Men hoppsan. Nu vickade jag ut vattnet igen. Klumpigt. Nu får du komma tillbaka och fylla.

När jag longerade Libero i går så gick allt toppen, självklart gjorde han en och annan capriole, men mest bara för att han kan. Jag behöll mitt lugn och förklarade att detta pass blir så väldigt långt när man inte sköter sig. Han förstod och då gick det bättre :D

Cielo fick idag ett långt tömkörningspass. Han var så nöjd. Öronen spelade och han travade på så snällt med mig hängande i tömmarna efter. Båda pojkarna fick komma ut och beta lite. Libero blir verkligen helt paralyserad. Han bara maler och maler. Han kan inte sluta. När de vilat sig ett tag tog jag en höpåse och trampade ner till ängen för att plocka lite gräs till kvällsmaten. De fick var sin påse gräs och två påsar hö. Gissa vilken påse som var mest poppis ;) Jag är alltid lite nojjig när det kommer till betessläpp. Har alltid en lååång invänjning. Det känns bäst så. Speciellt detta år när jag inte har någon aning om hur väl Libero tar emot gräsätning.

Repliken från filmen "Jägarna" passar in rätt så bra här. Eller jag börjar att förstå varför filmen verkade så banal i mina ögon. Som de handlade och tänkte kunde ju ingen frisk människa handla. Jag hade fel, för när det kommer till gubbar, skog, älgjakt och hämd så är alla medel tillåtna. Det hade jag ingen aning om. Dumma, dumma jag. Nu sitter jag här med en "Anmälan på djurhållning" hängande över mig. Jag är inte inblandad, jag skulle hellre samla frimärken än skog. Jag tillhör inte något jaktlag, men min far jagar. Och jaktlaget får bruka min mark. Det är allt som behövs. Jag sitter mitt emellan i ett spel som jag inte deltagit i. Detta spel har sina egna regler och de kör med slutna kort.

Jag har funderat av och till om jag verkligen ska skriva detta inlägg. Jag vill inte sätta en svart fläck på kartan över mitt älskade Norrland. Måsta öppna upp för den trångsynta mentalitet som förekommer i den by jag bor i. Jag har idag varit i kontakt med myndigheterna och nu ska både stallet och hästarna fotas ur alla vinklar för att jag ska kunna svära mig fri från denna härva. Jag måste bevisa att jag klarar av att ta hand om mina hästar. Hela lördagen är som en dimma. Telefonen gick varm, folk kom för att stötta och hjälpa till. De som kunde se hur vidrigt, befängt och otroligt kränkande detta är. Söndagen var bättre och idag har jag bara känt att den fega anonyma jävel som anmält mig för någonting så korkat, har jag ingenting till övers för. Känner att jag likt fågeln Fenix reser mig ur askan och jag är arg. Fruktansvärt arg. Jag är arg på så mycket, men mest för att jag i går fick besök av en äldre herre från byn som satt på mängder av information om denna soppa, han visste allt om vad som stod i anmälan men ändå kom han hit för att svära sig fri, helt oskyldig. Han visste inte vem denna anonyma människa var men han visste ändå, att det är en sjuk människa som anmält och var helt säker på att det är en hämndaktion mot min far. Jag förklarade att detta är min gård, jag har köpt den av min mormor och det är mitt namn som står på pappret. Jag förklarade att jag förväntar mig att denna anmälan dras tillbaka. Att jag lämnas ifred. Jag vet att det inte kommer att hända, så jag fotar mina hästar och mitt stall för att visa och bevisa att jag är kapabel att ta hand om mina djur.