Eftersom datorn spelade mig ett spratt så försvann den viktigaste delen av mitt inlägg i går. Den delen som handlade om själva ridpasset. Tar det igen.

Jag lastade ut Libero ur transporten. Han var helt lugn och klev försiktigt ut på rampen. Han gick snällt bredvid mig in i stallet. Där ställde jag in honom i en box och han fick utforska. Hela tiden var han helt lugn. Jag bar in grejorna och tog sedan ut honom på stallgången. Han väntade snällt medan jag tog på honom alla grejor. Vi gick ut i ridhuset och jag skrittade fram honom länge. Det var helt tyst på anläggningen. Jag har verkligen fått bästa ridtiden. Longerade honom ett tag och när Maria kom så tog hon också honom några varv. Han är fin min lilla pojke. När hon tittat på honom så fick jag hoppa upp. Vi skrittade några varv och sedan föreslog hon att vi skulle trava. Jag var inte sen att hänga på. Jippi! Han travade med mig på ryggen! Stod först i lätt sits, sedan kunde jag rida lätt. Han travade på utan att protestera! 

Vi arbetade honom i båda varven och avslutade med några varv utan ryttare. Han var svettig men oj, vad han strålade. Libero verkligen älskar att jobba. Ja, jag strålade nog precis lika mycket. Mest lycklig är jag över att han är samma lugna Libero som hemma. Han är inte längre rädd, orolig eller stressad över att åka bort. 

Jag är så stolt över Libero. Han klev lugnt på transporten när vi skulle åka. Cielo var lite orolig i stallet men lugnade sig innan vi ens hunnit åka. Han verkar gilla sitt nya hus.

När vi var färdiga så ställde jag in honom bredvid en annan häst. Han gnäggade mjukt och luktade. Det var allt. Helt odramatiskt. Tog av honom grejorna och gjorde honom redo för avfärd. Han stod helt stilla och väntade. Bästa Libero! Just nu ångrar jag inte mitt val. Jag har bytt ut en virvelvind mot en stencool häst. Förra gången var han helt vidrig. Denna gång var han som en väluppfostrad pojke.

Helt odramatiskt lastade vi och gled iväg hemåt. Lugn som aldrig förr lastade jag ur och tog med honom in i stallet. Nöjda pojkar fick sig var sin kvällspuss. Men mest nöjd av oss alla är nog jag själv!

Har städat i stallet och spånat upp i Cielos box. Han ska stå inne medan jag är iväg och tränar med Libero i morgon. Har hängt upp hönät och ordnat med vattnet.

När jag var klar med det fodrade jag pojkarna. Fyllde vatten och gullade med dem. Mina älskade vänner. Fixade i ordning alla grejorna som ska med och hängde in höpåsen i hästtransporten. Jag älskar att förbereda inför träning och tävling. Putsa, plocka, organisera och ställa allt på sin plats så det inte glöms hemma. Det är tur att jag gillar att åka iväg eftersom jag valt att bosätta mig här och ha hästarna hemma. Kommer bli många resor.

Idag är det måndag. Ogillar måndagar. Är alltid trött och har världens huvudvärk när jag kommer hem. Måste alltid vila innan jag orkar ta tag i sysslorna. Det är drygt, tappar många timmar när solen ännu är uppe. Tråkigt att springa runt i mörkret. Har dock ett bra mörkerseende och är aldrig mörkrädd. Än så länge är det varmt ute så då gör det inget :)

Precis så här mallig blir man

När man gjort det här!

Helt utan ledare. Han tyckte att det var superkonstigt när mamma släppte grimskaftet och han skulle gå helt själv. Han tvekade och stannade med jämna mellanrum i två varv. Sedan kom han på att man får godis efter ett varv och skyndade på steget lite.

