Jag hade helt missat min inbjudan till denna brakfest. Det var tur att jag råkade kliva in mitt i festligheterna. Cielo var less på festen och ville bara att jag skulle stänga av vattnet som stod som en fontän över hans box. Det var ett himla städande efter den fest som ungdomarna ordnat. Haha! Skämt och sido. När jag klev in i stallet på eftermiddagen så hade en koppling till handfatet utanför Cielos box släppt. Vattnet sprutade åt alla håll. Jag kastade mig mot kranen i hopp om att lyckas lokalisera problemet. Min fleecetröja riktigt sög åt sig allt vatten. Mössan, handskarna och byxorna, allt var dyngsurt och klibbade fast mot kroppen. Härlig start på min stallkväll. Fick börja fixa tag på någon som kunde tala om vart jag skulle stänga av vattnet för att sedan få hjälp med att åtgärda läckaget :) Det finns inte en tråkig stund i stallet.

När jag äntligen fått hjälp så började jag att mocka Cielos box. Jisses, vad det var blött. Cielo var supernöjd över att det inte sprutade vatten. Jag kan nu se att han inte är vattenrädd i alla fall :) Det ä positivt. Vet inte vad som ska kunna tänkas skrämma denna lilla häst. Han är riktigt cool. Som vanligt så hade tiden sprungit iväg medan jag var i stallet. Otroligt vad tiden kan gå fort. Någonting positivt med mina långa kvällar i stallet är att både byxorna och tröjan hann torka innan jag ens kommit hem :) Idag var det denna incident som fångade min uppmärksamhet. I går behövdes en lös sko slås fast (inte på min häst), tidigare var det ett staket som behövde lagas. Känner mig lite som en stalltomte. Jag fyller verkligen en funktion :)

I morgon är det lördag och Cielo ska äntligen få komma ut i hagen. Han ska gå tillsammans med en av de andra hingstpojkarna. Vi släppte dem i ridhuset förra helgen och det gick bra. Nu hoppas jag bara att bandaget håller så han inte får massor av skit i hålet :(

Kvällens underhållning; kast med höpåse.

...och jag tvekade inte en enda sekund. Det var Liza som undrade om jag kunde hjälpa henne med hennes häst i några dagar. Det kändes som en självklarhet. Det ska bli skönt att få tillbringa några timmar på hästryggen. Blir så glad varje gång någon tänker på mig och ger guldstänk till min vardag. Tänk vilken tur jag har som har alla dessa snälla människor omkring mig :)

Har idag en vän mindre än vad jag hade i går. Det är självvalt och livet går vidare. Det känns trots omständligheterna helt ok för mig. Jag har funderat på detta hela veckan och jag har kommit fram till att jag måste tillbringa min tid med de som tillför mig någonting. Jag behöver ärliga vänner, sådana som är raka och vågar lita på mig. Mina vänner måste gå att lita på. Jag kan inte vara vän med någon som smusslar och mörkar. Jag vill ha en lätt tillvaro och jag är den enda som kan se till att min tillvaro är positiv för mig själv.

Känner mig just nu både glad och upprymd. Min vän Sofia ringde precis. Vi har länge pratat om att åka till Barcelona tillsammans. Nu när jag skriver mitt inlägg så sitter Sofia vid sin iPad och bokar vår resa. Jag behöver verkligen detta och trots att det känns lite som att jag flyr tillvaron så kommer det inte kännas så när vi väl är där. Maj är inte långt bort men jag kommer förhoppningsvis ha en pigg och kry häst tills dess och alla bekymmer i världen ligger på någon annans axlar att lösa :)