Repliken från filmen "Jägarna" passar in rätt så bra här. Eller jag börjar att förstå varför filmen verkade så banal i mina ögon. Som de handlade och tänkte kunde ju ingen frisk människa handla. Jag hade fel, för när det kommer till gubbar, skog, älgjakt och hämd så är alla medel tillåtna. Det hade jag ingen aning om. Dumma, dumma jag. Nu sitter jag här med en "Anmälan på djurhållning" hängande över mig. Jag är inte inblandad, jag skulle hellre samla frimärken än skog. Jag tillhör inte något jaktlag, men min far jagar. Och jaktlaget får bruka min mark. Det är allt som behövs. Jag sitter mitt emellan i ett spel som jag inte deltagit i. Detta spel har sina egna regler och de kör med slutna kort.

Jag har funderat av och till om jag verkligen ska skriva detta inlägg. Jag vill inte sätta en svart fläck på kartan över mitt älskade Norrland. Måsta öppna upp för den trångsynta mentalitet som förekommer i den by jag bor i. Jag har idag varit i kontakt med myndigheterna och nu ska både stallet och hästarna fotas ur alla vinklar för att jag ska kunna svära mig fri från denna härva. Jag måste bevisa att jag klarar av att ta hand om mina hästar. Hela lördagen är som en dimma. Telefonen gick varm, folk kom för att stötta och hjälpa till. De som kunde se hur vidrigt, befängt och otroligt kränkande detta är. Söndagen var bättre och idag har jag bara känt att den fega anonyma jävel som anmält mig för någonting så korkat, har jag ingenting till övers för. Känner att jag likt fågeln Fenix reser mig ur askan och jag är arg. Fruktansvärt arg. Jag är arg på så mycket, men mest för att jag i går fick besök av en äldre herre från byn som satt på mängder av information om denna soppa, han visste allt om vad som stod i anmälan men ändå kom han hit för att svära sig fri, helt oskyldig. Han visste inte vem denna anonyma människa var men han visste ändå, att det är en sjuk människa som anmält och var helt säker på att det är en hämndaktion mot min far. Jag förklarade att detta är min gård, jag har köpt den av min mormor och det är mitt namn som står på pappret. Jag förklarade att jag förväntar mig att denna anmälan dras tillbaka. Att jag lämnas ifred. Jag vet att det inte kommer att hända, så jag fotar mina hästar och mitt stall för att visa och bevisa att jag är kapabel att ta hand om mina djur.

 

Tess

27 maj 2013 23:30

Herre Gud! Låter som Jägarna! Jag tycker otroligt synd om dig. Det är bra att du har så många bra människor omkring dig. Vi i södern saknar dig och hade aldrig gjort så här mot dig. Du som är så precis och millimeterrätt (finns det ordet ens?) med dina hästar. Nu blir jag nästan tårögd. Jag hade bara brutit ihop och aldrig repat mig. Du är så stark, men du har ju ingenting att oroa dig för. Du är den bästa för lilla C och Libero. De verkar trivas på landet.

Nina

27 maj 2013 23:38

Jag är inte orolig. Detta bara måste lösa sig. Jag förstår vad du menar. Jag ville också bara bryta ihop men sedan bestämde jag mig för att detta får inte hända. Det får inte gå till på detta sätt.

Saknar er också.
Kram!

 

Lotta

28 maj 2013 09:19

Bra! På dem bara! Kom ihåg: Det han/hon/de försöker säga om Dig egentligen bara säger väldigt mycket om dem själva! Det positiva i sammanhanget är ju att Du enkelt (även om det känns som i onödan) klart och tydligt kan visa och dokumentera att Du äger gården och tar väl hand om hästarna! Kanske detta kan "sätta dem på plats" inför framtiden. Bra jobbat!!! Kram.

Nina

28 maj 2013 10:08

Ja, det hoppas jag med. Kram på dig!

 

Merell

28 maj 2013 10:13

Jag lider med dig! Fy, hemska människa som ställt till det. Hur tänker någon som gör någonting sådant här? Du har ingeting att oroa dig för. Allt kommer att lösa sig ska du se.

 

Anne-Lie

28 maj 2013 11:40

Sanslöst irriterande! Stackars, stackars gubbjävel som inte tål att inte få som den vill! All styrka till dig Nina och din familj!

KRAM!
Anne-Lie

Nina

28 maj 2013 14:23

Tack snälla, snälla du! Kram!

 

Madde

2 juni 2013 22:04

Usch, vidrigt hur folk kan bete sig! En stor styrkekram till dig!

Nina

2 juni 2013 22:20

Tack! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...