Det känns som att det varit min rubrik rätt så ofta senaste tiden. Om ungefär en vecka så står jag med Liberos grimskaft i handen. Med ett fånigt leende på mina läppar kommer jag då att påbörja en ny period i mitt liv.

Idag jobbade jag sent. Hade utvecklingssamtal och pratade om kunskap och att det är skillnad på kunskap och befäst kunskap. Jag konstaterade när jag kom till stallet att den lilla stjärna som jag har i min ägo, han har förstått vad det innebär att befästa sina kunskaper. Jag tog ut honom i ridhuset för att tömköra. När jag nästan var klar så kom Gunilla in i ridhuset. Hon log och ropade att hon springer och hämtar vagnen.

Vi kopplade på, Cielo stod som ett ljus och när Gunilla hoppade upp i vagnen så travade han snällt runt i ridhuset. Jag har inte kört på nästan fyra månader och han travade stabilt på framför vagnen precis som att han inte gjort annat de senaste fem månaderna. Jag slutar aldrig att imponeras av hans lugn och att han är klok som en bok trots att han är så liten.

Jag är väldigt tacksam för att Leif och Gunilla tog sig tid att hjälpa mig med att köra in lilla C. Att Gunilla dessutom tar sig tid för lilla C fast hon egentligen inte har det, känns för mig fantastiskt. Hon gillar Cielo och tycker hela tiden att han är så fin och har sådan utstrålning. Jag får också beröm, hon tycker att jag har fostrat honom bra. Jag hoppas hon har rätt och att det håller i sig i de kritiska perioderna i Cielos hingstliv.

Fick ett mejl från Viktoria! Libero lastas i morgon. Är så glad att jag bara hoppar! Hon håller på att fixa hans hälsopapper inför resan. Jag känner mig gladare än gladast och bara längtar efter min lilla skatt!