Denna vecka händer det så sjukt mycket. I morgon ska vi till ridhuset och träna, Libero och jag. Det behövs. Vi är inte riktigt överens och ingen kan få mig att känna mig så värdelös som Libero. Det känns som att vi är i en svacka. Han är guld i alla lägen. I hagen, i stallet och att leda. Det är när det kommer till arbete som vi verkar missförstå varandra hela tiden. Trots att det bara är två veckor sedan jag var till Maria och tränade så känns det som att vi glömt allt vi fick lära oss. Ska inte älta mer, är bara ett litet bakslag. Allt blir bättre när jag stryker honom i pannan. Då är han min underbara Libero. Han som gör allt jag ber honom om. Det känns lite jobbigt i magen att åka. Han är så lugn och harmonisk hemma, när vi lämnar hemmets lugna vrå så går han upp till stressnivå HÖG. Det är jobbigt i mammahjärtat.

Cielo är ännu halt. Var ute och gick med honom i alla fall eftersom han hade massvis med gult klägg i skapet. Det kom ut och han svällde ner på en gång. Tempen är fortfarande normal. Puh.

På onsdag kväll kommer min soffa och torsdag-fredag har vi lägerskola med ungdomarna. Då ska pappa vara hästvakt. Hoppas pojkarna är snälla. Känns lite som att lämna ungarna på dagis. Skitnervöst att hämta dem och få höra allt de hittat på. Men som med alla barn så flyter det säkert på bättre än när mamma är på plats.

Ser fram emot en "lugn" helg. Vet inte om dessa existerar här på gården men att få vara hemma och bara göra det som faller mig på känns som en riktigt bra morot.

Fick ett kort med posten. Markan. Saknar min lördagsfrukost på Markan.