Denna cirklar på FB just nu. Den är klockren så jag publicerar den här, i min blogg.

Känner mig så inspirerad! Berättade för några månader sedan att jag kommit in på Hästkunskapskursen jag sökt ute på Strömsholm. Jag har idag varit på kursstarten. Det var så spännande och jag kände mig riktigt taggad. Med all rätt. Jag har idag suttit i skolbänken på raden längst fram och verkligen insupit kunskap. Mycket kunde jag sedan tidigare men vissa saker var helt nya eller sådant som jag kände att jag behövde en repetition på. Vi har gått igenom hästens beteende och mundering. Vi har pratat om bett, nosgrimmor och kandar.

I morgon ska vi ha en rundvandring ;) och efter det kommer vi att gå igenom hästens närmiljö och djurskydd. Ser fram emot det. Vi har idag fått den första uppgiften. Det är en skriftlig uppgift som ska handla om hästens beteende. Vi ska studera en flock hästar i minst två timmar och sedan redogöra för det vi gått igenom idag. Det passar mig perfekt. Jag ska iaktta hingstflocken som Cielo går i :)

Jag ser verkligen fram emot de olika delarna i kursen och jag hoppas att jag kommer att känna mig väl förberedd inför yrkesprovet. Jag ser mest fram emot att få gå kursen på hovslageriet och ta min tappskokompetens. Den kursen är utöver hästkunskapskursen och frivillig. Men om man inte får tappskokompetens så får man inte göra yrkesprovet.

Jag trivs i Wythias stall. Det är lugnt och jag kan gnola på i min takt (inte för att jag låter mig stressas någon annan stans heller). Jag har bara varit där tre gånger men verkar redan fått ryktet om att det är ordning och reda omkring mig. Jag får springa runt och sopa hela tiden. Det är spån i boxarna och jag gillar inte när det ligger spån och hö på stallgången. Jag gillar när det är rent och snyggt.

Wythia stod snällt och väntade på mig när jag klev in i stallet i morse. Hon hälsade glatt och jag strök henne på mulen. Hon är så mysig. Jag tog ut henne på stallgången och masserade igenom henne. Hon njöt och gäspade långa djupa gäspningar. Borstade länge och pysslade. Tog sedan ut henne i ridhuset för en genomkörare. Vi kom snabbt till arbete och jag arbetade med övningar som skulle hjälpa henne att hitta yttertygelns stöd samt att placera bogen korrekt i alla gångarter. Hon var hela tiden lugn och avslappnad. Hon vet verkligen hur hon ska göra mig glad :) Vi tränade även hörnpasseringar. Jag kände i galoppen att magmusklerna fått sig en ordentligt omgång i går. Det kändes bra. Hon är så fin lilla W. Måste försöka övertala hennes ägare om att jag får rida snart igen :)

Jag har landat i soffan, tittat lite hästhoppning och nu ska jag försöka resa mig från min position för att åka iväg och göra Cielo. Emme ska komma med. Hon sägar att hon ska åka vagn men det återstår att se. Hon brukar inte vara den modiga typen men hon förvånar ibland :)

Jo, idag var han haltfri. Hittade ett utgångshål. Cielo verkar ha haft ytterligare en hovböld. Han måste ha något slags rekord på att ha hovbölder. Tog ut honom i ridhuset och kunde snabbt konstatera att han inte var halt alls längre. Jag drog på honom barfotaskorna och spände för honom i vagnen. Vi åkte iväg på vår 10 minuters tur. Det är den tid det tar för oss att skritta ner till ängen, köra två varv där och sedan tillbaka till stallet. Kanske låter lite men det är allt som behövs. Min plan är att kunna köra tre dagar per vecka och att köra samma runda hela tiden. Vi har haft otur med alla hovbölder som satt käppar i hjulen för oss men det verkar inte störa körningen. Han vet exakt vad som krävs, vad han ska göra och han gör det så bra. Han är en klok häst min Cielo.

...bara inte riktigt där jag trott att den var. Jag har hittat den, himlen finns här på jorden. Jag fick idag känna på hur det är att besöka denna plats. Den är i sadeln på Wythia. Denna underbara häst. Varje gång jag hoppar upp på henne så ger hon mig det jag vill ha. Självklart får jag kämpa för det och be om det men när vi är överens så är vi så rörande eniga. Jag älskar verkligen att rida denna häst, jag gillar allt med henne. Hon är lugn, stabil och klok.

