Jag vaknade fem i morse. Drömde att någon viskade i örat på mig att Cielo var dålig. Jag studsade upp ur sängen och när jag sakta började att vakna till liv så insåg jag att allt bara var en dröm. Släpade mig tillbaka till sängen och drog täcket över huvudet. Kunde inte somna. Klockan tickade och när den var sju så började mina ögonlock att kännas tunga. Sov i 45 minuter och steg sedan upp. Tog en promenad med Nemo. När jag nästan var hemma så ringde telefonen. Det var Heidi, som äger stallet. Jag fick en klump i halsen och skyndade mig att svara. Hon ville bara kolla med mig om jag ville släppa Cielo i ridhuset. Hon har en av sina unghästar på boxvila och hon tänkte att de kunde leka lite. Så klart ville vi det, så jag bestämde att Cielo skulle få komma ut och leka med en kompis på förmiddagen. Skyndade mig ut till stallet och vi släppte in dem i ridhuset. Cielo visade vilken tuffing han är. Han började med att föltugga sedan tog han kommandot. Han är inte orolig av sig den lilla busen :)

Ställde honom i en utebox medan jag mockade. Han stod snällt och väntade på att jag skulle bli klar. Jag mockade grundligt. Han har en stor box och kissar där det passar bäst. Lite överallt med andra ord. Jag fyllde höpåsen och hängde upp den. Hämtade hösilage och gjorde iordning stallet. Sopade och putsade. Knöt fast ett grimskaft i boxen och gick för att hämta Cielo. När han kom in i boxen var lunchen på plats. Knäppte fast grimskaftet och började att rengöra hans hål i hoven. Det ser riktigt bra ut och det verkar inte komma ut något mer var. Rengjorde såren på benen och han stod helt stilla hela tiden. Knäppte loss honom och lät honom äta i fred.

Åkte hem för att ta tag i hushållet. Började att göra storkok med mat. Fixade matlåda efter matlåda och kände en otrolig inspiration. Inspirationen tog dock slut när jag såg hur mycket disk jag lyckats fixa. Puh. Men det är riktigt bra terapi att diska. Den ilska och frustration jag känt över det jag kommit till insikt med under förmiddagen kändes plötsligt så avlägsen. Jag kände mig lättad. Nu kan jag äntligen släppa. Det sägs att det sista som överger en är hoppet och jag har haft en speciell plats i mitt hjärta för denna person. Nu känner jag mig fri. Jag kan nu bara se att det inte kan bli annat än bättre för min egen del. Det är en härlig känsla att inse att livet kommer ta en ny vändning och jag har alla vägar öppna. Jag kan helt själv...helt på egen hand, välja vilken väg jag ska gå. Jag är fri som en fågel och känner mig lyckligare än vad jag gjort på flera månader. Jag är lustig på det sättet. När jag väl bestämmer mig för någonting så blir det så enkelt. Jag har en stark vilja ;)

När jag på kvällen kom tillbaka till stallet så hade jag Nemo med mig. Han hängde mig i hälarna och vart jag än gick så hängde han på. Han hjälpte till att mocka. Det gjorde även Cielo. Han plockade ut allt som jag lade i skottkärran. Det tar evigheter att mocka då. Fyllde på nytt hö i höpåsen och fixade med såren. Borstade och kratsade hovarna. Älskar att vara i stallet på kvällen. Det är alltid så lugnt och tyst. Jag börjar fundera på om jag inte trots allt ska ta mitt pick och pack och åka norrut. Ta med mig Cielo och för ett tag bo på morfars gård, eller mormors är det väl nu när morfar inte längre är i livet. Kunna gå ut i stallet närhelst det passar mig. Bara kunna gå förbi och stryka lite på min häst när jag passerar. Det finns fördelar och nackdelar med att bo här och där. Jag trivs otroligt bra på Näs och jag älskar att bo här i Västerås. Kan dock trots att jag har så många vänner ibland känna mig väldigt ensam. Det har inte någonting med människorna att göra. Det är mitt hjärta som då och då åker hem på semester till de norra delarna :) Det flyger iväg över fjällen och landar vid kusten. Mitt hjärta får chansen att bländas av den vita snön som så effektivt reflekterar solljuset. Det blir varmt och kommer sedan tillbaka till mig så jag ska slippa känna mig ensam. Jag får alltid så här när jag finner mig själv i en personlig kris. Då får jag antingen hemlängtan eller så vill jag bara dra iväg någonstans långt härifrån. Pratade med min kompis Roger idag. Han får mig alltid på bra humör. Vi har känt varandra i evigheter och ibland känns det som att han vet att jag bara behöver höra hans röst. Jag behöver inte säga det och vi behöver inte prata om djupare frågor, det är liksom bara skönt att höra en bekant röst. En röst hemifrån men som ändå finns bara en timme bort. Nu har jag babblat nog. Nu ska ni få ha en trevlig kväll :)

Jag har nu raderat Facebook-appen på min mobil. Facebook innehåller alldeles för mycket information som jag inte vill eller orkar ta del av just nu. Jag har därför bestämt mig för att logga ut på obestämd tid. Jag kommer inte heller att ha min blogg kopplad till Facebook. Det innebär att du måste besöka bloggen för att ta del av mina inlägg eftersom de inte publiceras på FB. Vill du ha kontakt med mig så får du ringa, mejla eller lämna en kommentar här i bloggen. Bloggen kommer att fortsätta som vanligt, det är bara FB jag kommer stänga ner.

Jag har den senaste tiden fått kommentarer här i bloggen om att jag inte bjuder in mitt "privatliv" här. Jag kan nu säga så mycket som att jag just nu är ledsen, oerhört ledsen. Jag har ont i hjärtat. Jag har tagit min systers kloka ord till mig och tänker inte vara så snäll längre. Jag låter mig lätt utnyttjas av folk för att jag alltid ställer upp och jag finns alltid till hands när de behöver någon. Från och med nu ska jag börja säga nej, jag ska tänka på mig själv.

Jag kastar ut det sista av dig som finns kvar i mitt liv, jag kunde dö för dig, nu är du död för mig./Norlie & KKV. 

Det känns bra. Nu har jag bestämt mig för att gå vidare. Resten av dagen ska jag bara måla och jobba för att samla energi inför kommande arbetsvecka.

I'm not that fragile
I'm not gonna break
Love's so over rated

I'm not gonna need not gonna need
Not gonna need you if I fall
So why am I crying
I'm not gonna miss not gonna miss
Not gonna miss you not at all
So what am I doing here on the floor crying

I don't need your love notes to cheer me up
I can live without that kind of stuff
You don't have to wake me with a kiss every day
and I'm tired of roses anyway

I'm not that fragile
I'm not gonna break
love's so over rated

/Molly Sandén