Cielo låg och sov, i vanlig ordning, när jag öppnade stalldörren i morse. Han vägrade att stiga upp. Jag klädde på Libero och gick sedan in till Cielo för att skaka liv i honom. Han steg motvilligt upp. Tog på honom grimman. Libero gick som ett lamm bredvid mig, han lyssnade hela tiden och så fort bogen kom så tryckte jag min vassa armbåge mot honom. Han klev undan från mig och lät mig han mitt utrymme. Blev glad över mig själv för att jag tog mig tid att ta promenaden till hagen som ett tillfälle att träna.

Hämtade Cielo, tog med mig en kortare piska. Han skulle också få sig ett pass. Han hann bara ut så bogade han mig och försökte att kasta sig iväg. Jag var snabb. Tryckte knoppen på pisken i bogen och korrigerade honom. Han kastade sig framåt men då vände jag snabbt på pisken, satte den framför och fångade upp honom. Han gick resten av vägen som en ängel! Älskade Cielo! Var det så enkelt? Dumma, dumma mamma som inte fattat någonting. Jag har lärt mig hur jag med enkla knep ska få mina hästar dit jag vill. Knep som är snälla mot både dem och mig. Tänk vad bra jag har det. 

Jag hann mocka och sopa trots att jag tränat häst vid hand klockan 05.15 på morgonen. Det är bra med Norrbotten. Klockorna går inte lika snabbt här och jag hinner med massor. Brukar tänka på det mina lediga dagar och blir lika imponerad varje gång över alla aktiviteter jag hunnit med. Jakten på tid har officiellt avslutats. Lugnet har infunnit sig på allvar. Nu är det snart ledigt och jag hoppas på strålande sol i fyra dagar :D

Kram på er alla mina vänner där ute!