Har sprungit runt helt lyrisk hela dagen. Kan inte sluta tänka på Libero och så fort jag gör det så får jag fjärilar i magen. Jag känner mig som sju år och att det skulle vara dagen innan julafton. Ni vet hur det är, man väntar och längtar, tiden går supersakta och det känns som att tomten aldrig kommer att komma.

Jag åkte ut till Strömsholm och hämtade min sadel från sadelmakeriet. Där fick jag syn på ett fleecetäcke. Det var den tjockaste fleece jag varit med om. Jag lirkade ner det från hyllan och lade snabbt armarna omkring det för att slippa se prislappen. Gick fram till kassan och tänkte hela tiden, min häst förtjänar det bästa. Löste ut min sadel och åkte ut till stallet. Cielo kom direkt till mig, han kändes väldigt myssjuk. Klappade och kliade. Han blev så nöjd. Gjorde Liberos box redo. Satte in ny halm, hängde upp ett hönät, fixade och donade. Jag hängde in hans grejor och bar in sadeln i sadelkammaren. Nu känner jag mig redo att ta emot min skatt. Min ögonsten.

Nu händer det. Mina nerver ligger utanpå skinnet. Pratade med transportören. De har stött på ett riktigt oväder i Tyskland men beräknar fortfarande att kunna leverera min vackra häst i morgon. Jag är så nervös och tänker bara på allt jag skulle behöva fixa.