Jag är uppvuxen med älgjakt. Jag har till och med deltagit vid ett antal tillfällen när jag var yngre. Jag har alltid varit som ett plåster på min far och när han skulle jaga så gnällde jag till den dagen jag äntligen fick komma med. Det var dock en riktig besvikelse. (Ungefär samma känsla som pappa förmodligen hade när vi var på älgsafari i Västerås. Han hade aldrig, i hela sitt liv sett så små älgar). Att vara på älgjakt var kallt, långtråkigt och inte fick man prata heller. Det föll mig inte riktigt i smaken.

När jag gick ut med Nemo i morse så kom lemmeltåget. Kallar dem det. Älgjägarna. De färdas alltid på led, ungefär som när man åker i liktåg. Men stämningen är inte riktigt densamma. De ser så stolta ut när de kör efter ledarbilen som transporterar liket på tracken. I morse kom de med en stackare på släp.

När vi kom tillbaka från vår promenad så stod det en älg på marken bakom min hästhage. Hagen är dock tom, tur det. Hästarna går på andra sidan. Nemo fick syn på den och sprang mot den. Han fick den att rusa. Typiskt. Hade varit roligt med en egen älg. Hade bara behövt öppna hagen så hade den varit på min mark. Den älgen har cirklat här i natt. När jag kom från Kalix i går kväll så stod hästarna och fnös. Jag såg ingenting eftersom det var mörkt. Men förstod att det var vilt, eftersom de reagerade så starkt. I morse hittade dock Nemo färska spår. Han grävde och grävde. Men hittade ingen älg. Till vi kom hem på gården förstås. Tror älgen kände att här bor en vegetarian. Det betyder frizon.

Libero har fått sig en kort ridtur på kvällskvisten. Han var väldigt spänd och i gasen. Longerade först och han kom snabbt ner i varv. Hoppade upp och han lyssnade bra på bettet. Det gillas. Han tycker om sitt nya Nova med genomskinliga bettskivor. Har Nova på Cielo också. Han var väldigt rörig i munnen men när han fick Nova så blev han mycket bättre.

Stallbygget går hela tiden framåt. Nu har Cielo fått ett hus, 10 kvm. Det är mycket kvar att göra innan han kan bo där. Ska målas, sätta boxlås, plåtarna mellan väggen och taket ska upp och galler ska sättas för fönstret. Vi ska även sätta in gummimatta. Men sedan har han en helrenoverad bostadsrätt ;)

I morgon ska även Libero få sin box klar. Den är lite större än Cielos. Jag är så glad i hela kroppen och min pappa ligger högst upp på listan över personer jag gillar bäst! Han har byggt mitt drömstall!

De har en sak gemensamt. Kommer till det snart. Tar allt från början.

Fredag eftermiddag. Hoppade glatt iväg till bilen för att åka hem. Startade bilen och backade ut från parkeringen. Så här långt var allt grönt. Stannade och gjorde allt färdigt för avfärd.

Precis när man ska svänga ut på vägen finns det en grop. Har kört i den hela veckan så det hoppar i bilen. Denna gång var jag fast besluten om att undvika den. Och det gjorde jag. Höll åt sidan. Tog då i stället en helt annan grop, i form av ett dike.

Fan! Var det enda som kom över mina läppar. Lade i backen trots att jag hade full förståelse för att denna gång kommer fyrhjulsdriften inte att kunna hjälpa mig. Tryckte upp dörren och den annars höga bilen var denna gång väldigt hög. Tittade på alltihopa och bröt ut i ett gapskratt. Där stod Mavericken, likt Titanic, med rumpan upp i vädret. Hängandes över dikeskanten. Skyndade mig tillbaka och lyckades få tag på vaktmästarna. De kom snällt och hjälpte mig att bogsera bilen. Min pansarvagn. Han fick bara några sprickor i spoilern. Jag har ju hela tiden sagt att säkrare bil än Mavericken får man leta efter. Han har nu bevisat det. Mavericken blir kvar, trots att man får leta efter en törstigare bil.