Du kanske inte tror det, men Jantelagen har ett paradis på jorden. Jag har sett förbi de som vill prata med min far i stället för med mig om sådant som rör MIN gård. Jag har struntat i att de behöver prata med min far eftersom jag är kvinna och inte vet någonting om skog. Jag har inte brytt mig när folk talat om att det är min pappa som äger gården eftersom en kvinna inte kan orka med en egen gård. En kvinna som dessutom inte har någon man! Jag har inte heller brytt mig när man frågat om min pappa vet att jag skottar ut så här mycket spån från boxarna? Det är helt otroligt hur handikappad en kvinna utan man kan vara.

Jag har aldrig brytt mig om Jantelagen. Tills idag. För idag drabbade den mig. Man ska tänka sig för. Inte ha för dyra hästar. Inte ha för snygga bilar och inte, absolut inte vara kvinna och ensam äga en jordbruksfastighet!

Sitter här i Jantelagens paradis. Jag varken vill, kan eller orkar berätta vad som hänt. Med en klump i magen och många tårar har jag tacklat denna dag. Med en vänlig kram från min kusin, uppmuntande ord från min morbror i Skåne, fika av min faster, ofantligt mycket stöd och hjälp av mina föräldrar och av Liberos vänliga uppsyn har jag tagit mig igenom dagen. Jag vet inte under hur lång tid jag kommer att ha det tufft. Kan vara allt ifrån en vecka, till några månader, eller år. Beror på hur lång tid allt tar och när jag ska komma på fötter efter denna käftsmäll. En käftsmäll som är bland det värsta som hänt mig.