Vaknade tidigt i morse. Provade att röra mig lite försiktigt i sängen innan jag klev upp. Blev lite chockad över att jag inte hade de minsta träningsvärk efter gårdagens biceps- och tricepspass på gymet. Berömde mig själv och konstaterade att jag är så vältränad och fit att jag inte ens får träningsvärk av ett hårt pass på gymet. Allt eftersom dagen gick så smög sig dock träningsvärken på. Tji, fick jag för att jag var så snabb på att känna mig duktig.

Åkte ut till stallet direkt efter jobbet. Eftersom jag slutade tidigt idag så kunde jag njuta av att inte behöva stressa. Mockade och fixade. Hämtade in Dorado, spolade benen, borstade och tog sedan ut honom på ridbanan. Han var fortfarande halt.

Åkte hem och cyklade iväg till gymet. Körde ett ben- och magpass. Gillar inte att köra ben, det är tråkigt. Mage däremot älskar jag att köra. Känner redan nu att jag kommer känna av detta redan tidigt i morgon. Är nu skittrött. Ska hoppa i säng, börjar jobba 6.30 i morgon.

Igår lärde jag mig att man inte ska kolla tv samtidigt som man använder nagellacksborttagning. Jag råkade vifta till med den ena handen och tippade ut den "frätande" vätskan över fjärrkontrollen. Den blev helt skum, fjärrkontrollen alltså. Nu är ytskicktet helt strävt och jag fick sprätta loss knapparna med en kniv för att få den att fungera. *Hehe*

Idag har jag lärt mig att man fortfarande behöver mössa när man cyklar. Om man inte har det så får man ont i öronen.

I have a party in my head
it’s been there before
and if you wanna join
please knock on the door
just knock on the door

                              //Son of a plumber

Känner mig rastlös. Tog en promenad på min lunchrast idag. Det var skönt att komma ut i solen. Hör inte till vanligheterna att jag hinner ut på lunchen. Det är alltid någonting annat som måste göras. Känner att jag måste göra av med lite energi. Det är jobbigt att inte ha stallet på samma sätt. Det går lite för fort och timmarna blir därigenom för många. När jag kom hem från stallet idag drog jag på mig träningskläderna och kastade mig upp på cykeln som jag styrde mot gymet. Var helt underbart att köra ett ordentligt pass. Nu sitter jag i soffan och känner mig duktig. Samtidigt som det är tråkigt att inte ha alla timmarna i stallet så känns det kul att få ett avbrott och göra någonting annat. 

Jag vill springa och göra roliga saker men det gör ont i mitt ben. Idag hade Amiga morgonfodring. Jag gnäggade högt när jag såg henne. Hon missförstod och trodde att jag var glad att se henne. Så var det dock inte. Jag hade inte ätit sedan igår kväll och var helt utsvulten. För att göra henne glad så tackade jag vänligt för maten när hon väl lagt in den. Det är synd att jag få så lite mat, inom loppet av 45 minuter så är allt borta. Jag skulle vilja ha mat så det räcker hela dagen. Är det för mycket begärt?

Amiga roade sig med att rengöra och snörja in ALLA lädergrejor. Hon plockade även bland mina vintertäcken medan jag åt. Hon satte dem i IKEA-påsar och bar ut dem i bilen. Undra vad hon egentligen skulle göra med dem? De kan väl lika gärna hänga fritt på täckeshängaren i stallet som att åka runt nedtryckta i en påse i bilen. Ibland förstår jag mig inte på människornas nöjen. Någonting annat som var konstigt idag var att Amiga borstade mig och fixade på som vanligt. Men i stället för att lägga på sadeln så knäppte hon fast longerlinan i grimman och vi tog en promenad efter vägen. Efter ett tag så tvingade hon mig att springa. Jag tycker det är superläskigt att springa jämsides med henne. Förstår inte riktigt varför jag skulle göra det? Det gjorde ont i benet men trots det så tvingade hon mig att springa snabbare. Jag gick ordentligt åt sidan så jag inte skulle springa på henne. Konstiga aktiviteter vi har för oss nu för tiden. Efter att vi sprungit klart efter vägen så kom hon på att vi skulle longera på ridbanan. I bara grimman! Hon börjar allt att bli lite slapp. Ingen ordning. Dessutom så lät hon mig bara springa ett varv åt varje håll sedan sa hon att nu räcker det. Helskumt. Jag hade knappt börjat springa.

När det äntligen var slut på tokerierna så smorde hon mina karleder med en kall salva. Det är den där muggsjukdomen som härjar. När jag äntligen fick komma ut så drack jag ordentligt med vatten och sedan rullade jag mig runt, runt och hade det helt underbart. Såg att Amiga blev sur. Men vad skulle jag göra? Manen luktade bläää och täcket doftade att tvättmedel. Finns väl ingen häst som vill lukta parfym.

Adiós!  

Hasta luego.

