Det blir ett kort inlägg. Håller på att packa och försöker städa ur alla skåp i köket. Nu börjar det dra ihop sig. Jag är så trött att ögonen bara värker.

Tog ut Libero på eftermiddagen. Väl inne i hagen släppte jag inte honom direkt. Hade fast honom i linan. Vi gick runt och tittade på omgivningarna. När jag väl släppte honom så gick han runt och luktade på varenda bajshög. Det passerade lastbilar, hästtransporter, bilar och ett flertal hästar. Han blev glad men höll sig på mattan. Två gånger gick han fram till staketet och luktade på tråden. Fick då en stöt och kom på att det där med eltråd är någonting man ska hålla sig undan från.

Att köpa en femårig, inte särskilt mycket hanterad hingst var ingenting som jag ens funderade på för tre år sedan. Jag har sedan dess ändrat åsikt om att ha hingst många, många gånger. Det finns hingstar som absolut inte ska vara hingstar. De mår inte bra eller kan vara direkt farliga för människorna runt omkring dem. Om däremot en hingst klarar av att hålla huvudet på rätt ställe och om dennes ägare klarar av att hantera sin hingst så är det en helt annan femma.

Min nya kompis lär sig nya saker hela tiden. Det är otroligt vad klok han är. Jag har haft ut honom på lina i lilla ridhuset på morgonen. Var igång tidigt eftersom jag ville hinna morgonens motionspass innan alla andra vaknade till liv. Jag kände på en gång, redan när jag öppnade bildörren, att idag är en bra dag. Libero var väldigt glad och samarbetsvillig. Han hade legat ner och sovit under natten. Det är framsteg. Han är otroligt mild i boxen. Han står inte och skriker och han svarar inte till de som gnäggar. I alla fall inte när jag är inne med honom. Han har efter en tillsägelse förstått att man inte får bitas och att fötterna ska stå i halmen. De ska inte veva i luften. Han är lätt att ha och göra med. Han älskar att grooma sig och han står helt stilla dit man placerat honom när man mockar. Han är väldigt van att stå uppbunden, det märker man. Och han älskar boxen, det är verkligen hans trygghet. Att stå inne i boxen är den perfekta sysselsättningen.

Tog denna morgon på honom en serreta och gick in med honom i lilla ridhuset. Det är det närmaste ridhuset från vårt stall men jag har de andra gångerna valt att gå en längre sträcka för att kunna ge honom mer utrymme samt för att undvika alla speglar. I lilla ridhuset finns det fyra speglar i olika vinklar medan stora ridhuset bara har en stor spegel längs hela kortsidan.

När vi kom ut ur boxen förstod han att gå rakt fram dit jag styrde honom i stället för att gå runt mig i cirklar. Han förstår inte riktigt men idag var han klockren. Vi kom in i ridhuset och han fick sträcka ut på lina. Han var pigg och jobbade på. Flyttade honom mot mittvolten lite eftersom och han fick plötsligt syn på hästen i första spegeln. Hingstgnägget kom på en gång. Jag korrigerade honom och manade på. Han gjorde som han blev tillsagd. På nästa varv var hästen i spegeln där igen. Han gnäggade igen, inte lika högt denna gång. Efter några gånger vågade han slappna av och gnäggningarna avtog. Han jobbade på och försökte fokusera på sitt trots att det gnäggade för fullt ute på stallplanen.

När jag var klar så skrittade han snällt bredvid mig och jag passade på att träna lite hantering vid hand. Han förstod inte hur han skulle göra när jag öppnade dörrarna till ridhuset. Han blir väldigt till sig när han ska gå ut ur ridhuset. Jag kommenderade honom att vänta till jag öppnat och var redo. Han darrade men väntade till jag var klar. När vi kom ut gick han snällt bredvid mig. När vi kom närmare stallet gnäggade en av unghästarna till honom. Han gnäggade tillbaka, kastade sig bakåt och provade att resa sig. Jag var snabb och korrigerade honom. Gjorde det ordentligt så han skulle förstå allvaret. Han gick sedan snällt bredvid mig in i boxen.Man ska tänka både en och två gånger innan man köper en hingst och man ska veta vad man ger sig in på. Jag gillar hingstar men det betyder dock inte att det är hugget i sten att en hingst alltid ska vara hingst.