Det är helt otroligt vad tiden går fort när jag är i stallet. Har precis spenderat fyra av dygnets timmar där utan att ens rida. Parkeringen hann byta bilar flera gånger om och alla hann göra sina sysslor samt rida sina hästar innan jag ens kommit till själva pysslet. Mina timmar bara försvinner på något sätt. Jag tror minsann att det beror på att jag pratar med alla..precis alla. Det är det bästa med stallet där jag är. Alla är supertrevliga och alla är så omtänksamma och frågar hur det är med Cielo. De gör det varje dag. Det är otroligt uppskattat. Tänk vad lite det egentligen behövs för att skapa en underbar stämning bland alla dessa stalltjejer.

Cielos i sin box :)

Jag har putsat Cielo idag. Han såg ruggig ut när jag kom till stallet och jag trodde nästan att det var någonting fel på honom. Skyndade mig att langa upp termometern ur fickan. Jo, du läste rätt. Jag är som en scout, jag är alltid redo. Stackars häst, han tror snart att den där termometern flyttat in i rumpan på honom :/ Allt var normalt och det var bara en ordentlig ryckt som behövdes. Han släpper massor av päls och när jag groomat i nästan en timme så var han blänkande ren. Det var däremot inte jag :S

När jag skulle hänga upp höpåsen så ville Cielo vara snäll och hjälpa till. Jag försökte att säga snällt men bestämt att jag inte behövde någon hjälp. Då blev han tjurig och nöp mig rätt i bröstvårtan. Det kändes, speciellt eftersom det var i mitt onda bröst. Jäkla häst. Jag kom inte ens för mig att säga till honom, jag bara stod där och försökte samla mig för att titta om bröstet satt kvar :) När han hörde mig kvida av smärta och hålla mig över bröstet samtidigt som jag försökte andas så blev han väldigt ställd. Han lade sin lilla mule mot min kind och försökte be om förlåtelse. När jag fått smärtan under kontroll så nonchalerade jag honom. Han var riktigt ångerfull och stod snällt och tittade på när jag ännu en gång försökte att hänga upp höpåsen.

Innan jag åkte hem så tog jag en promenad med Nemo. Han fick springa runt på ängarna och var superlycklig.

Nu ska jag dra i mig min egenhändigt komponerade jordgubbssmoothie kasta och mig in i duschen.

Hade planer på att hinna jobba lite nu på kvällskvisten. Har massor som jag skulle behöva få undan för att få en mer dräglig vardag. Samtidigt är jag otroligt målarsugen men jag tror tyvärr att duken får fortsätta vara vit även denna kväll, känns som att jag aldrig hinner släppa loss kreativiteten. Känner att jag skulle behöva det just nu. Har så många måsten och sådant får mig att känna lite panik :/ Jag är en wild spirit, en sådan tycker inte om att vara bunden.