kan känna igenom honom. Vill att en kiropraktiker ska ta en titt på honom innan han ska in på kliniken för fler behandlingar. Vet att det måste var en veterinär till att behandla hältan. Känns dock som att jag bara behandlar symptomen hela tiden, jag vill veta vart källan sitter. Vad är det som gör att Dorado blir halt hela tiden?

Dorado tyckte att det idag var dax för hagbyte, så han tog saken i egna händer och bytte hage. Någonting var fel med aggregatet så han kunde utan att få sig en enda stöt krypa mellan trådarna. Så praktiskt. Eftersom han är en sådan gentleman så hjälpte han även sin kompis ponnyn ut ur hagen. Han lyfte tråden så den kunde gå under. Det var ju snällt av honom.

När jag sedan kom för att fånga in honom och sätta tillbaka honom i sin gamla hage så lekte han jagaleken. Den är superkul, för Dorado i alla fall. Jag hatar den. Den leken går ut på att jag ska försöka ta fast honom. När jag är ungefär en meter ifrån så kastar han sig iväg, överlycklig för att han gång på gång klarar sig undan.

Kunde när han sprang runt där och roade sig själv se att han var ganska markbunden. Tog lite bilder. Det är dock inte de bilderna som visar hur bedrövlig min häst är som jag lägger upp här. Nej, det är bilderna som visar hur kul vi hade idag när vi lekte jaga, Dorados favoritlek.

Först skrittar jag runt helt oberörd, stannar så hon kan komma nära och då...

Kastar jag mig iväg i värsta farten. Amiga har inte en chans, hon har ju bara två ben!

Tur för Nina att hon ännu en gång lyckades överlista Dorado. Hon ställde sig i mitten och låtsades att hon longerade. Det nappade Dorado på. Han sprang runt Nina på en jättevolt som sträckte sig över hela hagen. När hon sa galopp så galopperade han, när hon sa trav så travade han. När hon kommenderade honom att skritta så gjorde han det och när hon sedan sa halt så gjorde Dorado halt. Skit för honom. Den var inte svår att lura. Typiskt för lilla Dorado att han är en PRE och som de flesta PRE så vill han alltid vara till lags och göra sitt bästa när det kommer till att arbeta.

Tog ut honom på töm nu på kvällen. Hade med mig Ingegerd, vårt Skånebesök. Hon hjälpte mig att kolla honom. Han visar som vanligt ingenting på rakt spår mer än att han är väldigt markbunden. När jag sedan tog in honom på böjt spår så kunde vi båda två snabbt konstatera att han var halt på båda bak.

Det känns inte alls roligt nu. Jag känner mig rätt uppgiven om jag ska vara riktigt ärlig. Har gjort precis som veterinären sagt åt mig att göra, jag har följt hemgångsråden till punkt och pricka. Vad gör jag nu? Vet inte om jag ska ställa av honom eller försöka skritta honom på rakt spår. Måste försöka få tag på någon på Strömsholm i morgon.

Vi bestämde oss för att åka och bada eftersom solen stod högt och svetten lackade. Innan vi var framme hade det mulnat igen alldeles och regnet hängde i luften redo att kasta sig över oss när som helst. Vi bestämde oss för att åka ut med båten i alla fall.

Jag har inte badat i Haukijärvi på flera år, blev inte i år heller men jag har varit där i alla fall. Vi åkte ut allesammans med morfars båt. Morfar var tyvärr inte med. Han är sedan ett år tillbaka förlamad i sin högra sida så han sitter i rullstol. Han hade bara älskat att var med, det vet jag.

För mig började det lite kaosartat. När jag stod och donderade som bäst till min morbror så ser jag i ögonvrån hur någonting rör sig vid mina fötter. Har aldrig varit så snabb i hela mitt liv. Sen superfet huggorm låg där. Jag såg den innan, men jag trodde att det var en pinne. Den ringlade bara fredligt iväg in i buskarna. Huu så jävla läskigt. Kändes lite som att jag klarat mig undan två olyckor på samma dag. Först när Dorado gick ikull och sedan när ormen bestämde sig för att skona mig. Det finns nog någon som vakar över mig där uppe i alla fall.

