1. Innan du börjar bör du vara medveten om att gräva i sandlådan kräver en viss teknik (som inte alla besitter).

2. Om du använder andra tillhyggen än ett par vältrimmade framben så fuskar du.

3. Håll fokus på uppgiften.

3. Du måste tänka på att inte andas samtidigt som du gräver. Då kommer du få in sand i näsan.

4. Det är viktigt att sluta gräva i tid. Med det menar jag att man gräver så långt kroppen tillåter. Om man ramlar ner i hålet så är hålet för djupt. Hålen man gräver i en sandlåda är inte till för att fånga vilda djur i.

5. Viktigast av allt är att låta sanden sprätta vilt omkring sig. Man ska absolut inte bry sig det minsta om vem de små sandkornen träffar. De som är runt omkring får visa hänsyn och flytta på sig.

Ha en toppendag i sandlådan i morgon mina små människovänner!

  /Nemo alias Prince William

Jag kände mig arg, förbannad och korkad idag när jag skulle kliva in i duschen efter att jag varit till stallet. Jag är helt blåslagen. Mina armar är blå, benen är täckta av blåmärken, har till och med blåmärken på händerna. Det har med andra ord inte gått så bra för mig att byta bandage på min häst. Var lite bitter eftersom jag var sugen på att åka iväg och simma. Det går inte att visa sig i badkläder så här, folk kommer ju tro att jag blivit misshandlad.

Jag svor åt mig själv. Tjurigare blev jag när jag plötsligt insåg hur mycket pengar det gått för mig denna vecka. Jag började att dumförklara mig själv för att jag låtit mig själv sugas tillbaka in i hästkarusellen igen. Jag har aldrig haft en häst som inte kostat mig massor av pengar i veterinärkostnader, hur jag ens kunde tänka mig att det skulle bli annorlunda denna gång. Även om försäkringen täcker det mesta så känns det denna gång helt sjukt. Jag har nyttjat 19000 kr på en försäkring som jag inte ens hunnit börja betala ännu. Jag har dessutom ytterligare en räkning på väg från det att distriktsveterinären var ut på fredagkvällen förra veckan. Jag har lagt ut 700 kr på att hyra en transport som jag egentligen har, bara att den står i fel del av landet. Jag har idag stått och tankat min bil för andra gången denna vecka. Jag var tvungen att fylla på stallapoteket och vips så försvann det 450 kr bara så där. Kände att jag under några timmar här på eftermiddagen gick och ondade mig över min dumhet. När kvällen närmade sig och det blev dags att åka till stallet för att byta bandage så drog jag en djup suck och gav mig iväg.

När jag klev in i stallet så såg jag honom, min älskade Cielo. Han såg så glad ut och jag förstod att han väntat på mig. Jag öppnade boxdörren och han lade sin mule i min hand. Jag kliade honom i pannan. Vi bara gosade. Tog ut honom och tog bort bandaget. Han stod helt stilla. Rengjorde och fixade. Han stod fortfarande helt stilla. Fixade bomull in i hålet i hoven och drog på nytt bandage. Han stod helt stilla. Jag pratade och berömde honom. Passade på att borsta honom så han skulle veta att jag uppskattade att han stått så snällt. Rengjorde såren på benen och passade på att mocka. Ställde tillbaka honom i boxen och gick för att hämta hö. Hängde upp höpåsen och ställde iordning all mat. När jag skulle gå så tittade han på mig med ledsna ögon och jag kunde inte låta bli att öppna dörren, kasta av mig vantarna och bara mysa. Vi goades precis hur länge som helst. Jag älskar verkligen min lilla häst. Allt det bittra och ledsna bara försvann. Jag insåg att det bara är pengar. Jag kanske är blåslagen och fattig men jag har ett rikt liv. Och det är Cielo som fyller min dag. Han är allt gott i min värld. Han är trots allt det första jag tänker på när jag öppnar mina ögon på morgonen och han är det sista jag tänker på innan jag stänger mina ögon på kvällen. Det måste betyda någonting.

Jag stängde boxdörren och den lilla mulen kom mot gallret som den alltid gör. Han vill alltid ha en puss på den lilla mulen innan jag lämnar stallet. Han började med det när han stod på Strömsholm och nu gör han det varje gång jag ska lämna honom. Det är nog ett sätt att säga "hej då, vi ses snart" :)

Aj, aj i benet. Tur att mamma fixar och tvättar hela tiden.

Cielo har lyckats igen. När jag kom till stallet i går morse så fick jag börja med att rengöra sår. Han hade på något sätt ställt till det så han fastnat i boxen och rivit sig på båda bakbenen. När jag fodrat och tvättat såren så skyndade jag mig att mocka och åkte sedan hem för att hinna duscha innan jag måste iväg till jobbet. Vi hade studiedag. Runt lunch åkte jag iväg och tog ut honom i ridhuset för att få honom att röra lite på sig så inte benen skulle svälla upp. Jag släppte honom lös och han hade precis hur kul som helst. Lyckliga lilla Cielo. Det var roligt att se honom röra sig. Han ser väldigt trevlig ut :)

Jag tog in honom och tvättade och rengjorde både hoven och benen. Lindade om hoven och mockade ur boxen. Skyndade mig att fodra och åkte sedan hem för att duscha innan jag skulle tillbaka till jobbet. Det är skönt att ha stallet så nära.

När jag kom tillbaka till stallet på kvällskvisten så passade jag på att pyssla och mysa. Det vänstra bakbenet hade svällt upp en hel del och jag blev skitnervös. Lade ett jodopaxomslag som fick sitta någon timme. Tog av det innan jag åkte hem. När jag kom dit på förmiddagen idag så hade svullnaden gått ner. Han låg och vilade men steg upp när jag kom in i stallet. Tog ut honom i ridhuset och vi promenerade runt i 30 minuter. Det var roligt att komma ut och vi tränade att följa grimskaftet samt att starta och stanna på kommando. Det är någonting som Cielo inte riktigt förstått ännu. Men det löser sig nog det också. Han är så klok min Cielo. När vi kom in så rengjorde jag såren och mockade ur boxen. Jag köpte en höpåse till transporten men idag fyllde jag den och hängde upp den i boxen. Han tyckte att den var superrolig och slet och drog för att få ut sitt hö. Lite underhållning är inte helt fel.

I kväll ska jag linda honom med ett torrt bandage för att se om det slutat att komma var från hoven. Hoppas, hoppas, hoppas. Vill att han ska läka snabbt så han kan komma tillbaka till sina kompisar så snabbt som möjligt. Förhoppningsvis redan i slutet av nästa vecka om allt går som det är tänkt.