Jag fick ett telefonsamtal från stallet i går eftermiddag. Cielo mådde inte bra. Det knöt sig i magen och när jag äntligen kom ut till honom så stod han på tre ben. Han ville inte använda sitt högra bakben. Jag tog in honom i stallet för att ta en närmare titt på vad som kunde vara galet. Visiterade honom och kratsade ur hoven. Kunde inte hitta någonting skumt förutom att han kändes lite gallig i knät. Ställde in honom i en box och tog tempen. Han hade 38,8. Gick iväg för att hämta ryktborstarna i det andra stallet och när jag kom tillbaka så låg han och sov. Ringde veterinären och vi bestämde att hon skulle komma ut och titta på honom. Eftersom hon precis var på väg ut på ett akutfall så fick vi vänta lite. Men det gjorde ingenting. Cielo var trött och behövde sova.

När veterinären äntligen kom så var han rejält svullen i bakknät. Han ville fortfarande inte stödja på benet och att han var halt kunde ingen av oss undgå att se. Hon gick igenom hoven men hittade ingenting avvikande. Hon såg också att det var någonting galet med knät. Hon tempade honom och denna gång visade den 39,1. Han fick penicillin och smärtstillande. Eftersom klockan var nästan elva så bestämde hon att det inte var någon idé att åka in till Strömsholm för att spola leden. Vi skulle höras av på förmiddagen idag i stället, när jag hunnit ut till honom för att se hur han mådde. Han var inte bättre men tempen hade gått ner igen. Jag ringde och självklart så fick vi åka iväg. Jag fixade en hästtransport eftersom min står hemma i Norrland (där gör den inte någon nytta).

Milla hjälpte mig och vi gjorde snabbt iordning Cielo. Veterinären ringde Strömsholm och förberedde dem på att vi var på väg in. Cielo är precis lika cool som Dorado. Han gick snällt in i transporten trots att han fick fundera en minut eller två på hur han skulle klara av att lyfta upp det onda benet på rampen. Han följde snällt bakom mig och till hans stora glädje så hade jag laddat med hö till honom. Han började genast att äta. Milla stängde igen luckan och han brydde sig inte alls. Vi åkte iväg och det tog minst 40 minuter att åka ut till Strömsholm. Jag fick köra jätteförsiktigt eftersom han inte ville stödja på bakbenet. Cielo stod som ett tänt ljus och tuggade på sitt hö.

Vi lastade ur och väl inne på kliniken så hörde jag en välkänd röst som säger:

-Men hej! Har du äntligen köpt dig en ny häst.

Jag log och sa:

- Ja, jag har gjort det. Men jag gjorde det bara för att få åka hit, för det är ju så trevligt här.

(Tänkte för mig själv; speciellt på lördagar, för då det är halva priset på allt   )

Det var den tjejen som alltid jobbade när jag var in med Dorado. Hon gillade honom eftersom han alltid stod så lugnt och snällt. Han var en sådan som man kunde vända upp och ner på utan att han tyckte att det var konstigt. Cielo fick massor av beröm för att han var så snäll. Jag var stolt, han kan minsann uppföra sig min modiga lilla häst.

De började med att titta igenom honom och sedan var det dags för invägning. Han fick ihop 286 kilo. Liten kille ;) Efter det startades alla procedurerna. Han fick sin första fylla och massor av sprutor i hovar och leder. De tömde ut ledvätska. Den såg normal ut. De bedövade honom men utan resultat. Han ville fortfarande inte ställa ner hoven och var fortfarande lika halt. De gav honom mer sedering och han fick komma in på röntgen. De tog plåt efter plåt på hans onda knä. De var inte säkra men av vad de kunde se idag så verkar leden ok. Puh.

Milla och jag gick iväg och fikade medan veterinärerna granskade plåtarna. När vi kom tillbaka hade de tagit ytterligare plåtar på det friska benet för att kunna jämföra. Jag fick lämna honom där. De ville ha kvar honom några dagar för ytterligare undersökningar samt för att han honom under observation. I morgon skulle jag få komma och hälsa på. Det var superjobbigt att lämna honom där och jag hoppas att jag får hämta honom på måndag. Han var så full när jag gick så han hade inte riktigt koll. Men jag vet att han nu får den bästa vården. Det är jobbigt att inte ha stenkoll och att inte själv stå för det yttersta ansvaret hela tiden. Jag skrev på papprena och kände verkligen att jag inte ville skiljas från min lilla häst. Bara längtar till i morgon. Jag måste dock tillägga att jag är otroligt stolt och glad i min häst. Honom behöver man inte skämmas för. Han vet hur man uppför sig. Han är lugn, stabil och finner sig i det mesta.

                  Sov gott mina vänner.