Var helt färdig när jag kom hem i går kväll. All den nyfikenhet och nervositet som jag byggt upp under så många veckor släppte på samma gång som dörren till transporten öppnades. Jag bara dog (inte på riktigt förstås) när jag såg min nya stjärna. Han stod där lite orolig för vart han hamnat nu. När jag fick grimskaftet i min hand och ett förmaningstal från farbrorn som kommit med honom om att jag måste hålla mig undan, för min nya häst, han är rädd för rampen så kände jag i mitt hjärta att jag gör vad som helst för min lilla häst. Hade fast kunnat bära honom nedför rampen, så stark kände jag mig. Han stod länge och tittade, bara avvaktade. Han ville inte gå på det hemska. Plötsligt kom det två hästar ut från lilla ridhuset. Han började att gnägga, sedan förstod jag att han kommer. Han tog ett jättesprång ut och Liza lyckades på något sätt få detta språng på bild. För mig är det dagens bästa. Han gick sedan lugnt bredvid mig trots all uppståndelse. En stor men ändå liten och ståtlig häst har jag köpt mig och ännu en gång är jag otroligt nöjd över grisen i säcken. Jag är mer än nöjd, jag är överlycklig. Det gör ont i mungiporna och ansiktet har liksom träningsvärk av att le. Det är precis vad jag gör, så fort jag ser på eller tänker på honom.

Jag borstade honom och lade på ett täcke på kvällen. Han verkligen älskade att borsta sig. Att lyfta fötterna däremot, verkar inte alldeles lätt. Fram gick bra men var jobbigt, bak gick inte alls. Men det kommer med tiden. Att få på sig ett täcke verkade skumt men han accepterade det. Jag fick ragga tag på en bogbreddare till mitt Amigo täcke, någonting som jag aldrig kunnat tänka mig. Det satt väldigt tight.

Libero är en mjuk men ändå tuff individ. Vi är väldigt lik varandra. Sedan har vi ögonen, dessa fantastiska ögon. När de tittar på mig så ser de rätt igenom mig och den blicken är en blick jag känner igen så väl. Han har Dorados ögon. Jag hoppas att när vi väl lär känna varandra får samma relation också.

Nu ska jag ta med honom ut i ridhuset så han får röra lite på sig. Det blir spännande.

 

Anki

23 mars 2013 18:45

Jag blir alldeles rörd när jag ser din glädje, minns själv hur det kändes när min häst klev av samma transport på svensk mark, lycka till med honom, han ser fantastisk ut!!

Nina

23 mars 2013 21:25

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...