Och inte hjälpte det. Kvar på gården stod Mavericken med transporten bakom sig. En helt tom transport. För Libero hade bestämt sig för att den helt säkert skulle sluka honom och spotta ut honom i delar.

När min träningstid kommit och passerat flera gånger om så stod min häst äntligen på plats i mördartransporten. Helt lugn backade han sedan snällt ut. Gjorde det en gång till bara för att på något sätt förstå vad som gick fel. Han gick snällt både in och ut en gång till.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur arg och besviken jag är men det orkar jag inte. Kliver in i duschen i stället och dränker mina sorger där. Som att jag kunnat förvänta mig att det skulle vända nu när hela dagen varit skit. Vad är väl en bal på slottet...

Cielo fick komma ut. Han är inte halt längre och han gick direkt in i transporten. Förväntansfullt väntade han på att vi skulle åka iväg. Konstaterade att jag planerat att träna fel häst idag. Skulle tagit lilla C. Min älskade lilla C som följer mig vart jag än går.

Liberos kastrering är bokad och jag hoppas att det ska hjälpa honom att landa här på planeten jorden. Det skulle göra vår tillvaro så mycket enklare. Samtidigt är jag osäker, skulle kanske sälja honom till någon som vill avla. Känns hemskt att skära en riktig topphingst. Men Libero trivs här och vi kommer överens. Det är bara när det blir förändringar i hans tillvaro som han stressar upp sig. Han vill vara här hela tiden. Följa våra rutiner. Gå ut före Cielo på morgonen, vara ute, komma in före Cielo på kvällen, borstas, motioneras, få mat och sova. Samma sak varje dag, det är Liberos melodi. Att bryta mönstret genom att hitta på andra aktiviteter, det är inte riktigt ok. Han var idag inte upprörd eller stressad, han skulle bara aldrig i helvete gå in i transporten.

Dags att åka iväg med Libero. Försöker att uppmuntra mig själv och se de framsteg som Libero gör. Läser och begrundar den bok jag lånat av min tränare. Nu känns det lite bättre men jag känner mig ändå inte helt trygg.