Jag tog mig iväg till badhuset. Det var underbart att kliva ner i poolen trots att det idag var lite tungsimmat. Blir lätt så efter att juluppehåll ;) Nu när jag är hemma igen så känns det som att jag gjorde helt rätt. Må-bra-hormonerna flödar i kroppen. Min plan är att i morgon vara igång redan från morgonen och då köra både gym och simma. Det var mycket folk och badade idag. Det är många semesterfirare igång. Trodde nog i min enfald att jag var den enda som var ledig dessa dagar ;)

Nu ska jag ta hand om min ynkliga lilla vovve. Han har varit dålig i magen sedan kastrationen men var i morse betydligt bättre. Jag har minskat dosen smärtstillande och han verkar klara sig bra. Han är dock trött, riktigt trött. Så fort jag sätter min ner så hoppar han upp och kurar ihop sig bredvid mig. Två sekunder senare somnar han. Det är inte lätt att vara liten.

Ska göra iordning lägenheten och packa upp mina badkläder. Hade en plan på att rensa förrådet. Men det får jag göra i morgon, låter som en otroligt tråkig aktivitet. Orkar inte åka till återbruket i regnet.

Vaknade tidigt. Hade lovat Irmeli att hämta henne på bilverkstan. Mådde riktigt skit när jag vaknade. Vi skulle egentligen åka iväg och käka frukost. Sedan skulle jag träna. Allt får vänta. Jag ska krypa ner under täcket igen. Jag vet att det bästa skulle vara att komma ut och aktivera mig men jag orkar inte. Vill egentligen bara vara hemma, jag och mina tankar. Låter som att jag plågar mig själv i onödan och det gör jag säkert men just nu känns det bäst så här. Det jobbiga just nu är att det känns tungt att lämna någon som gör mig så lycklig och har samma tankar och förhoppningar om framtiden. Att man kommer så bra överens och att även små sketna detaljer känns så rätt, så bra. Att hitta någon som till och med Nemo godkänner trodde jag aldrig skulle inträffa. Trots detta så finns det någonting där, någonting som inte går att sätta fingret på. Detta outtalbara förstör allt. Känns skit. Nu ska jag somna om. Åker och tränar när jag vaknar för andra gången i stället.

Kom ihåg att ringa 099-20603 och rösta på Rolf-Göran så ridsporten kan sno åt sig Jerringpriset :)

Jag bara måste få skryta på min vän Kristina Rosendahl. Hon har spelat in låten "Gone forever". Jag tycker att det finns en norrländsk mystik över hennes version. Kan se fjällen när jag hör henne sjunga. Gå in på denna länk och lyssna på hennes bidrag. Rösta så hon kan vinna tävlingen!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2983&artikel=4799983

Alla underbara och driftiga vänner gör mig varm i hjärtat och jag hoppas att även jag finner denna kreativitet de närmaste dagarna. Känner att jag behöver måla några timmar för att komma vidare i mitt liv. Hittar bara ingen inspiration för vad jag ska måla. Det enda jag känner i kroppen är att jag behöver få ut det onda.

Jag var och handlade. Köpte chips, popcorn, godis, glass och munkar. Jag tänkte gräva i mig alltihopa och ömka mig lite. Det hade ju ingen betydelse ifall jag skulle svalt allt på en gång eftersom jag förmodligen kommer att träna som en gnu hela veckan när jag är ledig, allt för att kunna tänka på någonting annat. Kommer garanterat att göra av med varenda kalori jag trycker i mig. Inte för att jag bryr mig. När jag väl stod där och packade upp allt skräp så insåg jag att detta inte är jag. Satte undan allt och lyfte upp min Nemo. Kramade honom och startade vattenkokaren för att fixa en kopp te. Nu har jag för 111 gången denna dag landat ändan i soffan.

Att det är ett nytt år med nya utmaningar är jag nu väl medveten om. Efter förra årets tunga bakslag så känns det som att det bara kan bli bättre. Att ta bort Dorado kändes fruktansvärt. Men vad mycket jag har lärt mig i och med det. Jag kurerade mig själv och kom snabbt på föttrena och köpte mig en ny stjärna. Nu går jag bara och väntar på att lilla Cielo ska bli redo att komma till mig.

Jag har värsta huvudvärken idag. Har varit lite dåligt med sömn de senaste nätterna. Nemo har varit lite olycklig i och med kastrationen men nu verkar det som att han är tillbaka i sitt rätta jag igen. Pigg och glad.

Jag inledde det nya året med att ta tag i någonting som jag var tungen att ta tag i. Jag pratade ut med min kärlek och vi bestämde oss för att det inte kändes rätt. Det har känts konstigt sedan jag kom hem från Norrland. Vi kommer att gå skilda vägar och jag vet att det känns mest tungt för mig eftersom jag är den som fallit dit hårdast. Men efter många timmars grubblande så har jag också insett att det blir bäst så här. Tungt och tråkigt men livet går vidare. Tänker inte ventilera mer känslor eller tankar än så här. Vill bara konstatera.

Gott nytt år på er mina vänner!