Solen står högt på himlen. -20 grader och det knakar under fötterna när man går. Det var -25 när jag klev av flyget, kändes som att ansiktet frös sönder men nu värmer solen.

Hade glömt att fixa skor till min outfit. Nu har jag ett par svarta med klack, snygga! Har även en supersnygg väska som matchar min klänning. Luleå kan man lita på. Jag hittar alltid det jag söker.

Har så tur att jag får skjuts till stationen i morgon. Bussen till Arlanda går kl.05.10

Skyndade mig iväg till Ica för att hämta ut mitt paket och prova min nya klänning. Den satt superbra! Åkte iväg till stallet, fixade Cielo och sa hej då. Åkte vidare till Emme. Vi hämtade kinamat och efter det hade jag tvättid. Har precis tvättat och städat klart. Ska packa ner mina kläder i en väska och sedan duscha och kasta mig i säng. Är helt slut.

Mer uppdatering kommer i morgon. Helgen spenderar jag i Norrbotten, väntande på ett mejl från Vikinga PRE. Så spännande :0)

http://m.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/lot-avdrag---for-larare-som-offrar-sig-for-framtiden/

Jag har sovit otroligt dåligt i flera nätter. Det är något pucko i denna byggnad som spelar tv spel och har värsta basen. Han slutar inte förrän runt fem. Vaknade i morse av att det blev tyst. Då vaknade även mannen på andra våningen och då var det kört att försöka somna om. Kom på att jag inte sovit bra alls. Känns som att jag varit vaken hela natten, känns i huvudet också. Tredje dagen jag går till jobbet och känner mig bakfull.

Idag är det studiedag. Det betyder att ungdomarna är lediga, själv ska jag socialisera mig med mina kollegor. De är supertrevliga så det brukar vara ok dagar. Jag kan dock inte riktigt sluta tänka på allt jobb (som för mig känns viktigare) som jag skulle behöva göra. Då känns helt plötsligt en sådan här dag helt onödig. Sätter käppar i hjulet helt enkelt. Nu ska jag sluta negga, smyga ner lite rättningar i väskan och ta alla tillfällen jag kan till att titta på dem.

Snart är det helg! En fullspäckad sådan. Åker till Norrbotten tidigt i morgon. Kliver på bussen till Arlanda runt fem. Det blir fest, husesyn på gården och med spänd förväntan ser jag fram emot den häst Viktoria skulle titta på i helgen. En helbror till den häst som blev såld. Han är om möjligt strået vassare, fem år. Spännande! På måndag är det bankärende och senare på kvällen åker jag hem. Men nu blir det frukost och en promenad med Nemo innan dagen kickar igång på allvar.

Jag gillar att vara i stallet torsdag-söndag. Det är alltid ledigt i båda ridhusen då. Idag tog jag ut Cielo. Han fick springa lite. Tränade på att galoppera när jag bad honom, att sakta av till trav när han fick tecken och att göra halt och komma när jag kallade på honom. Ridhus är någonting som jag kommer sakna till den dagen pappa reser ett hemma på gården ;) Det var roligt att se hur samarbetet fungerade idag, det är minsann inte varje dag det flyter på så här enkelt. När vi var färdiga tog jag fast honom och tränade på hur han ska gå när han leds. Inte någonting nytt men om man har en liten hingstpojke så skadar det aldrig att träna en gång för mycket.

När vi tränat det gjorde jag halt. Ställde mig bredvid honom, lade upp båda händerna på ryggen och hoppade upp i luften lite försiktigt. Han reagerade inte. Hoppade en gång till lite högre samtidigt som jag lade mer vikt i händerna som jag hade på hans rygg. Han reagerade inte. Hoppade upp och ner flera gånger. Han tittade på mig. Bytte sida och gjorde samma sak en gång till. Ingen reaktion.

Tog honom bort till pallen som är till för att användas för att ta sig upp i sadeln. Parkerade lilla C bredvid pallen, klev upp och klappade honom på ryggen. Han stod och väntade på att någonting skulle hända, jag också. Lade ena armen över ryggen, ingen reaktion. Lade båda armarna över ryggen på honom, han tittade på mig. Jag hoppade av pallen och gjorde samma sak på andra sidan. Det gick smärtfritt.

När vi var färdiga gick vi in. Jag provade det nya täcket. För tre veckor sedan hade han 115 cm, nu är 125 för tight. Tränade ändå på att ta på och av täcket. Det är lite spännande med främmande föremål på ryggen så Cielo blir lätt lite spänd. Efter ca 10 av och på med täcket så var det inte konstigt längre.

I går ringde min nya chef. Hon gör det lite då och då bara för att kolla hur jag har det och för att tala om att de längtar efter mig. Det är inte utan att man blir glad i hjärtat när man hör hennes lugna norrländska stämma. I går ville hon kolla om vi tagit oss igenom delprov ett på nationella provet och för att få en uppfattning om hur jag har det. Hon började hela samtalet med att tala om vilka drivor med snö de fått och hur all denna snö lyser upp hela Tornedalen. Hon meddelade även att det är full fart i slalombacken. Det känns verkligen som hemma.

Det är någonting speciellt med denna häst. Har tittat på videon flera gånger, han påminner mig om någon. Stannade bilden och helt plötsligt slog det mig. När han kom upp nära kameran så såg jag honom. Dorado. Min älskade Dorado, som jag letat efter så. Denna lilla pojke har inte bara samma mankhöjd, han har samma nyfikna uppsyn och samma blick. De där ögonen som jag en gång älskade så mycket. Först gjorde det ont i bröstet men sedan så kändes allt så bra. Känns som att jag bestämt mig. Bara banken kunde skynda på lite så har jag hittat den häst jag vill ha. Hoppas inte denna hinner glida mig ur händerna. Min mamma har sett den och min syster, till och med Emme har godkänt honom. Tänk om han skulle kunna bli min nya tävlingshäst. Inom bara några år kommer jag ha två hästar i full tävlingskondition. Cielo verkar dock tycka det här med dressyr är överskattat. Han vill bli snabb som vinden och hoppa över höga hinder. Han verkar helt säker på att det är hans kall här i livet. Jag är inte fullt lika övertygad.

Jag gör dock ingenting förhastat, har fortfarande två hästar kvar att inspektera. Den ena kan jag se live och den andra är i Spanien, han är en helbror till den som blev såld. Den skulle jag få bilder och video på i helgen.

Den video som damp ner i min inkorg idag var över förväntan. Ja, inte själva videon men hästen som fanns på videon. Nu snurrar tankarna och jag kan nog minsann se att denna häst är högst intressant. Blev glatt överraskad. Emme var med och tittade på filmen. Hon skrek och tjoade att det är ju Dorado. Blev sedan tyst och sa:
- Men Nina, det är ju inte Dorado. Det är din nya häst! Köp den Nina! Den är jättefin! Titta vad snabbt den springer, och den kan studsa.

Våra kriterier stämmer inte alltid överens men om Emme säger att en häst är fin så är den det. Hittills av alla hästar jag tittat på så har hon bara tyckt om två, denna och den som blev såld. Och hur det än är så lyssnar jag mycket på henne ;) speciellt när vi är överens.