/Dorado

Passade på att grooma Dorado ordentigt idag. Hade kvällsjour så jag åkte ut rätt så sent. Det var skönt att vara helt ensam i stallet. Regnet öste utanför stallet så det var helt ok att vara inne :)

Började med att borsta av massor av löst hår. Masserade lite och borstade sedan av ännu mer löst hår. Borstade noggrant bort all lera från benen och smorde in den eländiga muggen som inte vill ge med sig. Sprayade och masserade in manen med vatten, balsam och pälsglas. Kratsade hovarna och borstade bort leran från dem. Oljade dem med matolja så de inte skulle se så slitna ut av all tråkig lera.Tog till och med bort broddarna. Tror jag är sist i denna del av landet men bättre sent än aldrig :)

Dorado njöt och jag också. Kommer inte ihåg när vi hade det så här mysigt sist. Har inte tagit mig tid att grooma och bara mysa med min häst på väldigt länge. Känner att jag nu har fått den medicin som min själ behöver.

Har satt mig ner i soffan för att samla mina tankar. Ibland känns det som att jag springer i mitt ekorrhjul och aldrig stannar upp, jag känner bara smällarna beröra mig efter vägen. Just nu känns det som att jag precis simmar med huvudet ovanför ytan. Det är tungt på jobbet, vårterminen är alltid det. Milla har varit sjuk och jag är ännu orolig för henne trots att jag ser att hon blir bättre hela tiden. Igår fick jag veta att mormor ramlat och ligger medvetslös på lassa. Luftrummet är stängt och tågen fullbokade. Vill åka hem men samtidigt måste jag tänka på att det finns ingenting som jag kan göra.

Min landningsplats och trygghet är stallet. Det är dit jag åker när världen runt omkring mig är i uppror. Börjar sent idag så jag bestämde mig för att åka ut tidigt och rida. Dorado har nu länge känts trött och inte alls med så jag har bara skrittat ut i skogen. Red på banan igår och när jag längde honom när jag skulle avsluta så kände jag att någonting var galet. Idag tog jag honom på lina. Nu var han pigg och glad men ack så halt. Jag vill inte att detta ska hända! Det får inte vara så. Stallet är min frizon, Dorado måste få vara frisk. Ulrika lovade att kolla honom till helgen, böja igenom honom för att hitta det onda. Hon är en klippa. Om det inte ger sig så åker jag in med honom till Strömsholm. När det kommer till hästar så är jag på helt rätt ställe i alla fall. Då kan luftrummet vara hur avstängt det vill och tågen kan vara fullpackade. Det bryr jag mig inte om. Här är det jag som har kontrollen.

Vädret är helt underbart. Det kom väldigt snabbt och påverkar både människor och hästar. Dorado känns trött och nästan lite orkeslös. Har bara skrittat ut i skogen i två dagar nu. Idag ska Ulrika mocka och ta in honom eftersom jag hjälpte henne med Flisa igår. Det innebär att Dorado får en vilodag. Han kan nog behöva det. Hoppas han piggnar till tills i morgon. Är otroligt ridsugen. Tror ändå att jag tar honom på lina då och kollar så det inte är någonting annat galet.

Någonting som är positivt är att jag kollade på honom ordentligt igår, efter att jag dragit bort ännu en hårmängd från kroppen, och det är att hans stora mage har blivit betydligt mindre. Har inte tänkt på det. Ropade ett jippi inne i mig själv. Tror att han är trött av pälsfällning, träning och som toppen på det så kommer gassande vårsol och påminner honom om hur hans liv en gång varit ute på den spanska slätten ;)

Nu är solen och värmen äntligen här. Inte ett regnmoln så långt ögat ska se. Jag har lovat mig själv att cykla till stallet minst tre dagar per vecka om vädret tillåter. Ska bli kul att se ifall jag lyckas med min utmaning. Förra året cyklade jag de 1,4 milen enkel väg en gång på hela sommaren. Det rekordet blir inte särskilt svårt att slå :)

Dorado kändes fortfarande lite trött så jag bestämde mig för att rida ut. När jag skulle försöka få Dorado över diket ut på ängen när vi kom till Hjälmesta så vägrade han...som vanligt. Jag brukar bli tvungen att skritta efter vägen. Idag blev det icke så. Jag tog i med hårdhandskarna och efter panik och svordomar så var vi äntligen över. När allt kom omkring så var det inte så farligt som det verkade från början. Vet inte vad han egentligen fått lära sig om diken i Spanien? Han verkar helt säker på att det bor minst 15 giftiga ormar där och att de allihop ska hoppa upp och bita honom.

Väl över diket så skrittade vi lugnt och stilla på kort tygel mot ängen. När vi kom fram så kände jag på en gång att underlaget ännu gav med sig, det var alldeles för blött. Red upp på grusvägen bredvid ängen. Har aldrig ridit efter den och nyfikenheten tog över. Manade på Dorado och vi följde den slingriga vägen. Den verkade farlig, många snäva kurvor, stora stenar, björnar, vargar, lodjur och apor med sylvassa tänder. Eller inte, men Dorado verkade tycka det i alla fall. Han skyggade för varje stor sten som låg i vägkanten och det var ett antal sådana. Manade på honom varje gång och till slut var de inte farliga längre. Red tillbaka i samlad trav men den kändes inte som vanligt. Vill ha mer schvung, kändes lite loj idag. Vi "hoppade/kastade" oss över diket igen och skrittade hem på lång tygel i den gassande solen. Helt underbart!