Idag var det äntligen dags att få verkat hovarna. Cielo var inte alls lika upprymd över dagens aktivitet som det jag uppenbarligen var. Han vägrade att låta sig fångas när jag skulle ta in honom. Jag fick jaga efter honom i säkert 15 minuter. Då ledsnade jag och kastade mig runt halsen på honom och nöp fast i näsan. Han blev helt paralyserad och plötsligt stod han med grimman på sig utan att förstå hur det egentligen gick till. Han kom snällt med i ungefär tio meter sedan frös han fast. Han rörde sig ingenstans. Jag drog och stretade med honom och lyckades bara få honom ytterligare 10 meter inom loppet av 20 extra minuter. Då ringde jag Anne för att få assistans. Helt plötsligt kommer en av tvååringarna och biter honom i rumpan och knuffar på, då började han röra på sig och jag skyndade mig att hänga på. Tack snälla hagkompis. Roliga lilla Cielo. Solen gassade och jag var helt genomsvettig när jag väl kom till grinden, där mötte Anne mig med ett stort leende. Cielo är nu känd som hästen som frös fast ute på lösdriften.

Inne i stallet kom jag på att jag behövde prova att spola av hovarna eftersom de var riktigt leriga, precis som resten av hästen. Startade vattnet och han stod snällt. Spolade av första hoven utan problem. Sedan var det färdigt och han ville absolut inte spola av fler fötter. Jag suckade och bestämde mig för att inte bråka med honom eftersom det viktiga idag faktiskt var att bli verkad. Flyttade över honom till skoningsplatsen. Dörren till baksidan stod öppen vilket gjorde att han hade bakgården bakom rumpan. En av hovslagarna var på plats och sprang in och ut genom dörren. Cielo brydde sig inte alls. Han bara stod och njöt av att bli borstad. Det är helt otroligt hur skönt han tycker det är att bli ompysslad :) När vår hovis Martin kom så hälsade han snällt och jag talade om att han kan vara lite hoppig när man lyfter hovarna. Martin log och sa att det är en liten fölunge. Han är inte så tung, det här löser vi nog. Det kändes riktigt bra att höra. Cielo visade en del av sitt register på första hoven men vi samarbetade och han gav sig snabbt utan att vi egentligen behövde göra annat än att inte ge oss. Resterande tre hovar gick som en dans. Jag blev så stolt över min lilla häst. Han var lugn och avslappnad och lät M göra sitt jobb. Han hade trampat in lite skit i lamellranden på vänster bak men jag skulle bara se till att rengöra ordentligt så skulle det inte vara någon fara.

Jag ledde ut min lilla häst och han gick så snällt bredvid mig. När jag släppte ut honom så ville han inte lämna mig. Det var nog hans sätt att säga förlåt för sitt lilla bus när jag skulle ta fast honom ;) Jag vet att det kommer att vara samma process i morgon men det gör ingenting för då har jag ingen tid att passa och kan gå bakom honom en hel dag. Behöver nog åka ut tidigt så jag hinner få fast honom innan det blir mörkt ;) Det är tålamodsprövande med en fölunge. Det passar mig utmärkt, jag behöver träna på det. Hur det än är så varje gång han provar mitt tålamod så blir jag bara mer förälskad i honom. Och när han lyckas så känns det i hela kroppen och jag kan inte bli mer stolt än vad jag blir då. Det är lite lustigt. Han lär sig så mycket varje dag och jag får vara med och dela hans upplevelser. ibland önskar jag att jag kunde få se världen genom hans ögon. Tänk vad snurrigt allt måste verka. Han tycker säkert att jag är helt galen. Inte riktigt klok i alla fall.