Dorado har utropat sig själv som ledare i hagen. Lilla Diesel släpptes in till flocken igår. Det var lite turbulent men hade lugnat sig när jag kom för att ta in hästarna på eftermiddagen.

Jag hade morgonfodring i morse och det var lite turbulent när jag släppte ut hästarna. Diesel är en unghäst och vill gärna leka, det vill inte de andra. Stackaren, han måste tycka att de är supertråkiga. Jag tog ut Dorado på en tur i skogen och vi hade en härlig tur trots kylan.

När Dorado kom ut i hagen var det fortfarande lite oroligt. Han skapade dock ordning. Sade åt Diesel och dirigerade bort de andra från lunchgrinden. Lunchgrinden är nämligen Dorados plats. Han står där och väntar hela förmiddagen. Han väntar och väntar tills klockan slår tolv och grinden språttar upp. Snacka om nöje :)

Det är i alla fall skönt att åka när man ser att han har koll på läget. Vilken kille :)

  Helt underbart väder. Har ridit med ridbyxor och väst. Dorado kändes uppmjukad efter gårdagens spurtfärd. Måste säga att han är startsnabb min häst, helt sjukt startsnabb. Det är härligt med sol, men samtidigt läskigt. Dorado ser spöken, hela tiden. Jag håller på att bli galen på honom. Han brukar aldrig vara rädd eller skygga för någonting. Nu, plötsligt är det hemska skuggor överallt i skogen.

Har haft en tuff vecka. Milla är ännu inlagd på lassa och fyra månader gamla Emilia har spenderat en hel del tid med moster Nina. Att spendera tid med en så liten är ingen lätt match. Det är blöjbytet som är det mest krisartade momentet. Det har inte varit lätt. Har dock haft otrolig tur att hon inte har bajsat åt mig en enda gång. För bajs, det fixar jag inte. Har dock haft två missöden med blöjbytet. En gång när jag tog på blöjan och lyfte upp ungen så ramlade blöjan av. Har nu kommit på att man måste dra på byxorna och sedan lyfta upp henne, då hålls blöjan på plats :) Misstag nummer två var att hon kissade på mig. Tog av blöjan, böjde mig ner för att kasta den i soporna. Då känner jag hur jag blir blöt i nacken! Ungen pissade mig i nacken! Vad gör man då? Det var bara börja torka.

När jag sedan skulle göra välling så satt hon i babysittern och skrek och skrek och skrek. Jag försökte lugna henne samtligt som jag skulle skaka flaskan för att blanda vällingen. När jag vänder mig om så har jag skakat välling över hela diskbänken, för jag har inte stängt flaskan ordentligt. Barnet skriker och jag börjar att torka som besatt. Bara att börja om hela proceduren. Att däremot vara ute och knuffa barnvagnen är jag en hejjare på. Jag, Emilia och Nemo har hunnit besöka smådjurskliniken för att köpa mat till Nemo, vi har besökt Glada hästen i spiltan samt Granngården. Bra, va! Två flugor i en smäll. Både Emme och moster Nina är båda både nöjda och glada. Har efter veckan som gått konstaterat att det är ingen dans på rosor att vara småbarnsförälder. Men när babyn väl sover och man har en stund för sig själv, ja då är det allt underbart att vara i denna situation. För det är först då, i denna stund som man verkligen vet att uppskatta vad denna egentid innebär. Vid närmare eftertanke så kan vara bra för mig att veta hur andra har det så jag lär mig att uppskatta mitt och det jag har. Jag tror nog att jag är, vid en närmare eftertanke, en otroligt egoistisk person som gnäller så fort det inte finns nog med Nina-tid för Nina. Jag har dock turen att jag bara behöver hjälpa till någon timme varje dag, för lilla Emilia har ju en pappa också. Jag måste säga att han gör ett riktigt hästjobb för jag har under veckan somnat på soffan, klockan nio på kvällen, helt utpumpad. Idag, för första gången, på jag vet inte riktigt när så var jag tvungen att sova en stund på soffan mitt på dagen eftersom jag var så trött.

Detta var gobitar från min vecka. Som ni nu förstår så har det varit lite stressigt så jag har inte ens hunnit blogga :)

Eftermiddagssol över sommarhagarna. De ser inte särskilt somriga ut...

...och resten av sången kan ni redan. Det var precis så det gick till. Men jag ska inte göra dig förvirrad kära läsare så jag tar det från början.

När Amiga kom ut till stallet idag så gick hon runt och skröt om hur bra hon kände sig i ryggen. Lätt åtgärdat tänkte jag lite på skoj, men bara för mig själv. För det vet ju alla att hyss hittar man inte på, di bare blir. Så sa lilla Emil i Lönneberga och jag är övertygad om att han har rätt. Jag är inte ens säker på att det som hände idag var ett hyss, det liksom bara blev.

Glad i hågen kastade Amiga benet över min rygg och vi styrde tillsammans iväg mot vägen i skogen. Ingen av oss visste så att detta skulle bli en ridtur som snabbt skulle vara avklarad. Eller jag hade det på känn men Amiga anade ingenting.

