Fick vänligt men bestämt förklara för min gäst att jag inte tänker skjutsa honom till Oslo för att han ska slippa mellanlanda där. Jag förklarade att jag inte hade några planer att skjutsa honom någonstans. Punkt slut, end of discussion!

Jag passade på att sova länge i hopp om att dagen skulle bli kortare. Milla ringde och frågade om vi ville komma ner till Kajens fik och köpa glass. Jag sa att det kan vi göra. Min gäst vägrade. Han ville inte ha glass. Det sket jag i och gick iväg i alla fall. Lämnade honom hemma helt enkelt. Han bara stod där och frågade vad jag hade tänkt att han skulle göra då? Jag sa att han hade fritt fram att göra precis vad han ville. Han stannade inne och gjorde absolut ingenting. Det rörde mig inte i ryggen.

Tre timmar senare kom jag hem, han låg på sängen iklädd jeans och långärmad skjorta. Det var kvavt ute och solen gassade. 29 plusgrader. Han gnällde att det var kallt. Tog med honom ut till Apoteket, skulle hämta ut Dorados avmaskningsmedel som jag skulle ha med mig till Kalix. Efter det så åkte vi ut till Anundshög för att titta på lite vikingagravar. Min gäst muttrade att han mycket hellre ville se riktiga vikingar. Jag brydde mig inte. Parkerade bilen och trampade med bestämda steg iväg. Min gäst försökte hänga på. Till min stora lycka stod allting på de olika skyltarna på engelska så jag behövde inte översätta. Han fick strosa runt ensammen. Denna gång verkade det dock som att det var lite intressant. Men det var efter att jag sagt att alla turister som kommer till Stockholm bara ser de delarna som Stockholm har att erbjuda. Jag förklarade för honom hur unikt det han just sett faktiskt är. Han kände sig nog lite mer än alla andra.

Efter vårt besök på Anundshög så åkte jag iväg till stallet för att packa iordning alla grejor inför onsdagens avfärd. Det tog tre timmar. Helt medvetet. När jag kom hem kollade jag lite tv och packade lite mer grejor och sedan var det dags att gå och lägga sig. Jippi, veckan med min gäst skulle vara över när jag väl steg upp sex timmar senare.

Att jag logger en aning efter i mitt bloggande har säkert de flesta som läser min blogg dagligen redan märkt. Jag försöker ta alla tillfällen till att komma ikapp. Nu sitter jag och ska försöka sammanfatta tisdagens äventyr.

Att Strömsholms slott inte skulle imponera det minsta på amerikanen hade jag redan listat ut. Jag försökte i alla fall förklara för honom att det inte bara är själva slottet som är det vackra, även miljön runt ikring är värt att besöka. Gav upp och tog honom ännu en dag med till Stockholm. Han ville göra vanliga turistsaker. Lovade honom vanliga turistsaker. Lät honom åka på en båttur. Det var tråkigt. Ingenting att se. Han ville se vikingar. Jag förklarade att vikingarna inte lever längre. Han blev sur. Tog med honom till museet för att han skulle få titta på hur vikingarna bott och för att han även skulle får se lite saker som de tillverkat och använt. Att han skulle få möjligheten att skapa sig en förståelse om vikingarna, att de egentligen var vanliga bönder, att det var deras resor som gjorde dem speciella. Museet verkade inte heller imponera. Han sa knappt någonting på de två timmar vi spenderade där (har dock sina naturliga orsaker som presenteras längre ner i inlägget). Jag hade däremot riktigt trevligt. Tog lite bilder och läste på för att få veta mer. Nu delger jag min upplevelse till er, nu får ni hänga med till museet i stället. Hoppas ni ser någonting som ni gillar.

Yggdrasil

Innan vi ens hunnit till museet så var vi i luven på varandra. Eller min gäst bara gnällde om sina jävla vikingar, att han var hungrig, less på att gå (observera att promenaden inte var lång), att det var varmt, att jag skulle komma på någonting roligare att göra och att han ville äta svensk husmanskost. Detta är bara ett litet urval av vad som kom från munnen. Sättet att framföra saker och sättet att nedvärdera min insats går inte att förmedla. Var så jävla less. Flippade på honom där, mitt på gatan i Stockholm. Vände mig och och skällde ut honom efter noter. Bad honom knipa igen käften och inte prata med mig förrän vi besökt museet klart. För första gången så lyssnade han på vad jag sa.

Efter museet så hade han som vanligt inga egna idéer om vad han skulle vilja göra så jag styrde upp ytterligare en aktivitet. Vi hyrde cyklar och cyklade till Kaknästornet. Min gäst tyckte att det var kul att slippa gå. Han cyklade på som en galning och jag lät honom hållas trots att han cyklade åt fel håll. Väl framme vid tornet så betalade vi och åkte upp för att titta på utsikten. Han blev ännu en gång besviken på min aktivitet. Han hade varit upp i ett mycket högre torn på Nya Zeeland och vårt Kaknästorn var ingenting i jämförelse med det. Ja, som att jag inte kunnat förutspå det. Förklarade att vi är i Sverige och detta är vad vi erbjuder till de som vill komma och se på utsikten från denna del av staden. Jag tyckte i alla fall att det var fantastisk utsikt och jag var väldigt stolt över att jag vågat mig upp i tornet. Var trots allt svinhögt upp och jag är en aning höjdrädd.

Vi käkade middag och precis som dagen innan så var det bara kinamat som dög. Jag ville bara dö. Kinamat två dagar i rad. Även om man inte tar samma rätt så blir det lite samma stuk. Jag står mer för att omväxling förnöjer.

När vi skulle hem så missade vi tåget och fick vänta två timmar på nästa. Min gäst höll på att bryta ihop. Vi gick till ett fik. Jag fikade och min gäst han ja, han sov...