Vi styrde båten mot Verners strand. När vi var små så brukade morfar berätta skrönor om gamla Verner. Vi grillade korv och mina kusiner Wille och Fille badade glatt trots att regnet började att droppa. Nemo badade han också. Han fångade pinnen, sprang med Molle, tiggde korv, åt bullar och hade en toppendag. När regnet ökade i intensitet så bestämde vi oss för att ge upp. Vi packade ihop våra saker och åkte hem. När vi kliver i land så spricker det upp och solen kommer fram igen. Är det inte typiskt så säg!

Nemo har koll på åt vilket håll vi ska.

Morfars båt, den är inte stor men den går fort (om du frågar Wille).

Jag har alltid faschinerats av det klara vattnet, speciellt på senare år då jag bara sett Mälarens grumliga vatten.   

Jag ska minsann gömma min pinne så inte Molle tar den.  Gräva, gräva, gräva.        

Tycker att det luktar korv, har jag missat någonting?      

Wille 4 år lite frusen efter att han badat.

Dax att kasta in handduken! Molnen hopar sig.

Skrittade runt byn igår. Det var varmt och skönt trots att klockan var nästan tio. Solen stod högt på himlen och gjorde senare att jag inte kunde somna. När klockan var 01.30 vet jag att jag tittade för sista gången på den innan ögonen till slut ramlade igen. Ljuset har alltid besvärat mig lite, har svårt att somna när det är ljust som på dagen fast klockan är mitt i natten. Min kropp är inte så lätt att lura. Samtidigt så älskar jag ljuset, älskar att det är ljust vilken tid på dygnet jag än tittar ut.

Hade fodring i morse. Bestämde mig för att rida tidigt. Gjorde Dorado iordning och tog med honom ner till ängarna där Totte slagit hö. Det var superfint undelag, sviktade lite så där lagom och var inte det minsta halkigt. Lite torrt i backen men inte så det dammade. Travade fram, Dorado kändes helt underbar. Han var låg men med en välvd och fin hals. Kände ryggen arbeta under sadeln. Efter att jag travat i ungefär 5 minuter så började han snubbla, han snubblade hela tiden. Bakbenen vek sig upprepade gånger och han känns nästan lite läskig att rida. Kunde inte lista ut vad det var som gjorde att han snubblade eller vad det var som gjorde att bakbenen inte hängde med så jag saktade av och tänkte att han kanske var trött. Skrittade på lång tygel. Plötsligt snubblar han till ordentligt och jag hinner precis fånga upp honom innan han ramlade med näsan i backen. Skrittade ett tag till, kortade sedan upp tygeln och manade på honom i trav. Provade att sitta ner. Det gick bra, han snubblade inte längre. Pustade ut, han behövde nog bara skritta lite.

Travade på ett litet tag och fattade sedan galopp. Han fattade med bakdelen först. Lugnt, mjukt och fint. Lyckan for genom kroppen på mig. Min häst är världens bästa! Bara satt där och njöt när alla fyra benen plötsligt viker sig under honom. Känner att hästen bara säckar ihop. Han ramlar handlöst och jag med honom. Av blotta förskräckelsen kastar han sig upp igen lika snabbt som han ramlat. Han fortsätter att trava som att ingenting har hänt. Jag lät honom trava ett varv runt ängen. Skrittade sedan av och gick in. Förstår inte vad som är fel med min häst.

Jag skulle mejlat till Dorados veterinär Florian förra veckan för att berätta hur det går och för att återkoppla om behandlingen. Har inte gjort det ännu och det kan jag väl nu känna är lite tur. Ska idag sätta mig ner och skriva ihop ett mejl, i mitt mejl ska jag lyfta min oro. Ska under dagen fundera på ifall jag ska föreslå en ryggröntgen. Behöver i alla fall hjälp, det är synd om lilla Dorado. Vill att han bara ska få vara precis så underbar han är att rida just nu. Han ska inte behöva vara spänd och rädd för att ramla. Jag vill inte heller behöva vara det.