När vi travat till Hjälmesta och var på väg tillbaka så mötte vi en söt liten ponny i skogen. Det var inte någonting fel på ponnyn. Nej, det var bihanget som hängde efter den om störde mig. Ponnyekipaget var vänliga och stannade efter att Amiga talat om för dem att de skulle göra det. Men som alla vet så är barn lite opålitliga så plötsligt, innan jag hunnit passera, så gasade ponnyn tillsammans med sin ryttare och bihanget med de blåa långa fötterna iväg i full fart. Det måste varit 0-100 på en hundradels sekund.

Jag blev livrädd och kastade mig handlöst över plogkarmen och ner i diket. Amiga med. Eller det är klart att hon hängde med, hon sitter ju på! Med snö upp till magen i ett dike, ett skräckslaget hjärta och en riktigt förbannat arg Amiga på ryggen står jag där och har ingen aning om hur jag ska ta mig därifrån? Amiga är arg och driver på mig. Hon muttrar och det spottar onda ord ur munnen på henne. Jag kravlar mig upp ur diket och snubblar över den höga plogkarmen.

När vi äntligen kommit loss så kommer galningarna tillbaka! Då visar det sig att de redan hunnit ända fram och bestämt sig för att galoppera tillbaka i full karriär. Stackars ponny, den måste vara livrädd som den springer. I ögonvrån kan jag skymta den lilla flickan med de stora blåa fötterna som hänger fast i en lina som sitter fast i ponnyn. Förstår att mitt liv, liksom ponnyns, är i fara och jag kastar mig iväg i full fart hemåt. Känner hur Amiga klamrar sig fast och det är förståeligt. Hon vill inte heller stanna där, ensam med de där galningarna som förföljer oss.

Det går otroligt snabbt att komma hem. Väl på gården hoppar Amiga av. Kvider för sig själv. Klappar mig på halsen. När hon leder in mig i stallet så går hon så där sakta igen. Ni vet så där sakta som hon gick förra veckan och veckan före det och veckan före det och veckan före det...jag ni vet.

Hittar inte ord för hur underbart det är att äntligen vara tillbaka på Dorados rygg igen.

När jag stack in foten i stigbygeln och svingade benet över ryggen så kände jag absolut ingenting i ryggen. Jag skrittade en bit och var som i ett rus. Tänkte bara ta en lugn skrittur i skogen. Känna på det underbara underlaget efter vägen i skogen.

Ja, helt fantastiskt var det. Det var faktiskt så fantastiskt att jag plötsligt kom på mig själv galoppera fram efter vägen. Vinden susade i mina öron och Dorado frustade nöjt. Han svettades ordentligt när vi kom tillbaka till stallet, men det var det värt. Vi var nog i ett lyckorus båda två :)

Kolla bilden, vad roligt smal hans hals blev. Skumt.  

Har bestämt mig för att testa rida i veckan. Det ska bli så skönt att äntligen få hoppa upp på hästryggen igen. Saknar det sjukt mycket. Var igång tidigt idag, har haft späckat schema. Gjorde stallet i morse, solen strålade och det var helt underbart. När jag åkte hem så mulnade det på och började snöa. Hälsade på Milla en snabb sväng innan jag for till jobbet. Dumpade Nemo hos Peter och Emme innan jag gick. När jag jobbat klart gick jag dit och barnvaktade Emme.

Börjar bli en hejare på att sitta barnvakt. Har fått riktigt kläm på hur man byter blöja. Emme är så snäll, hon gråter knappt någonting. Idag var hon vaken länge och var social med mig och Nemo. Nemo är inte så kompis med Emme för hon slår honom på nosen med sina små fingrar. I lördags drog hon honom i pälsen så han fick skrika och slog honom i huvudet med ett tomt Pringlesrör som jag lät henne leka med    Att mata henne är roligast för då är hon så otroligt nöjd.

Någonting som är riktigt bra med att ha stressigt schema med jobb, vovve, häst, barn och en syster att hälsa på på lassa är att jag är helt sjukt trött redan halv nio på kvällen. Har sovit som en stock i två nätter och har inte haft det minsta ont i ryggen, vad jag vet i alla fall. Är för slut för att känna något.

Vackra Dorado i vårsolen

Kall mule 

Kall Nemo

Skuggor i solen. Gissa vilka som är på bilerna?

Milla är fortfarande inlagd på lassa, så I helgen har jag spenderat en hel del tid med lilla Emilia. Vi har rullat barnvagnen på stan ett antal timmar, lekt i babygymmet, bytt blöja och ätit. Känner mig lite stolt över att jag lyckades få på blöjan rätt väg och att den sedan satt fast.    På stan så shoppade moster en massa kläder till sig själv och Emme fick en röd/vit randig body med spöket Laban på. Hon verkade riktigt glad över sin present. Moster blev också väldigt glad över alla sina presenter ;)