Jag kastar prylar och onödigt trams hela tiden. Det tar en himla tid att få ordning på torpet när den mesta tiden går åt till att rensa ut all skit jag samlat på mig. Så fort jag öppnar ett nytt skåp så hittar jag en ny samling av bra och ha grejor. Det värsta är när jag hittar papper som jag snyggt arkiverat i någon pappersfolder. Urgamla papper. Tyvärr kan man inte bara skrapa ihop dem och kasta. Nej, manisk som jag är så måste jag självklart gå igenom varenda papper för att vara säker på att jag inte kastar någonting viktigt. Tröttsamt och tidsödande.

Längtar till den dagen då allt är snyggt packat ner i sina kartonger och redo för lastning.

Nu ska jag göra mig redo för snarken. I morgon är min näst sista dag på jobbet och ännu en gång sitter jag här och hoppas på att min vackra vita ska anlända i morgon.

Sitter med koppen, jag fått av en god vän, i min hand. Funderar på livet, tittar på rättningshögarna och drar en lättnadens suck över att allt snart är över. Har börjat inse mina begränsningar. Kan inte jobba mer än jag gör och det är ingen idé att stressa upp sig i onödan. Därför tar jag nu en kopp te och väntar på att det ska gå fyra minuter så jag kan gå iväg och ha lektion.

Fick ett meddelande om att de inte lastar från Malmö och åker till Västerås förrän i morgon. Vet inte orsaken men förmodligen är det halkan som stället till det. Jag blir galen av att bara vänta och vänta. Samtidigt som jag uppskattar att de inte kör min häst när de anser att det är riskabelt.

Nu håller vi tummarna på att de når ända fram till mig med Libero idag. Solen står högt på himlen och det måste vara ett bra tecken!