I går kom två av mina kollegor fram till mig med presenter! Jag älskar presenter. Av Helen fick jag socker i form av godis och SOCKERDRICKA så jag skulle orka hålla ångan uppe när jag packar. Linnea kom med ett kinderägg och en burk med grönt te från sin resa till Dubai. Jag drack i går av min dricka och åt min choklad och i morse tog jag en välförtjänt kopp grönt te. Det smakade ljuvligt gott. Tänk vad bra jag har det!

Foto: Anne Andersson

Foto: Anne Andersson

Foto: Anne Andersson

Har precis dragit igång tvättmaskinen. Håller på att tvätta ALLA stallkläder. De ska saneras och packas ner i flyttkartonger.

Var vaken tidigt idag. Hade ut Libero i ridhuset. Han fick gå på lina. Överskottsenergi till bristningsgränsen. Han sprang och sprang. Plötsligt tog energin slut och då stannade han. Han hade motionerat klart helt enkelt. Han rör sig underbart och trots att den STORA magen tar emot så imponerar han på mig. Jag längtar till jag ska hoppa upp.

När han kom in i boxen så tryckte jag på off och han somnade medan jag fixade.

Tog ut Cielo. Han fick springa i ridhuset och var så nöjd med tillvaron. Var först stel men efter några varv var han mjuk och fin. Är kallt ute i snålblåsten.

Var helt färdig när jag kom hem i går kväll. All den nyfikenhet och nervositet som jag byggt upp under så många veckor släppte på samma gång som dörren till transporten öppnades. Jag bara dog (inte på riktigt förstås) när jag såg min nya stjärna. Han stod där lite orolig för vart han hamnat nu. När jag fick grimskaftet i min hand och ett förmaningstal från farbrorn som kommit med honom om att jag måste hålla mig undan, för min nya häst, han är rädd för rampen så kände jag i mitt hjärta att jag gör vad som helst för min lilla häst. Hade fast kunnat bära honom nedför rampen, så stark kände jag mig. Han stod länge och tittade, bara avvaktade. Han ville inte gå på det hemska. Plötsligt kom det två hästar ut från lilla ridhuset. Han började att gnägga, sedan förstod jag att han kommer. Han tog ett jättesprång ut och Liza lyckades på något sätt få detta språng på bild. För mig är det dagens bästa. Han gick sedan lugnt bredvid mig trots all uppståndelse. En stor men ändå liten och ståtlig häst har jag köpt mig och ännu en gång är jag otroligt nöjd över grisen i säcken. Jag är mer än nöjd, jag är överlycklig. Det gör ont i mungiporna och ansiktet har liksom träningsvärk av att le. Det är precis vad jag gör, så fort jag ser på eller tänker på honom.

Jag borstade honom och lade på ett täcke på kvällen. Han verkligen älskade att borsta sig. Att lyfta fötterna däremot, verkar inte alldeles lätt. Fram gick bra men var jobbigt, bak gick inte alls. Men det kommer med tiden. Att få på sig ett täcke verkade skumt men han accepterade det. Jag fick ragga tag på en bogbreddare till mitt Amigo täcke, någonting som jag aldrig kunnat tänka mig. Det satt väldigt tight.

Libero är en mjuk men ändå tuff individ. Vi är väldigt lik varandra. Sedan har vi ögonen, dessa fantastiska ögon. När de tittar på mig så ser de rätt igenom mig och den blicken är en blick jag känner igen så väl. Han har Dorados ögon. Jag hoppas att när vi väl lär känna varandra får samma relation också.

Nu ska jag ta med honom ut i ridhuset så han får röra lite på sig. Det blir spännande.