Idag när jag hoppade upp så kände jag att jag sprang in i en vägg. Hon var inte riktigt med och jag var inte på banan. Försökte att ta igenom henne i skritt men hon ville inte riktigt hänga med på mina noter. Jag försökte att backa bandet och lyssna på min tränare. Hon finns alltid med mig även om hon inte står där med mig på ridbanan. Jag kallar henne "Maria problemlösaren". Det var hon som lärde mig att rida, ni vet, på riktigt. Det var för henne jag tränade när jag fick min första storhäst och det var hon som fanns med hela vägen. Jag åkte till och med de 98 milen med Dorado för att rida för henne några gånger. Hon red honom en gång och jag kommer aldrig att glömma vilken underbart vacker häst han blev. Han växte och blev någonting som jag aldrig lyckades få fram på samma sätt. Alla hästar gillar verkligen henne, hon bara är sådan. Att hitta någon som rider lika mjukt och njutningsfullt är svårt att hitta. Hon är i alla fall min mentor och jag tänker ofta på henne när jag sitter där på Wythia, för jag vet att Maria skulle gilla henne och Wythia skulle gilla Maria. Idag fanns hon i alla fall med oss. Jag kunde inte lösa problemet i skritten så jag red på framåt i stället. Jag ställde mig upp och lät henne galoppera loss. Hon jobbade och jobbade och jag med för den delen. Plötsligt ramlade bitarna på plats, hon trampade under sig och jag kände att hon var med. Under resten av passet så var hon så samarbetsvillig och så där underbar som bara Wythia kan vara.

Jag har alltid sagt att jag inte kommer överens med ston men jag måste nog ändra åsikt. Wythia är den tredje hästen som bevisar för mig att ston är underbara. När de ger det man vill ha så ger de det till 100% och den känslan man får då är obeskrivbar. Wythia kom igång ordentligt och det trampet och den nacken hon fick var någonting som jag aldrig lyckades få fram hos min Casper. Maria fick fram det, hon orkade rida honom dit, men jag gjorde aldrig det. Nu, idag förstår jag vad det var hon menade (snacka om att man är trög). Jag kände Wythias rygg trycka upp sadeln och med öronen spetsade framåt arbetande i en välvning som jag inte kan beskriva. Hon trampade på som aldrig förr.

Jag saknar Maria...ofta. Speciellt nu när jag har en häst att rida på. En häst som jag fått erbjudande att tävla med. Då hade jag önskat att Maria vore här. Samtidigt så känner jag mig lite sorgsen. Hennes anläggning är till salu. Det känns som att en del av mitt som mest aktiva hästliv försvinner. Jag har alltid tänkt att det finns kvar den dagen jag ska rida in Cielo. Att jag tar honom med norrut och hon kan då hjälpa mig. Jag tycker verkligen om att komma in i stallarna där. Det är ljust, RENT, prydligt, ordning och reda. Precis så som det ska vara i ett stall. Hennes gård finns här: http://www.hemnet.se/bostad/gard-6rum-holmen-kalix-kommun-holmenvagen-45-3983378 Hoppas att det blir någon lika pedantisk som tar över. Denna anläggning skulle passa som rehab eller hästSPA som vi så fint kallar det. Det är en riktig fluga här i Västerås och jag skulle unna Kalix att få ett sådant. Samtidigt som det krävs en Maria för att rida hästarna. En perfektionist.

Det känns som att hela inlägget bara blev halleluja och vad jag egentligen vill säga är att jag är glad över att Maria ska ta sig ann nya möjligheter och utmaningar. Vad de än må vara så kommer hon att göra det bra, för det gör hon alltid. Jag vill även säga att poletten har ramlat, jag kanske äntligen har lärt mig någonting som jag tränat på i så många år.

Har jobbat i 12 timmar. Kom hem, gick ut på en ordentlig promenad, lagade mat och käkade. Poff, så var dagen slut. Skumt. Jag som blev så sugen på att baka. Hittade den fina kokbok som jag gjorde iordning under vegantiden i mitt liv. Den innehöll mängder med goda recept, både för matlagning och bakning. Mina favoriter är dock dessa:

En cykeltur ut till stallet och tillbaka. Har hjälpt till med inkörningen av två hästar. När jag kom hem var det raka vägen ut i hallonbuskarna och nu har jag fått hallon för någon vecka framöver. Blir förhoppningsvis fler vändor i buskarna så jag kan ladda upp ytterligare lite hallon :)

...ekade i hörlurarna när jag promenerade med Nemo nu på eftermiddagen. Med mina supersnabba nya springskor på fötterna svävade jag fram. Jag skrattade för mig själv över Hickes minidrake Tandlöse och dennes enorma likheter med lilla Nemo. Jag var totalt ofokuserad och helt plötsligt låg den där, mitt på vägen. Den lilla draken. Och jag mosade den nästan under 36an. Stackars liten. Hon såg nog sitt liv passera i revy. Jag gjorde allt jag kunde för att undvika en kollision och lyckades med nöd och näppe rädda hennes liv. Med ett bultande hjärta böjde jag mig ner och bad om ursäkt.